- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
289-290

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världsåskådning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

289 Världsåskådning 290 åskådningen, trots do individuella drag, som den får af personligheten, lika mycket är en social företeelse som något, hvilket tillhör individen. De flesta människor ega nämligen föga utpräglade världsåskådningar. Hvar och en af dem är in- passad på sin plats i lifvet och har där att fylla sina dagliga uppgifter, hvilka så upptaga upp- märksamheten, att knappast några allmännare och djupare lifsfrågor uppstå, och göra sådana sig någon gång påminda inför födelsens, lifsödenas och dödens mysterier, så besvaras de enligt tradi- tionens och den allmänna meningens anvisningar, hvilka dogmatiskt följas. Originalitet inom världs- åskådningen ega endast genierna, de ledande kul- turpersonligheterna; och särskildt är det ur tre kulturfaktorer, som världsåskådningarna växa upp, ur religionen, poesien och filosofien. De religiösa världsåskådningarna ha sin grund i människornas erfarenhet af, att det för deras öden finns orsaksfaktorer, som äro af annan art än människans egen verksamhet, några öfversinnliga makter, på hvilka ytterst lif och död, lycka och olycka bero. Dessa högre makter söker människan påverka genom kulthandlingar, genom bön, offer och ceremonier. Kulten sättes i system af en prästkast, som ock söker i en helig lära samman- fatta dess mening. De osinnliga makterna personi- fieras antropomorfistiskt (i människogestalt), och de så utbildade gudsföreställningarna få småningom ett alltmera blott andligt innehåll, religionen blir allt mera något rent inre med en fördjupad mora- lisk betydelse. Därmed får människolifvet mål och mening, och föreställningarna om världen och världsförloppet sammanarbetas till en historia om skapelsen och ett oändligt lif, om frälsning eller straff. Eeligiösa genier, hos hvilka gudsmedvetan- det tar formen af hänförd uppenbarelse, leda denna utveckling. Och så har den mångfald af olika religionsläror uppstått, som ge upphof till lika många världsåskådningar, hvilkas omfattande med auktoritetsbunden tro af deras anhängare fattas såsom religiös plikt. Kring den religiösa kärnan sluta sig andra föreställningar af världslig innebörd, hvarigenom äktenskapliga band, familje- pietet, fosterlandstrohet, ärlighet i handel och vandel o. s. v. få en förbindande helgd. Ännu i dag ha för flertalet människor deras världs- åskådnings hufvudelement ett sådant ursprung under inflytande af en uråldrig tradition, som i mycket utöfvar sin makt äfven öfver dem, som tro sig såsom fritänkare oberörda däraf. Ännu större betydelse har den religiösa världsåskådnin- gen för den, som lefver ett religiöst lif och med egna religiösa erfarenheter kompletterar det af andra meddelade. För honom får allt i lifvet en religiös betydelse, och äfven den yttre verkligheten blir för honom en symbol af Guds vilja. Huru långt han omsätter innehållet i teoretisk form såsom dogmer, beror på särskilda historiska och indivi- duella förutsättningar. Men äfven det, som ej fått sådan fastare form, kan ingå i hans världsåskåd- ning, förläna denna färg och värme och göra den för honom lefvande och lifsriktande. I konsten framställes i åskådlig form en enskild företeelse som ideellt uttryck för en sida i lifvet, hvars djupare, inre betydelse genom gestalt och färg, symmetri och proportion, tonharmonier och Tryckt den 10/i2 21 rytmer bringas att tala till åskådaren, åhöraren eller läsaren. Konsten stod i början i religionens tjänst; arkitekturen, målningen, plastiken och mu- siken gåfvo symboliska uttryck åt religiösa idéer. Zeus från Otricoli förkroppsligar en sida i den grekiska folkreligionen, och medeltidens himmels- trängtan fick gestalt i den gotiska domens spiror och vertikala linjer. Men endast poesien har i språket ett material, som möjliggör åskådliggörande af allt andligt lifsinnehåll. Den hämtar stoff från erfarenheten, men är genom fantasien frigjord från den prosaiska verklighetens inskränkningar och bundenheten af dess enskilda orsaker. Den kan därför tillfredsställa längtan hos den genom sina lifsomständigheter fjättrade människan och öppna för henne en blick i en starkare och högre värld, där lifvets betydelse skarpare framträder. Konst- verket blir därvid en symbol ej för en abstrakt tanke, utan för ett konkret lifssammanhang, som sprider ljus öfver verklighetens mening. Skaldens geniala världsåskådning skimrar igenom och med- delar sig åt läsaren. Själfva språkformen förlänar framställningen den mot innehållet svarande känslo- tonen, den episka diktens händelseförlopp och dra- mats af storslagna konflikter fyllda handling röja människoödenas inre lagar. Stundom uttalar skal- den mera direkt sina åsikter i de skildrade per- sonernas namn eller i sitt eget och meddelar på så sätt direkt en del af sin världsåskådning. Publi- ken läser poesien för den estetiska njutningens skull, men den sanne skalden utöfvar sitt största inflytande därigenom, att han bidrar till att upp- bygga sina läsares världsåskådningar och där- igenom uppfostrar dem och ger riktlinjer för deras lif. Världsåskådningen i dess högsta teoretiska form är filosofien (metafysiken). Denna har sina äldsta rötter i religionen och poesien, men bygger på deras uppslag vidare genom att tillgodogöra sig alla de empiriska vetenskapernas resultat, som den under inflytande af tidens hela kultur söker sammansluta till ett motsägelselöst och samman- hängande helt. Då forskningen ständigt fortgår, är detta ett Sisyfusarbete, som aldrig når sin af- slutning; men hvarje tid har sin filosofi, som söker formulera den då nådda utvecklingens facit. Härvid förfar filosofien, så vidt möjligt, begrepps- mässigt, sträfvande att inom sig inrymma endast fullt klara tankar. Men dessa äro abstrakta och kunna därför aldrig nå fram till den konkreta verklighetens outtömliga innehållsrikedom. Huru högt än filosofien når i sin utveckling, kan den därför aldrig som världsåskådning ersätta de bi- drag till uppfattningen af världen och lifvet, som lämnas af religionen och poesien. Man har i våra dagar mycket talat om en natur- vetenskaplig världsåskådning och förmenat, att en sådan bör ersätta alla äldre världsåskådningar. Naturvetenskapen handlar emellertid endast om naturen, ej om personlighetens värld. Hvad som utges för en naturvetenskaplig världsåskådning, är därför ej naturvetenskap, utan en materia- listisk eller monistisk filosofi, som dogmatiskt söker tillämpa naturanalogier på det personliga lifvets område. Att den allmänna världsåskådningen in- genting får innehålla, som strider mot naturforsk- ningens säkra resultat, är obestridligt, men att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free