Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världsspråk - Världsstorloge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ddetta är ej tillrådligt, enär det därigenom skulle
löpa fara att förvandlas till ett konstspråk.
De invändningar, som kunna riktas mot, att
engelskan göres till internationellt hjälpspråk, äro
i hufvudsak följande: de öfriga stormakterna, särskildt
Frankrike och Tyskland, skola ej ge sitt samtycke,
då det företräde den engelsktalande världen
på så sätt vunne innebure en orättvisa mot andra
nationer. Den engelska stafningen är alltför invecklad
och svårlärd. Den första af dessa invändningar
måste gifvetvis betraktas som ganska tungt
vägande. Det förtjänar dock påpekas, att en allmän
kännedom af engelskan rent kommersiellt sedt
skulle innebära ökade handelsmöjligheter ej endast
för England och Amerika, utan äfven för öfriga
länder, ej minst de smärre. Det är dessutom ej
utan vidare själfklart, att ett lands maktställning
rent materiellt ökas på bekostnad af andra länders
blott och bart därför, att dess språk tjänar som gemensamt
meddelelsemedel för dessa. Ej heller behöfde
därigenom ett monopol skapas inom vetenskap
och litteratur, då ju arbeten af obestridt värde
komme att öfversättas till det internationella språket
och sålunda bli tillgängliga för alla. Det svåraste
hindret för engelskan att bli internationellt
hjälpspråk är emellertid den oerhördt komplicerade
stafningen, som till synes ej följer några som
helst regler och hvars inlärande vållar mycken tidsutdräkt
och möda. Lyckligtvis tycks man ha öppen
blick för nödvändigheten att afhjälpa denna olägenhet.
För ett tjugutal år sedan bildades i England
på initiativ af W. Skeat (se denne) ett nystafningssällskap
(Simplified spelling society), som
efter noggranna experiment framlade ett förslag till
hvad man med en fackterm kallar fonetisk stafning
på nationell bas, enligt hvilken den vanligaste
stafningen af ett visst ljud förallmänligas. Denna
stafning, för hvilken förf. närmare redogjort i en
artikel i "Finsk tidskr." (1915), är så enkel, att
den kan inläras på några få lektioner. Det har
föreslagits, att den gamla stafningen skulle bibehållas
i litterära standardarbeten, hvaremot den
nya skulle användas för det praktiska lifvets syften,
särskildt i korrespondens. En dylik åtgärd skulle i
hög grad stärka engelskans utsikter att bli världsspråk.
I Sverige har intresset för världsspråksfrågan under
de senaste åren varit synnerligen lifligt. Hösten
1919 anordnade Nordiska fredskongressen på förslag
af K. Sandstedt en enquête i världsspråksfrågan,
riktad till framstående språkmän, i första
rummet professorer i jämförande språkforskning,
samt till sådana personer eller organisationer (handelskammare
etc.), som ansågos mest kompetenta
att yttra sig i frågan,, samtliga representerande
länder, i hvilka intet af de tre stora kulturspråken
talas. Af femtio svar, som inkommit från tjugu
olika länder, förorda ej mindre än trettiotvå engelskan.
Såväl inom den lärda världen som inom
affärskretsar syns alltså en stark opinion förefinnas
till förmån för engelskan som internationellt hjälpspråk.
Ungefär samtidigt med denna enquêtes igångsättande
bildades i Stockholm under ordförandeskap
af C. Lindhagen en världsspråkskommitté, som
våren 1921 hemställde, att en skrifvelse från kommittén
rörande en förutsättningslös utredning af
världsspråksfrågan måtte genom svenska regeringens
förmedling öfverlämnas till Nationernas förbunds
delegeradeförsamling, hvilken hemställan emellertid
af riksdagen afslogs.
Det torde vara tvifvel underkastadt, om världsspråksfrågan
någonsin kommer att föras i hamn.
Mot det allmänna antagandet af ett konstspråk tala
de teoretiska och praktiska skäl, som redan anförts.
Möjligen kan ett konstspråk komma att få sig tilldelad
en mera begränsad roll, t. ex. som internationellt
handelsspråk. Engelskan är visserligen
redan nu ett internationellt meddelsemedel för stora
delar af jordens befolkning, men det förefaller
knappast sannolikt, att enighet skall kunna åvägabringas
om att ge det en officiellt erkänd ställning
som sådant. En gemensam aktion af samtliga eller
flertalet smärre stater till förmån för engelskan som
internationellt hjälpspråk torde kunna bli af afgörande
betydelse för denna viktiga frågas lösning.
Litt.: Couturat och Leau, "Histoire de la langue
universelle" samt "Les nouvelles langues internationales"
(1907), Brugmann och Leskien, "Zur
kritik der künstlichen weltsprachen" (s. å.), B.
Bergqvist, "Världsspråkstanken, dess utveckling och
närvarande ståndpunkt" (i "Esperantisten" 1908),
Meillet, "Les langues dans l’Europe nouvelle"
(1918) och "The world-language. An inquiry by
the Northern peace union" (i "Nordisk fredskalender",
1919-20; äfven separat). R. E. Z.
Världsstorloge. Se Godtemplarorden,
sp. 1394.
Världssystem, i inskränkt mening (numera anti-
kverad) detsamma som solsystem eller p l a-
netsystem (se dessa ord), i vidsträckt bety-
delse sammanfattningen af alla himlakroppar, som
vi känna, d. v. s. världsalltet (se d. o.).
Världstid. Se Tid, sp, 1265.
Världsträd, etnoL, relig. vet. Se Mim a m e i d
och Yggdrasif. Jfr Trädkult.
Världsutställningar. Se Utställning.
Världsvälde. Se Universalmonarki.
Världsålder. Se Eskatologi, sp. 870, 874.
Jfr G. Steffens, "Världsåldrarna" (1919).
Världsår. Se Eskatologi, sp. 870.
Världsåskådning kallas sammanfattningen af de
allmänna föreställningar, som tänkande människor
bilda sig om sig själfva och världen, om lifvets
mening och värde. Världsåskådningen är lika
mycket en hjärtats som hufvudets sak. Den är
icke frukten af ett förutsättningslöst tänkande och
bildas icke med afsikt, utan den är ett resultat
af vårt lifs alla erfarenheter och lika mycket ett
uttryck för hvad vi önska och hoppas som en
produkt af vår reflexion. Våra känslor och vår
vilja ha därför i den lika stor andel som våra
kunskaper och vår eftertanke. Den har större
betydelse för oss genom att anvisa mål för vår
vilja och uttrycka den allmänna känslostämning,
som genomgår vårt lif, än genom att hjälpa oss
att i viss mån förstå verkligheten. Den växer och
förändras därför med vår personlighets utveckling,
är i viss mån en annan under ungdomen än vid
lifvets höjdpunkt och på ålderdomen och kan
genom yttre och inre kriser nästan h. o. h. omstöpas.
Den får särskildt prägel af ras, nationalitet
och samhällsklass samt af tidsandans inflytanden.
Detta sammanhänger därmed, att världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
