201 Världskriget (Krigshändelserna 1915. Turkiets krig. - 1916. Västfronten) 202 Härmed afslutades de egentliga operationerna på Gallipolihalfön. Som utsikterna att inom rimlig tid kunna taga halfön i besittning blefvo allt mindre (helst general Liman v. Sanders' armé förstärkts till 150,000 man), beslöto nämligen entente- makternas regeringar att uppge hela företaget. I slutet af sept. och början af okt. borttransportera- des hufvuddelen af den franska expeditionskåren och l engelsk fördelning till Saloniki för att bilda kärnan i ententens orientarmé. I slutet af okt. entledigades general Hamilton från öfverbefälet, som nu uppdrogs åt general Monro. Denne före- slog hos sin regering halföns fullständiga utrym- mande. Detta skedde ock efter hand från 19 dec. 1915 till 9 jan. 1916, utan att nämnvärdt störas af turkarna. Större delen af armén fördes till Egypten, återstoden till Saloniki. Engelska ar- méns förluster hade uppgått till 100,000 man döda och sårade samt 12,000 fångar. Kriget i Armenien och nordvästra Persien. Yid årsskiftet 1914-15 återupptogo ryssarna offensi- ven och drefvo turkarna tillbaka öfver gränsen, men i början af jan. igångsatte 11 :e turkiska kåren en motoffensiv från Chorassan, som ledde till en sammanstöt med ryska hufvudstyrkan vid Karai Vrgan 15 jan. Efter 3 dagars strider blefvo tur- karna slagna och tvingade till återtåg mot Erze- rum. Med undantag af ett tillfälligt besättande af staden Tabriz (i Persien) af turkarna, hvilade ope- rationerna på denna krigsskådeplats, ända tills storfurst Nikolaus (i sept.) öfvertog befälet öfver därvarande ryska styrkor. Då utrustades en ex- peditionskår om 50,000 man (till större delen ko- sacker) under general B ära to v med uppgift att in- falla i Persien dels för att återställa det ryska in- flytandet där, dels för att underlätta engelske ge- neralen Townshends f ramryckning i Mesopotamien (se nedan). Kåren transporterades i okt. sjöledes på Kaspiska hafvet till persiska staden Kescht och ryckte därifrån mot Teheran, som i slutet af nov. utan strid besattes af ryssarna. Baratov vände sig nu mot persiske ofverbefälhafvåren, prins Hen- rik af Reuss (tysk minister i Teheran), som med en armé om 15,000 man (perser och turkar) tagit ställning framför Hamadan (s. v. om Teheran), slog honom och intog Hamadan (11 dec.), hvar- efter äfven Kum (s. om Teheran) besattes (20 dec.). Anfallet mot Egypten. I jan. 1915 återupp- togo turkarna operationerna mot Egypten. En expeditionsarmé, omkr. 12,000 man stark, under Djemal pascha, framryckte från Syrien öfver El Arish mot norra delen af Sueskanalen, som efter en besvärlig ökenmarsch nåddes 2 febr. Engelsmännen hade emellertid samlat öfverlägsna stridskrafter vid Ismailia, hvilka öfvergingo kana- len och slogo turkarna. Djemal uppgaf då hela företaget och återtågade till Syrien. Kriget i Mesopotamien. De turkiska strids- krafterna vid nedre Tigris förstärktes i början af 1915 till närmare 30,000 man, hvilka delades i två kolonner. Af dessa gick den södra kolonnen (15,000 man), under Sulejman Askeri, 12 april till anfall mot Basra, men blef vid Shaiba (s. v. om staden) tillbakaslagen af engelske generalen Nixon, som sedan i jan. förde öfverbefälet öfver den i Me- sopotamien stående indiska fördelningen. Sulejman anträdde återtåget utefter Eufrat mot Nasiriych. Under tiden hade den norra kolonnen (12,000 man), under Nur ed-din pascha, förgäfves sökt återtaga Kurna och Ahvas (i Persien vid olje- fältens sydvästra utkant). - I slutet af maj åter- upptogo engelsmännen operationerna, som nu rikta- des mot det af den turkiska norra kolonnen besatta Amara dd Tigris, hvilken stad 3 juni intogs. Turkarna gingo tillbaka längs Tigris till Kut- el-Amara, där den södra kolonnen, som i slutet af juli nödgats utrymma Nasiriych, sedermera till- stötte. Af den engelska expeditionskåren, som nu afsevärdt förstärkts, dirigerades i början af aug. en indisk fördelning under Townshend från Kurna mot Kut-el-Amara. Turkarna blefvo 28 sept. slagna och nödgade anträda återtåget mot Bagdad. Townshend, hvars styrka förstärkts med en engelsk brigad, följde efter, men han blef (22-24 nov.) vid Ktesifon (40 km. s. om Bagdad) i grund slagen och nödgad gå tillbaka till Kut-el-Amara, som nåddes 3 dec. Där inneslöts den engelska styrkan den 5 af den förföljande 6:e turkiska armén, 4 fördelningar stark, under Nur ed-din. 1916. Västfronten. Läget vid årets lör j an. Den tyska fronten var vid årsskiftet i stort sedt uppdelad på följande sätt: 4:e armén (hertigen af Württemberg) från Nordsjön till trakten af Lille, 6:e armén (kronprinsen af Bajern) till s. om Ärras, 2:a armén (F. v. Below) till Soissons och 7:e armén (v. Heeringen) till trakten närmast ö. om Reims. Återstående del af fronten stod (sedan sept. 1915) under öfverbefäl af tyske kron- prinsen, såsom armégruppschef, och var uppdelad med 3:e armén (v. Einem) till Argonnerskogen, 5:e armén (kronprinsen af Tyskland) till trakten af Fresnes (s. ö. om Verdun), häraf delningarna Strantz till Pont-à-Mousson, Falkenhausen till ö. om S:t Dié och Gaede till schweiziska grän- sen. De allierades front var i stort sedt upp- delad på följande armégrupper och arméer. Å frontdelen Nordsjön-Soissons varande franska ar- méer och den belgiska armén bildade tillsam- mans norra armégruppen, som stod under öf- verbefäl af general Foch, medan fältmarskalken Haig såsom sidoordnad hade öfverbefälet öfver de tre engelska arméerna. De olika arméerna inne- hade följande frontdelar. Belgiska armén jämte en förstärkt fransk armékår f nån hafvet till v. om Langemarck (n. om Yperen), 2:a engelska armén (Plumer) i Yperenbågen och l:a armén (Monro, efter återkomsten från Gallipoli) på Armentières- fronten, 10: e franska armén (Micheler) till trakten s. om Ärras, 3:e engelska armén (Allenby) till Maricourt, 2 km. n. om Somme, samt 6:e franska armén (Dubois, sedermera Fayolle) till Soissons. På frontdelen från Soissons t. o. m. Verdun fördes öfverbefälet af general de Langle de Cary (sedermera ersatt af general Pétain) såsom chef för midtarmegrupp en. Frontdelen hölls besatt af 5:e armén (Franchet d'Espérey) från Soissons till Reims, 4:e armén (Gouraud) till Argonnerskogen, 3:e armén (Humbert) i detta skogsparti och Ver- duns försvarsområdes besättning (Herr) i Verdun- området. Återstående del af fronten hölls besatt af östra armégruppen under general Dubail med