Världskriget (Kriget till sjöss. Medelhafvet. Östersjön. Undervattensbåtskriget) 258 den förstördes af australiska kryssaren "Sidney" O nov. Äfven lätta kryssaren "Karlsruhe", som var verksam i sydvästra delen af Atlanten, lycka- des taga flera värdefulla priser, innan den, för- modligen genom själfantändning af ammunitionen, sprang i luften i slutet af nov. 1914. Äfven voro armerade hjälpkryssare verksamma i och för han- delsförstöring, såväl i krigets början som senare; särskildt ryktbara blefvo "Möwe" och "Wolf". Af de tyska kryssare, som vid krigsutbrottet be- funno sig i utomeuropeiska farvatten, deltogo icke alla direkt i handelskriget. Hufvudstyrkan af den till Tsing-tau delade östasiatiska eskadern, krys- sarna "Scharnhorst" och "Gneisenau", under be- fäl af amiral von Spee befann sig vid krigsutbrot- tet i Stilla hafvet och förflyttade sig samlad mot hemlandet via Kap Hoorn. De nämnda fartygen tills, med lätta kryssarna "Leipzig", "Nurnberg" och "Dresden" påträffade därvid l nov. 1914 utanför Coronel vid Chiles kust engelska kryssarna "Good hope", "Monmouth" och "Glasgow" un- der befäl af amiral Cradock. Efter en kort strid blefvo de två förstnämnda engelska kryssarna sänkta. Redan inom sex veckor hade dock de engelska vapnen utkräft vedergällning; 8 dec. sänktes vid Falklandsöarna von Spees hela eskader så när som på "Dresden" af en engelsk eskader om l slagskepp, 2 slagkryssare, 3 pansarkryssare och 3 lätta kryssare under amiral Sturdee. "Dres- den" sänktes sedermera i mars 1915. Medelhafvet. Sjökrigshändelserna voro i stort sedt grupperade till Egeiska och Adriatiska hafven. 3 nov. 1914, blott några dagar efter Turkiets inträde i Världskriget, utförde några af enten- tens slagskepp ett bombardemang af de yttersta Dardanellforten, men först 19 febr. 1915 inled- des det egentliga, stort anlagda Dardanellföre- taget (se sp. 199). Sedan, under flottanfallen 18 mars och 3 maj, de allierade förlorat till- sammans 6 slagskepp förutom ett antal mindre fartyg, uppgåfvo de försöken att sjöledes forcera Dardanellerna. - Kryssarna "Goeben" och "Breslau", hvilka i aug. 1914 tagit sin till- flykt till turkiska farvatten och öfvergått i turkisk ego (hvarefter de benämndes "Sultan Yavus Se- lim" och "Midilli"), utförde under kriget ett antal raider i Svarta hafvet, men blefvo i j an. 1918 vid ett utfall söderöfver från sundet vid Dardanellerna minsprängda, hvarvid "Breslau' sjönk. Däremot lyckades "Goeben" åter taga sig in i sundet i skydd af dettas fort. - Italien in- trädde i kriget vid slutet af maj 1915. Hufvud- styrkan af dess flotta var förlagd till Taranto, medan förband af lätta kryssare, jagare och u-båtar voro baserade å Brindisi, Ancona och Yenezia. Med italienska flottan samarbetade vissa förband af engelska och franska fartyg, hvilka voro för- lagda dels till of van nämnda italienska hamnar, dels till Korfu och Malta. Några större sjöstrider egde icke rum i Adriatiska hafvet; där utspelades ett u-båts- och anti-u-båtskrig i likhet med i far- vattnen omkring England. Till Pola voro näm- ligen förlagda äfven de tyska u-båtar, som antin- gen gått rundt Europa eller ock per järnväg fors- lats till Österrike för u-båtskrig i Medelhafvet. Vid kapitulationen i början af nov. 1918 förband sig Österrike att liksom Tyskland till de allierade Trycktden10/i221 utlämna den största och bästa delen n f sina sjö- stridskrafter. Östersjön. Ehuru tyska högsjöflottan så godt som oafbrutet var förlagd till Nords j öhamnarna, utöfvade den dock via Kejsar Vilhelms-kanalen ett obestridt herravälde i Östersjön. Handelsförbindelserna med Sverige kunde praktiskt taget oafbrutet upprätt- hållas, hvilket för Tyskland var af stor betydelse (import af järnmalm för krigsindustrien). Ryssarna ådagalade en ganska obetydlig verksamhet till sjöss; däremot lyckades några engelska u-båtar, som via Sundet inträngt i Östersjön, tillfoga tyska flottan en del förluster. Några mindre sjö- strider utkämpades: en ö. om Gottland 2 juli 1915, hvarvid tyska minfartyget "Albatross" drefs på grund vid östergarns fyr af fyra ryska kryssare ("Albatross" internerades sedermera i Oskars- hamn) samt två i samband med tyska kombine- rade företag i Riga viken i juli 1915 och okt. 1917. Det senare företaget, hvari större delar af högsjö- flottan medverkade, ledde till intagande af öarna ösel och Dagö (se ofvan sp. 226-227). Undervattensbåtskriget. I stort sedt var de tyska handelskryssarnas verksamhet af ringa och öfvergående effekt. Så mycket verkningsfullare visade sig däremot den andra form af handels- förstöring, som den tyska sjökrigsledningen till- grep i syfte att komma till lifs sin förnämsta fiende till sjöss. Tyskland hade urspr. förklarat sig ämna tillämpa Londondeklarationens grund- satser, och de första orderna till fartygscheferna innehöllo en föreskrift att föra handelskrig "enligt prisordningen". Redan i febr. 1915 skärptes dessa order. Genom en not af 4 febr1, förklarade den tyska regeringen, att alla fientliga fartyg, som påträffades inom farvattnen omkring Storbritannien och Irland, skulle komma att förstöras, och det framhölls eftertryckligt, att äfven neutrala far- tyg löpte fara inom samma område. De efter engelska passagerarångaren "Lusitanias" sänkning 7 maj 1915 öfverlämnade noterna från Förenta staterna tvungo Tyskland till vissa modifikationer i den ursprungliga ordern; så undantogos passa- gerarfartyg från fartyg, som finge anfallas. Efter "Arabic-fallet" i aug. 1915 och därmed följande notväxling med Förenta staterna upphörde under- vattensbåtskriget praktiskt taget. I febr. 1916 in- trädde åter en skärpning, i det att tyska lednin- gen förklarade, att armerade handelsfartyg komme att sänkas utan varning. Efter "Sussex-fallet" i mars 1916 måste Tyskland emellertid åter ge vika för en i ultimatumform affattad amerikansk not. Icke desto mindre ökades under hösten 1916 an- talet fartyg sänkta af undervattensbåtar. Anled- ningen därtill var, dels att antalet undervattens- båtar betydligt ökats, dels att större, oceangående u-båtar insatts. Kriget fördes dock ännu i stort sedt som "kryssarkrig". l febr. 1917 igångsattes det oinskränkta undervattensbåtskriget: alla far- tyg inom stora områden af Europas väst- och sydkuster skulle fr. o. m. nämnda datum komma att sänkas utan varning. I denna form fortsattes undervattensbåtskriget intill okt. 1918, då det in- ställdes på uppfordran af Förenta staternas rege- ring. Den första tyska noten ang. handelskrig med undervattensbåtar af 4 febr. 1915 föranledde ut- färdandet af den engelska "Order in Council of