- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
91-92

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vänderot (Vendelrot l. Vändelrot) - Vänderotsfamiljen - Vändeört - Vändhake - Vändhjul - Vändkors - Vändkrets - Vändkretskalmerna - Vändning - Vändrostning - Vändskifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likt drogen och har sur reaktion. Valerianaoljan är en blandning af flera terpener (pinen, kam- fen o. a.), terpineol (Gn H18 0) samt bornylestrar och aminer med valeriansyra (se d. o.) och flera andra flyktiga fettsyror, t. ex. valeriansyrebornyl- ester 1. bornyval samt isovaleriansyredietylamid 1. valyl. Själfva drogen uppges dessutom inne- hålla ett par alkaloider (vaterianin och katinin) samt garfämne och socker. Användningen af denna drog går tillbaka minst till 1000-1100-talet. Den berömda läkarinnan abbedissan Hildegard i Bingen använde densamma i midten af HOU-talet under namnet "denemarcha", hvilket erinrar om det ännu i Danmark gängse namnet, "Danmarks gräs", för denna drogs moderväxt. Vänderotens verkan beror väsentligen på den flyktiga oljan och särskildt på däri förekommande bornylestrar och amider. Djurförsök visa, att små doser framkalla excitation och blodtryckstegring, stora doser för- lamning. Det i estrarna ingående ämnet borneol står kamfer (se d. o.) nära, men verkar depri- merande och förlamande. Drogen har mest användts vid nervsjukdomar, bl. a. vid epilepsi och hysteri med efter omständigheterna excite- rande eller lugnande och krampstillande, vid hysteri ofta med suggestiv effekt. Vid epilepsi har medlet kombinerats med brom. Vänderot ges mest i form af infusion (1: 10) matskedsvis flera gånger dagligen, vanligen som vehikel för andra nervmedel. Vidare användas tinctura Vale- rianæ (Valerianatinktur, Baldrian- tinktur 1. Valerianadroppar), beredd med 5 dir other spirituosus (se Hoffmanns droppar) - 30-50 droppar i dosen - samt de ur drogen framställda preparaten bornyval och valyl (se of van) samt validol ('blandning af mentol - se d. o. - och valeriansyre- mentylester), samtliga färglösa, aromatiska, skarpt smakande vätskor, som intas i gelatinkapslar, 0,25 gr. i dosen. O. T. S. (C. G. S.) Yänderotsfamiljen, bot., namn på fam. Vale- rianaceo (se d. o.). Vändeört, bot. Se V a l e r i a n a. Vändhake, redskap för vändning af timmer- stockar vid af verkning (se fig. 5 i art. Skogs- afverkning). Vändhjul. Se Regulator. Vändkors (ty. drehkreuz, fr. tourniquet), ett stängsel (t. ex. framför en gångväg), som utgöres af ett på en låg stolpe horisontalt liggande träkors, som kan vridas kring en tapp, men gör det endast för fotgängare möjligt att komma igenom; en efter samma grunder konstruerad mekanisk inrätt- ning (t. ex. vid biljettkontor, vid inträdet till förevisningssalar o. s. v.), som framsläpper endast en person i sänder och är försedd med en kon- troll-räkneapparat, som anger antalet af dem, hvilka passerat igenom. Vändkrets, astron. och geogr. Se Tropik. Vändkretskalmerna ("hästeraderna"). Se A t- lan tiska hafvet, sp. 338, och Häst lat i- t u d e r n a. Vändning, obstetr., med., ett inom förlossnings- konsten förekommande operativt ingrepp, som man använder för att ändra ett felaktigt läge af fostret, snedläge eller tvärläge (se Förlossning), till längdläge. Operationen utföres antingen med enbart yttre handgrepp, yttre vändning, eller, om sådan ej lyckas, med en hand införd i lifmodern och den andra handen arbetande utanpå buken, inre vändning. Vid den senare fattas och noddrages i regel fostrets ena fot, ibland båda, s. k. inre vändning på fot, hvarefter fostret fram- födes i fotbjudning. Äfven då lifmoderhalsen ej hunnit bli mer utvidgad, än att den tillåter blott 2 fingrar af den i slidan införda handen att tränga upp i lifmodern, utföres ibland inre vändning; den kallas då vanligen kombinerad, bipo- lär 1. Braxton Hick s' vändning. Om vid förlossning i hufvudbjudning komplika- tioner inträffa, som bringa moderns eller fostrets lif i fara, och förlossningen ej fortskridit så långt, att förlossningstången (se d. o.) kan brukas till förlossningens snabba af slutande, begagnar sig operatören af inre vändning på fot och förändrar sålunda hufvudbjudningen till fotbjudning för att därefter genom dragning i den nedhämtade foten raskt kunna utskaffa fostret, inre vändning med utdragning på fot. Vid föreliggande moderkaka, då för modern lifsfarlig blödning ofta uppträder under sista månaderna af hafvandeska- pet eller början af förlossningen, brukas ofta Braxton Hicks' vändning, hvarefter genom var- sam dragning i en neddragen fot fostrets bål tam- ponerar, d. v. s. täpper till det blödande moder- kaksf astet i lif moderkroppens nedre del. Under hela medeltiden omfattades allmänt Hippo- krates' lära, att fostret vid förlossningen aktivt arbetade sig ut och därför borde framfödas i huf- vudbjudning. I följd däraf var inre vändning på hufvud den då vanligaste vändningsoperationen, r^örst vid 1500-talets midt kom genom Ambroise Paré (se d. o.) inre vändning på fot, i litteraturen omnämnd redan af romaren Celsus (se d. o.) och säkerligen som en praktisk nödfallsåtgärd då och då i bruk, till allmännare kännedom. Under 1500- och 1600-talen blef därefter, framför allt genom franska förlossningskonstens dominerande inflytande, inre vändning på fot med utdragning på fot toppunkten af operativ förlossningskonst. Sedan 1700-talet, då den af Chamberlen omkr. år 1600 uppfunna metoden att med tång utdraga fostret på hufvudet allmänt kom i bruk, har tångutdrag- ningen förblifvit den vanligaste förlossningsopera- tionen och bruket af inre vändning inskränkts. Utdragning på fot af fostret är näst tångutdragningen den allmännaste utdragnings- operationen och göres vid naturlig eller med konst (vändning) framkallad fotbjudning, då moderns eller fostrets lif sväfvar i fara. Operatören begagnar sig därvid af sina båda händer. Då fostret vid förlossningen passerar med sätet före genom bäckenet, sätesbjudning, och fara för modern eller fostret uppstår eller de utdrifvande krafterna ej räcka till att åstadkomma fostrets utdrifning, måste utdragning på säte göras. Operationen utföres med operatörens fingrar eller med instrument. Bvn- Vändrostning, metall., den process vid koppar- framställning, hvarvid skärstenen omväxlande sön- derslås och rostas flera gånger. Se Koppar, sp. 978. Fmn- Vändskifva. 1. Järnv., en med järnvägsspår utrustad, vanligen cirkulär skifva, monterad på ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free