Linsingen, hvars armé förstärkts med delar af 2:a österrikiska armén. -- Efter Přzemyśls återeröfring fortsatte Mackensen, under hvars befäl nu äfven hufvuddelen af den med Beskidkåren förstärkta 2:a österrikiska armén ställdes, framryckningen och tvang efter tre dagars strider (12--15 juni) ryssarna att utrymma Wisznia-linjen och gå tillbaka till Wereszyka-linjen (Rawa Ruska--Grodek) framför Lemberg. 19 juni framgick armégruppen till anfall på sistnämnda linje med Mackensens egen armé mot Rawa Ruska på ställningens högra flygel. Följande dag togs denna viktiga stödjepunkt, hvarefter hela ställningen upprullades. Ryssarna gingo tillbaka dels mot Lemberg, hvars provisoriska verk af dem besattes, dels till trakten n. ö. om staden, där en ny ställning togs. Denna senare eröfrades dock natten till den 22 af Böhm-Ermollis trupper, och följande morgon stormade österrikarna äfven själfva stadsbefästningen på dennas nordvästfront, hvarefter staden utrymdes. Lembergs fall blef af stor såväl militär som politisk betydelse. -- Sedan Linsingen den 25--28 ånyo tillkämpat sig öfvergången öfver Dnjestr (vid Halicz-Zydaczow) och vid Komarno vunnit förbindelse med Böhm-Ermolli, drogo ryssarna sig tillbaka till linjen Tarnopol--Brody--Vladimir-Volynskij--Kovel, sålunda utrymmande i det närmaste hela Galizien. Polens eröfring. Efter Galiziens befriande beslöt de allierades härledning att återupptaga offensiven i Polen och i första hand sätta sig i besittning af Weichsellinjen. Tyska härledningen hoppades genom en samtidig framryckning öfver Narev och Weichsel kunna omsluta en del af ryska hären och tvinga den till kapitulation. -- Operationerna började 14 juli därmed, att den nybildade Njemenarmén (under förutvarande chefen för 8:e armén, general O. v. Below), omkr. 8 inf.- och 4 kav.-fördelningar, längst i n. öfvergick Windau i Kurland och framryckte mot linjen Sjavli (Szawli)--Riga. 14--25 juli besegrades den motstående ryska 5:e armén vid Sjavli, den 18 intogs Tuckum (50 km. v. om Riga), och 1 aug. besattes Mitau. Ryssarna drogo sig tillbaka mot Düna, förföljda af det tyska kavalleriet, som 4 sept. bemäktigade sig brohufvudet vid Friedrichstadt. Tyskarna voro dock för svaga för att forcera den starkt befästa Düna-linjen (Dünaburg--Riga), och Njemenarmén blef följaktligen tills vidare hänvisad till defensiven. -- Till höger om Njemenarmén framgick 10:e armén (v. Eichhorn) mot linjen Grodno--Kovno. Efter 10 dagars belägring intogs 18 aug. Kovno af en mot densamma afdelad belägringskår (om 5 fördelningar) under general Litzmann, hvarvid 20,000 fångar och 1,300 artilleripjäser togos. Njemenlinjen s. om Kovno hölls dock tills vidare af ryska 10:e armén (nu under befäl af general Pflug). -- Till höger om Eichhorn framryckte högra flygeln af 8:e armén (v. Scholtz) i förening med general v. Gallwitz' armé (senare benämnd 12:e armén) 13 juli på ömse sidor om Przasnysz mot Narevlinjen, försvarad af ryska 12:e armén (Pleve) mellan Łomża och Przasnysz samt af 1:a armén (Litvinov) mellan sistnämnda stad och Weichsel (vid Novogeorgievsk). Ryssarna kastades undan, och Narev öfvergicks på bred front af Gallwitz' armé mellan Rozan och Pultusk 22--27 juli. Warschau blef nu det närmaste operationsföremålet för denna senare. Novogeorgievsk inneslöts fullständigt 9 aug. Följande dag tillkämpade sig äfven v. Scholtz öfvergången öfver Narev (vid Łomża), hvilket hade till följd, att ryssarna gingo tillbaka mot Bug. -- Medan sålunda Gallwitz från n. framgick mot Warschau, framryckte 9:e armén (prins Leopold af Bajern) från v. öfver Bzura och Ravka mot nämnda stad. Till höger om sistnämnda armé framgick härafdelningen Woyrsch, i hvilken nu ingingo såväl kåren Kövess som resterna af 1:a österrikiska armén (Dankl, som förflyttats till italienska fronten), mot Ivangorod, genombröt den ryska ställningen vid Zwolen s. v. om fästningen, trängde den motstående ryska 4:e armén (Ewerth) tillbaka, öfvergick Weichsel nedanför Ivangorod 29 juli och framryckte vidare mot den viktiga järnvägsknuten Siedlce ö. om Warschau. -- Till höger om Woyrsch framgick på armégruppen Mackensens vänstra flygel 4:e österrikiska armén (ärkehertig Josef Ferdinand) s. och ö. om Weichsel mot linjen Lublin--Novoalexandrija, hvilken sistnämnda vid Weichsel ofvanför Ivangorod belägna stad nåddes den 29. Ryssarnas mellan Weichsel och Bug stående 3:e armé (under Lesch, som efterträdt den entledigade Dmitriev) hade då vikit tillbaka mot den förstärkta linjen Cholm--Lublin--Ivangorod, i hvilken den beredde sig att upptaga strid. Ivangorod utrymdes dock på storfurstens befallning 4 aug. och besattes s. d. af österrikiska kåren Kövess. -- Då Warschaus hufvudförbindelselinje (öfver Siedlce) genom Eichhorns och Woyrschs framryckning mot densamma från olika håll allvarligt hotades, gaf storfursten Warschaus försvarare, general Smirnov, order att utrymma fästningen. 5 okt. utrymdes forten på vänstra Weichselstranden och själfva staden, men den på högra Weichelstranden belägna förstaden Praga hölls ännu, och broarna öfver Weichsel sprängdes. Först den 8 lyckades det prins Leopolds af Bajern armé, som efter ganska hårda strider satt sig i besittning af förterrängen framför fästningens sydfront, att fullständigt besätta staden och öfvergå Weichsel. Smirnovs armé gick tillbaka till en förberedd upptagsställning i linjen Łukow--Siedlce. Mot denna framryckte nu de till en armégrupp under prins Leopolds befäl förenade tyska 9:e och Woyrschs arméer. Den 12 nåddes ofvannämnda linje, som utan strid uppgafs af ryssarna. -- Emellertid hade i slutet af juli en belägringskår om 7 fördelningar från Gallwitz' armé under general v. Beseler omslutit Novogeorgievsk, där omkr. 100,000 man ryska trupper (hufvudsakligen delar af de slagna 1:a och 12:e arméerna) samlats. 21 juli inneslöts fästningen, och efter en ytterst kraftig beskjutning stormades forten på anfallsfronten 15--18 aug., hvarpå kommendanten, general Bobyr, öfverlämnade fästningen (den 19). Härvid föllo omkr. 90,000 fångar och 1,600 artilleripjäser i tyskarnas händer. -- Armégruppen Mackensens framryckning och Brest-Litovskis intagande. Omedelbart efter Lembergs återeröfring omgrupperades de under dåmera generalfältmarskalken v. Mackensens befäl stående arméerna i och för en framryckning mot de i södra Polen, mellan Weichsel och Bug, stående ryska stridskrafterna (4:e och 3:e arméerna). Offensiven började på armégruppens vänstra flygel, där 4:e