259 Världskriget (Kriget till sjöss. Undervattensbåtskriget. Blockad. Minor) 260 Mardi 11, 1915", hvilken i själfva verket blef grundläggande för de allierades handelskrigföring. Dess syfte framgår af följande utdrag: . . . "Tysk- lands motståndare äro därför nödgade att tillgripa motsvarande åtgärder, på det att de i sin tur må kunna förhindra varor af något slag att nå eller lämna Tyskland. Dessa åtgärder skola dock af de brittiska och franska regeringarna tillämpas utan risk för neutrala fartyg eller för neutrala medborgares eller nonkombattanters lif och i nog- grann öfverensstämmelse med humanitetens lagar. De brittiska och franska regeringarna förbehålla sig därför att hejda och till hamn införa fartyg, som föra last, som kan antagas destinerad till, egas af eller utgå från fienden. Af sikten är icke att konfiskera sådana fartyg eller laster, för så vidt de icke af andra skäl äro hemfallna till beslag." Tyskland hade säkerligen räknat på, att den internationella rättens bestämmelser skulle respek- teras, särskildt beträffande blockad af tyska ham- nar. För att enligt dessa bestämmelser vara giltig och godkännas af neutrala måste blockaden (se d. o.) vara tillkännagifven, effektiv och perma- nent. En dylik blockad förmådde ententeflottorna inför tyska flottans hot icke upprätthålla. De togo därför sin tillflykt till "blockad på af stånd" jämte stränga bestämmelser (visitationer i engelska ham- nar m. m.) för den neutrala sjöfarten, framför allt på Nordsjön. Följderna häraf blefvo för Tysk- land ytterst betungande, om ej rent af ödesdigra. Förnödenheter af mångahanda slag, i synnerhet lif smedel, kunde icke erhållas i tillräcklig mängd. "Blockaden på afstånd", hvilken i Tyskland med fog kallades "hungerblockad", bidrog säkerligen i högsta grad till att bryta Tysklands motstånd, ej minst därigenom, att befolkningens moraliska styrka genom svält och umbäranden, allteftersom kriget förlängdes, blef mer och mer undergräfd. Vid sidan af torpeden spelade minan en väsent- lig roll i handelskrigets tjänst. Redan under 1915 kommo minläggande undervattensbåtar till an- vändning, och 1916 kunde en engelsk tidskrift kon- statera, "att det praktiskt taget icke fanns något område omkring Brittiska öarna eller i Medel- hafvet, där icke minor utlagts från undervattens- båtar". Ännu större användning fick dock minan i kriget mot u-båtarna. Framför de tyska u-båts- baserna vid Nordsjökusten och i Flandern ned- lades tiotusental af minor. Minspärrar i stor stil utlades dock först 1918, en öfver Dover strait, en i Kattegatt och en vid Nordsjöns norra mynning. I denna sistnämnda minering nedlades omkr. 120,000 minor. Med Förenta staternas deltagande i kriget från april 1917 inträdde undervattensbåtskriget i ett nytt skede. Den alltför optimistiska tyska sjö- krigsledningen hade räknat med ententens utmatt- ning inom sex månader efter l febr. 1917. Visser- ligen hade Förenta staternas resurser icke kunnat göra sig gällande i Europa inom nämnda tid, men man hade underskattat sina europeiska motstånda- res, särskildt Englands, uthållighet. En envis för- hoppning att tvinga England på knä föranledde den tyska ledningen att ännu våren 1918 instruera sina u-båtschefer att icke angripa de amerikanska trupp- transporterna, men att koncentrera sina anfall mot do engelska handelsförbindelserna. Redan på som- maren 1917 hade emellertid de engelska mot u-båtarna vidtagna metoderna nått en hög grad af effektivitet, och det om än förhållandevis ringa understöd, som amerikanska flottan kunde lämna, medförde, att fr. o. m. vintern 1917-18 rollerna i u-båtskriget ombyttes: handelsfartygen blefvo lockbetet, de allierades fartyg jägarna och under- vattensbåtarna villebrådet. Sammanlagda antalet engelska och amerikanska fartyg af alla slag (mo- torbåtar inräknade), som under krigets senare skede opererade mot fiendens u-båtar i Nordsjön, uppgick till öfver 4,000. De tyska månatliga sänkningssiffrorna från undervattensbåtskriget höllo sig visserligen alltjämt uppe -, men blott på papperet; fr. o. m. nov. 1917 öfverstego dessa siffror de verkliga med i genomsnitt 100 proc. Antalet sänkta u-båtar ökades däremot oafbrutet; under 1918 sänktes 70 och under hela kriget sam- manlagdt 184. - 22 april och 10 maj 1918 företogo engelska sjöstridskrafter (lätta kryssare, jagare och monitorer, konvojerande 5 gamla, med betong lastade kryssare) under befäl af amiral Keyes anfall mot de tyska u-båtsbaserna Zeebriigge och Ostende på belgiska kusten. Vid det första anfallet lyckades engelsmännen sänka 2 af de gamla kryssarna i kanalmynningen vid Zeebriigge, h varigenom denna till större delen spärrades, och vid det andra anfallet sänktes en lätt kryssare vid inloppet till hamnen i Ostende, dock utan att ändamålet vanns. Den tyska tillbakahållande strategien, hvad huf- vudstyrkan beträffar, innebar ytterligare en nack- del, som dock icke framträdde förrän i krigets senare skeden: det långa stillaliggandet i hamnarna inverkade ofördelaktigt på besättningarnas moral och disciplin. Redan på våren 1917 hade orolig- heter förekommit. När högsjöflottans chef i slutet af okt. 1918 beordrade utlöpning till en sista strid med fienden, vägrade besättningarna på flera far- tyg att lätta ankar. Från Jade, där flottan låg samlad, spred sig myteriet hastigt till Wilhelms- haven och Kiel; inom några få dagar var hela högsjöflottan desorganiserad. Enligt vapenstilleståndsvillkoren, hvilka under- tecknades 11 nov. 1918, skulle Tyskland omedel- bart utlämna alla undervattensbåtar samt dess- utom 10 slagskepp, 6 slagkryssare, 8 lätta krys- sare och 50 jagare. Under loppet af nov. an- kommo de nämnda fartygen till engelska hamnar för att längre fram med undantag för u-båtarna förläggas till Scapa flow. Det var där, som de tyska besättningarna själfva 21 juni 1919 sänkte sina fartyg. Ett mindre antal af de sänkta far- tygen har sedermera bärgats. Liksom till lands genomgick luftvapnet äfven till sjöss under Världskriget en betydande ut- veckling. Vid fartygens bombardemang af befäst- ningar i land, dels vid Dardanellerna, dels och i synnerhet vid flandriska kusten - där delar af engelska flottan under hela kriget voro synnerligen verksamma -. utfördes spaning och nedslagsobser- vation till stor utsträckning Mn luften. I Flan- dern utfördes äfven ett mycket stort antal bom- bardemang från luften mot Bruges, Ostende och Zeebriigge (se d. o.), hvilka voro baser för tyska