sept., utkämpades -- kalladt slaget vid Marne -- blef af afgörande betydelse för hela krigets utgång. I detsamma deltogo på de allierades sida omkr. 55 inf.- och 7 kav.-fördelningar och på tyska sidan omkr. 43 inf.- och 6 kav.-fördelningar. Enligt fransk uppgift skulle franska och engelska arméernas sammanlagda styrka ha utgjort 1,125,000 man, hvilket dock förutsätter, att trupperna egt full fältstyrka. Under samma förutsättning skulle tyska arméernas motsvarande styrka ha uppgått till omkr. 900,000 man. -- Slaget hade i stort sedt följande förlopp. På franska slaglinjens yttersta vänstra flygel kunde 6:e arméns anfall 6 sept. emot 1:a tyska arméns n. om Marne stående del, hvilken under dagens lopp förstärktes med 1 armékår, icke genomföras. Förnyade försök under dagarna 7--8 sept. att med Maunourys armé, som efter hand mottog betydliga förstärkningar dels från Paris -- hvarvid en fördelning fick begagna sig af droskautomobiltransport --, dels från 3:e armén, så att den slutligen räknade 10 infanteri- och 3 kavallerifördelningar, genomföra flankanfallet mot den jämnstarka 1:a tyska armén ledde ej till något resultat. Då slutligen sistnämnda armé i sin helhet hunnit verkställa sin omgruppering, gick densamma den 9 öfver till ett omfattande motanfall n. om Ourcq å ömse sidor om Nanteuil-le-Haudouin mot franska arméns vänstra flygel, hvilken måste vika, hvarpå Nanteuil besattes af tyskarna. Generalöfverste v. Kluck beredde sig just att utnyttja den vunna framgången genom en fortsatt framryckning i riktning mot Paris, då vid middagstiden s. d. order om allmänt återtåg ankom från stora högkvarteret. Anledningen härtill berodde på läget vid 2:a armén. Denna hade visserligen efter tre dagars hårda strider kunnat med sin vänstra flygel framrycka öfver Fère-Champenoise och kasta franska 9:e armén och 5:e arméns högra flygel tillbaka i sydlig riktning mot Aube, men däremot hade sistnämnda armés vänstra flygel i samband med engelska armén efter 1:a tyska arméns återtåg trängt fram genom den sålunda bildade luckan mellan 1:a och 2:a tyska arméerna och den 8 satt sig i besittning af Montmirail på Bülows högra flygel, som följande dag trängdes ytterligare tillbaka i nordöstlig riktning. Då 5:e franska och engelska arméerna nu gingo öfver Marne mellan Château-Thierry och La Ferté, var tyska slaglinjen faktiskt genombruten och särskildt 1:a armén utsatt för faran att angripas i flank och rygg. "För att stödja 1:a armén" beslöt Bülow den 9 på f. m. att afbryta striden och låta 2:a armén gå tillbaka bakom Marne. Detta generalöfverste v. Bülows beslut, fattadt i samförstånd med stora högkvarterets närvarande representant, överstelöjtnanten vid generalstaben Hentsch, gaf anledning till den ofvannämnda, af denne senare "enligt fullmakt" utfärdade, betydelsefulla högkvartersordern till 1:a armén. -- Medan afgörandet sålunda föll på tyska slaglinjens högra flygel, hade dennas midt haft betydande framgångar. Den härvarande 3:e armén hade med sin högra flygel, understödjande 2:a arméns anfall mot Fochs armé, kastat undan denne senares högra flygel och med sin vänstra flygel trängt tillbaka motstående del af 4:e franska armén. Genom den sålunda bildade luckan hade v. Hausen framgått vidare öfver Mailly (18 km. s. ö. om Fère-Champenoise) och följaktligen genombrutit den franska fronten, då order om återtåg ankom. 4:e tyska armén hade slagit den motstående 4:e franska armén och trängt densamma tillbaka till det stora skogsområdet n. v. och v. om S:t-Dizier. Sedan de Langle mottagit förstärkningar (från 1:a och 2:a arméerna i Elsass och Lothringen), gick han den 10 öfver till motanfall, men då hade tyska återtåget redan börjat, och fransmännen påträffade endast arriärgarden i linjen Vitry-Sermaize. 5:e tyska armén framträngde -- under ständiga strider med 3:e franska armén -- genom Argonnerna, medan en del af armén sökte innesluta Verdun. Framryckningen fortsattes till i höjd med Revigny, men alla ansträngningar att nå Bar-le-Duc (15 km. s. ö. om Revigny) och sålunda genombryta franska fronten strandade emot Sarrails i starka ställningar stående armé, hvilken efter hand förstärktes med trupper från 2:a armén. 10 sept. anträdde äfven kronprinsens armé återtåget. Härmed var det stora slaget till ända. Förlusterna under detsamma skulle, enligt fransk uppgift, ha utgjort för de allierade omkr. 300,000 och för tyskarna 135,000--150,000 man. -- På tyska härens yttersta vänstra flygel anslöto sig 6:e och 7:e arméerna, som förgäfves sökt genombryta den starka fronten Nancy-Épinal, 10--12 sept. till det allmänna återtåget och gingo följaktligen tillbaka öfver Meurthe till linjen Pont-à-Mousson--Blamont--Saales, n. ö. om S:t-Dié. Sistnämnda stad äfvensom Lunéville besattes åter af fransmännen. -- Såsom den hufvudsakligaste anledningen till den för tyskarna ödesdigra utgången af slaget vid Marne har från tyskt håll anförts, att det felades en reservarmé om 2--3 kårer -- tagna från Lothringen eller Elsass --, hvilken bort följa bakom tyska härens högra flygel för att antingen direkt förstärka denna eller utfylla i slaglinjen uppstående luckor. Härtill kom att, då de tyska 6:e och 7:e arméerna samt delvis äfven den 5:e bundos framför den starkt befästa fronten Verdun--Toul--Nancy--Épinal på franska härens högra flygel, som ej kunde betvingas, det blef möjligt för fransmännen att transportera trupper därifrån för att förstärka sin vänstra flygel, där afgörandet föll. Medelbart bidrog äfven nödvändigheten för tyskarna att lämna afsevärda styrkor framför Antwerpen och Maubeuge samt till förbindelselinjernas skydd äfvensom detacheringen af tvenne armékårer till östfronten, genom hvilket allt härens styrka i fronten ansenligt försvagades, till nederlaget -- i strategisk mening -- vid Marne. Å andra sidan har på franskt håll anförts, hurusom den franska segern i väsentlig mån måste tillskrifvas general Gallienis initiativ att, då tyska härens högra flygel gick förbi Paris' försvarsområde, anfalla densamma i flanken. Slaget vid Aisne (12--17 sept.). Under 9--11 sept. gick 1:a tyska armén tillbaka mot Aisne och intog där den 12 en förberedd stark ställning på flodens högra (norra) strand i linjen Attichy (15 km. ö. om Compiègne)--Vailly (13 km. ö. om Soissons). Mot denna gingo 6:e franska och engelska arméerna till anfall den 13. Floden öfvergicks på flera punkter, men tyskarna höllo sin hufvudställning. Härtill bidrog i hög grad ankomsten af