slutligen 16 fördelningar starka 2:a tyska armén (v. Bülow) insattes nämligen till höger om 1:a armén och lyckades i förening med en del af den likaledes nybildade 6:e armén (kronprinsen af Bajern), insatt ytterligare till höger, hejda den franska arméns, nu mot Tergnier--S:t-Quentin fortgående offensiv, hvarefter Bülow själf öfvergick till anfall. I en följd af strider (23-29 sept.) blef franska armén trängd tillbaka mot linjen Lassigny (n. om Compiègne)--Roye--Chaulnes--Bapaume. -- När Castelnaus offensiv sålunda icke medfört önskadt resultat, bildade Joffre en ny armé, den 10:e (under de Maud'huy), af trupper från bl. a. sydöstra Frankrike, öfver hvilka senare man nu i betraktande af Italiens hållning ansåg sig kunna fritt förfoga. Denna armé -- om 7 1/2 fördelningar -- insattes till vänster om den 7:e på fronten Bapaume--Arras--Béthune, hvarifrån de Maud'huy i början af okt. framgick mot Douai till omfattning af tyska härens högra flygel. För att möta denna offensiv funnos till en början inga andra trupper till hands än 3 kavallerikårer (8 kavallerifördelningar), som under general v. d. Marwitz sammandragits till Valenciennes, men inom kort fick kavalleriet hjälp af 6:e arméns infanteri, hvilket öfver S:t-Quentin--Cambrai insattes mot 10:e franska armén. -- Slaget vid Arras (1--13 okt.). Såsom en följd af de båda motståndarnas sträfvan att utsträcka fronten mot n. ("kapplöpningen mot hafvet") vidtog nu en serie strider inom området mellan Somme i s. och linjen la Bassée--Béthune i n. med ett gemensamt namn kallade "slaget vid Arras". Resultatet af dessa med växlande framgång, å båda sidor med stor energi förda strider, var, att kriget äfven på denna del af fronten öfvergick till ett ställningskrig i likhet med det i Elsass och i Lothringen. Den sålunda intagna fronten, som efter hand omsorgsfullt förstärktes, kom i stort sedt att sträcka sig öfver Armentières -- v. om Lille, hvilken betydande stad 12 okt. intogs af tyskarna, --la Bassée --v. om Lens--Arras--Albert. På franska sidan förde (sedan 4 okt.) general Foch befälet öfver n. om Noyon varande franska trupper. -- På framställning af fältmarskalken French förflyttades engelska armén 3--19 okt. från Aisne till linjen Béthune--Aire S:t-Omer, hvarifrån den insattes till vänster om franska 10:e armén. Sannolikt inverkade omsorgen om kanalhamnarnas skydd på denna Frenchs framställning. I England nyorganiserade truppförband -- 1 inf.- och 1 kav.-fördelning under befäl af general Rawlinson -- sändes till Belgien för att samverka med belgiska fältarmén vid Antwerpen. Antwerpens belägring (27 sept.--9 okt.). Innan ännu den under general v. Beselers befäl ställda, omkr. 90,000 man starka belägringsarmén hunnit fullständigt samlas, gjorde belgiska fältarmén (omkr. 80,000 man) från sin beredskapsställning i skydd af Antwerpens yttre fortlinje flera utfall -- 25--26 aug., 9--13 sept. och 24 sept. -- i hufvudsakligen sydlig riktning med ändamål att afbryta de tyska förbindelselinjerna genom Belgien och återtaga Bruxelles. Trots partiella framgångar tvekades detta dock icke. Under 2:a utfallet, som företogs i riktning mot Louvain sökte stadens invånare underlätta arméns uppgift genom att anfalla tyskarnas ammunitions- och proviantkolonner, hvilket ledde till blodiga gatustrider och repressalier från tyskarnas sida. Härvid af brändes en del af staden, inneslutande flera monumentala byggnadsverk, dock icke, som först uppgafs, rådhuset. 27 sept. började den egentliga belägringen af Antwerpen. Fästningens garnison utgjordes af omkr. 50,000 man. Dess kommendant var general de Guise. Sedan under dagarna 28 sept.--6 okt. det tyska belägringsartilleriet (hvaribland de ryktbara 42 cm. haubitserna) genom att demolera flera af forten åstadkommit en 20 km. bred lucka i sydöstra delen af den yttre fortgördeln, tilltvingade sig tyskarna öfvergången öfver Nethe och framförde belägringsartilleri till Nethe-linjen, 11--12 km. från själfva staden, som började bombarderas 8 okt. Redan den 7 hade på konungens befallning fältarmén aftågat i västlig riktning öfver Bruges och Ostende mot Ysers nedre lopp. Fästningens försvar öfverläts åt besättningen, 2:a belgiska arméfördelningen samt 3 engelska matrosbrigader (med tills. omkr. 8.000 man), hvilka senare anländt 4--6 okt. Då genom den fortgående kraftiga beskjutningen klarlagts, att befästningarna i den inre fortlinjen icke kunde i nämnvärd grad förlänga motståndet, som blef alltmera lönlöst, utrymdes den på flera ställen i brand skjutna staden den 9 på morgonen af den belgiska arméfördelningen och de engelska trupperna, hvarefter fästningen kapitulerade. S. d. besattes Antwerpen af tyskarna. Större delen af belägringsarmén blef följaktligen frigjord för andra ändamål, hvarjämte tyska hufvudhärens förbindelser genom Belgien nu blefvo tryggare. Belgiska armén intog den 11--15 sin nya ställning i Yserlinjen med vänstra flygeln vid Nieuport, stödd mot det af de allierade behärskade hafvet, och den högra vid Boesinghe (5 km. n. om Yperen). En fransk marinbrigad höll Dixmuiden besatt. Belgiska regeringen hade redan den 13 lämnat Ostende, där den efter Bruxelles' fall haft sitt säte, och begett sig till Le Havre. Konung Albert stannade dock vid armén, hvars högkvarter förlades till Furnes. Tyskarna besatte efter hand hela Belgien, med undantag af den obetydliga delen v. om Yser, och dess stvrelse uppdrogs åt fältmarskalken von der Goltz som generalguvernör. -- Slaget vid Lille (15--28 okt.). I samråd med engelska härledningen beslöt den franska att, när större delen af engelska armén fullbordat sin förflyttning till Flandern, utföra en gemensam offensiv öfver La Bassée--Armentières mot Lille--Menin (v. om Courtrai) för att omfatta tyska hufvudhärens högra flygel. Efter inledande kavalleristrider igångsattes 12 okt. detta anfall, utfördt af tvenne engelska armékårer, Maud'huys vänstra flygelkår och en fransk kav.-kår. Mellan La Bassée och Comines (n. v. om Lille) stötte de allierade först på det tyska själfständiga kavalleriet, som fortfarande hade sig anförtrodt skyddet af härens högra flank, och sedermera på 6:e arméns högra flygel, hvilken för att möta den hotande omfattningen utsträcktes allt längre norrut. Slutligen nådde densamma trakten s. ö. om Yperen. Under det att allt flera trupper insattes på ömse sidor, utspann sig nu under senare hälften af okt. v. och n. v. om Lille en följd av strider, hvilka blefvo