7:e reservkåren, som den 7 intagit Maubeuge -- hvarvid 40,000 fångar togos -- och nu insattes vid Aisne. Sedan v. Kluck erhållit förstärkningar, utsträcktes arméns högra flygel till trakten af Noyon, hvarvid det (15--18) kom till strider med den motstående franska armén, som trängdes något tillbaka. Nu började på denna del af härens front ett ställningskrig, som fortfor hela hösten utan att leda till något resultat. -- Striderna vid Reims och Craonne (12 sept.--9 okt.). 2:a tyska armén återtågade öfver Reims och intog en ny ställning n. ö. om denna stad s. om Suippes, med högra flygeln stödd mot Aisne s. ö. om Craonne och den vänstra vid Nogent-l'Abbesse (10 km. ö. om Reims). 5:e franska armén, som följt efter, gick den 13 till anfall mot nämnda ställning och sökte samtidigt, i förening med engelska arméns högra flygel, genombryta tyska slaglinjen v. om Craonne -- på höjdsträckningen mellan Aisne och Ailette, längs efter hvars krön vägen "Chemin des Dames" leder -- i luckan mellan 2:a och 1:a arméerna. Det afsedda genombrottet förhindrades dock i rätt tid af ett par kårer af den delvis nybildade 7:e armén (v. Heeringen), som transporterats till denna del af fronten från Maubeuge och Elsass. Äfven anfallet mot 2:a tyska arméns front blef afslaget. Då såväl tyskarna som fransmännen befäste sina intagna linjer, vidtog äfven på denna del af fronten ett långvarigt ställningskrig. 7:e tyska armén öfvertog efter hand den del af fronten, som hållits besatt af 2:a armén (v. Bülow), hvilken senare transporterades västerut (v. om S:t-Quentin) för att möta de allierades hotande öfverflygling (se nedan). -- Ställningsstriderna i Champagne (13 sept.--28 dec.). 3:e tyska armén (von Einem, som efterträdt den insjuknade v. Hausen) gick tillbaka öfver Marne v. om Châlons. Armén afbröt återtåget och intog en förstärkt ställning i linjen Prosne (20 km. s. ö. om Reims)--Souain. Den efterföljande 9:e franska armén (Foch) anföll ställningen 12--14 sept., men blef tillbakaslagen, hvarefter äfven sistnämnda armé intog en ställning midt emot den förra. I början af okt. öfvertog general Foch befälet öfver en armégrupp (i Picardie), och hans armé uppdelades på de bredvidvarande 5:e och 4:e arméerna. Ställningsstriderna på denna del af fronten pågingo, utan att läget i stort sedt undergick någon förändring, ända till 20 dec., men denna dag framgick 4:e franska armén (de Langle) till ett genombrytande anfall mot delen Perthes--Le Mesnil (6-9 km. ö. om Souain) af tyska fronten. Anfallet afslogs dock af den dåmera, särskildt med tungt artilleri, förstärkta 3:e tyska armén. -- Till höger om sistnämnda armé hade 4:e tyska armén återtågat ö. om Châlons och besatt linjen Souain--Binardville (i Argonnernas norra del). Arméns högra flygelkår deltog i striden vid Le Mesnil (se ofvan), men f. ö. föreföllo endast mindre strider på denna del af fronten, besatt på franska sidan under årets sista månader af 4:e armén. 10 okt. förflyttades chefen för 4:e tyska armén, hertigen af Württemberg, till Flandern (Yser), och general v. Einem öfvertog befälet äfven öfver 4:e armén. -- Striderna vid Verdun (19 sept.--31 dec.). 5:e tyska armén återfick efter slaget vid Marne till linjen Vienne-le-Château (i Argonnernas norra del)--Varennes--Montfaucon--Maas n. om Verduns försvarsområde. 3:e franska armén följde omedelbart efter och intog 13 sept. en ställning tätt framfor den tyska linjen. Kronprinsens upprepade försök att åter framgå offensivt v. om Maas hade ingen varaktig framgång. Däremot lyckades en motsvarande operation ö. om Maas bättre. Där hade af delar af 5.e och 6:e arméerna samt reservformationer bildats en omkr. 90,000 man stark "arméafdelning" under befäl af general von Strantz, som öfvertog fronten från Etain till Pont-à-Mousson vid Mosel. Denna arméafdelning framgick den 20 från nämnda linje mot de befästa Maas-höjderna ö. om S:t Mihiel, hvilken viktiga öfvergångspunkt öfver floden tillika med det s. därom belägna behärskande fortet Camp des Romains föll i tyskarnas händer. Ett vidare framträngande i västlig riktning hejdades af fästningen Verduns trupper i förening med vänstra flygeln af 1:a franska armén. Å andra sidan lyckades icke fransmännens försök att tränga tyskarna tillbaka, utan läget på denna del af fronten förblef i det hela oförändradt öfver årsskiftet. -- Ställningsstriderna i Vogeserna och öfre Elsass (17 sept. 1914--3 jan. 1915). Sedan hufvuddelen af den i nordöstra delen af franska Lothringen stående 7:e tyska armén 6--12 sept. förflyttats till Aisne, uppdrogs försvaret af nämnda landsdel och af Vogeserpassen åt den nybildade arméafdelningen Falkenhausen, bestående af kvarvarande delar af 7:e armén samt reserv- och landtvärns- m. fl. trupper, tillsammans omkr. 150,000 man. På franska sidan förflyttades arméstaben och delar af 2:a armén (de Castelnau) i slutet af sept. till Picardie, medan återstoden förenades med 1:a armén (Dubail), som följaktligen -- jämte 2:a reservfördelningsgruppen, sedermera benämnd "arméafdelningen Lothringen" -- fick öfvertaga försvaret af Vogeserfronten från Toul till Belfort. -- På tyska härens yttersta vänstra flygel höll arméafdelningen Gaede fortfarande frontdelen framför passet vid Belfort ("Trouée de Belfort") mellan Vogeserna och Jura mot Belf ortarmén (Pau), hvilken senare snart äfven ingick i 1:a armén. Under hela hösten 1914 pågingo ställningsstrider af mindre omfattning såväl i Vogeserna som i öfre Elsass. De båda motståndarna bundo hvarandra, och det blef alltmera tydligt, att något afgörande icke skulle komma att ega rum på denna del af fronten. De allierade franska och engelska härarnas samt tyska härens front utsträckes öfver Arras mot trakten v. om Lille (20 sept.--10 okt.). Sedan de allierades försök att (vid Craonne) genombryta den tyska försvarslinjen vid Aisne misslyckats, beslöt Joffre att försöka en omfattning af tyska härens högra flygel vid Noyon. För detta ändamål omgrupperades stridskrafterna, så att en ny 2:a armé -- om 13 infanterifördelningar och 1 kavallerifördelning -- under Castelnau bildades. Denna armé samlades efter 20 sept. s. ö. om Amiens och insattes successivt till vänster om 6:e armén öfver linjen Roye--Péronne mot 1:a tyska arméns högra flank. Det utanför denna varande tyska kavalleriet (5 kavallerifördelningar) i förening med den från Belgien anlända, under v. Kluck ställda, 9:e reservkåren kunde dock uppehålla 2:a franska armén så länge, att motåtgärder hunno vidtagas. De nybildade,