- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
301-302

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värme - Värmeabsorption - Värmebehandling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

301 Värmeabsorption-Värmebehandling 302 utstrålningsförmåga 1. emissionsförmåga. Sotet, som har den största absorptionsförmågan, har också den största utstrålningsförmågan. Om sotets emissionsförmåga för mörka värmestrålar sättes lika med 100, får emissionsförmågan för nedan upptagna ämnen ungefär följande värden: sot ..................... 100'stensalt ............... 42 järnoxid ............. 93 platina ............... 10 blyoxid ............... 88 koppar ............... 6 flusspat ............... 82 guld ................... 4 grafit ................. 75 silfver................. 3 koksalt ............... 49; Utbyter man sotet på termostapelns ändyta mot andra ämnen, visa dessa en dess större absorp- tionsförmåga, ju större deras emissionsförmåga är, åtminstone för strålning af samma slag. Emissions- förmågan och absorptionsförmågan för strålar af samma slag äro med hvarandra proportionella, eller: ett ämne kan utsända samma slags strålar, som det kan absorbera. F. ö. bero dessa kvanti- teter ej blott på det ämne, hvaraf ytorna förfär- digas, utan ock på ytans grad af polityr: ju glattare ytan är, dess större del af den infallande strålningen reflekteras, alltså dess mindre återstår att absorbera. Likaså utstrålar en glatt yta mindre än en skroflig, på grund af reflexion inåt (jfr Absorption och Afkylning). - Ljus är i grunden ej annat än ett slag af strålande värme. Faller en ljusstråle på en absorberande yta, inträ- der med nödvändighet uppvärmning. Men begrep- pet strålande värme är allmännare, emedan en upp- mätning af den af en sotad yta absorberade strål- ningen direkt ger ett mått på den strålade energien, under det att en uppmätning af ljusstyrkan blir beroende på vårt ögas förmåga af ljusintryck. Nu upphör ögats ljusförnimmelse åt röda sidan af spek- trum, således för växande våglängd hos svängnin- garna för jämförelsevis kort våglängd, ungefär 0,ooos mm., under det att den strålande energien för ungefär samma våglängd är som starkast och sträcker sig långt utom det synliga spektrum, med känsliga apparater förnimbar ännu vid omkr. 400 gånger större våglängd. Ömvändningen af satsen, att med ljusstrålar samtidigt värmestrålning upp- träder, gäller därför ingalunda. Men väl följer af identiteten af ljus och värmestrålar inom det syn- liga området, att de lagar, som funnits för ljus- strålar, omedelbart kunna tillämpas på värme- strålning, och denna slutsats är af erfarenheten till fullo bekräftad. Detta är fallet med lagarna för reflexion och refraktion. Vidare bli värmestrålar lika väl som ljus dubbelt brutna och polariserade vid gång genom diatermana kristaller, tillhörande annat kristallsystem än det reguljära (jfr Dub- belbrytning och Polarisation). Värme- strålar interferera på samma sätt som ljusstrålar (jfr Interferens) o. s. v. - Hvarje kropp, hvars temperatur är högre än dess omgifnings, bildar i förhållande till denna en värmekälla, från hvilken värme strålar till omgifningen. Tänker man sig flera kroppar af olika temperatur befint- liga inom ett för värme ogenomträngligt hylle, fortgår värmestrålning dem emellan, ända tills temperaturen öfverallt är densamma. Sedan kan temperaturen ej mer ändras, emedan hvarje kropp genom strålning från de öfriga mottar lika mycket värme på tidsenheten, som den genom utstrålning åter förlorar. Den för oss ojämförligt viktigaste värmekällan är solen, så mycket mer som solstrål- ningen utgör ett nödvändigt villkor för utveck- lingen af växtlifvet på vår jord och vi sålunda i sista hand ha solen att tacka äfven för bränslet till de viktigaste konstgjorda värmekällorna. Se vidare Värmestrålning. Om solstrålningen och metoderna för dess bestämmande se Solen, sp. 309, Solarkonstanten och A k t i no- meter. - Om människans kroppsvärme och dess mätande se Kroppsvärme. Om atomvärme se d. o., om bildningsvärme och reak- tionsvärme se Termokemi. E.O.S. (T.E.A.) I fråga om byggnadskonstruktioner, t. ex. en vägg, betecknar värmegenomgång W den värmemängd, som på viss tid passerar genom väg- gen, då temperaturskillnad finns hos luften å ömse sidor om densamma; v arme genomgång stålet fc, den värmemängd, som på tidsenheten genomströmmar ytenheten af väggen vid en temperaturskillnad af 1° hos luften å ömse sidor om densamma; värme- isolering sförmåg a, det motstånd, som väggen er- bjuder för värmegenomgång. Denna bestämmes af värmemotståndstalet m, som anges af den tid, som åtgår för värmeenheten att passera ytenheten af väggen vid 1° temperaturskillnad hos luften å ömse sidor. Värmets ofverföring från ett ma- teriel till ett annat bestämmes af värmeöfver- g ang stålet. Speciella öfvergångstal äro värme- ingångstalet cti, som bestämmer värmeöfverföring från den varmare luften till väggytan, och är den värmemängd, som på tidsenheten genomströmmar ytenheten vid 1° temperaturskillnad mellan luften och väggytan, och värmeutgång stålet au, som be- stämmer värmeöfverföringen från väggytan till den kallare luften, och är den värmemängd, som på tidsenheten genomströmmar ytenheten vid 1° temperaturskillnad mellan väggytan och luften. Värmets genomföring från väggens ena yta till den andra bestämmes af värme genomföring stålet A, som är den värmemängd, som på tidsenheten passerar genom ytenheten af väggen vid 1° tem- peraturskillnad mellan yttemperaturerna. Värmets ledning i ett homogent material bestämmes af värmeledningstalet Å, som är den värmemängd, som på tidsenheten genomströmmar ytenheten vid en temperaturskillnad i materialet af 1° pr längd- enhet vinkelrätt mot ytan. Vid en homogen vägg förhåller sig således A till A som längdenheten till väggtjockleken. A. E-n. Värmeabsorption, fys. Se Absorption 3 och Värme, sp. 300. Värmebehandling, med., är sedan urminnes tid en af hufvudbehandlingsmetoderna inom den medi- cinska terapien. Dess princip är dels att tillföra kroppsytan i dess helhet ökad värme efter starka värmeförluster från densamma, såsom efter för- frysning, långvarig afkylning i vatten o. d. eller under s. k. frosskakning vid börjande febertill- stånd, beroende på sammandragning ev. kramp i hudens blodkärl, dels äfven att lokalt upp- värma ett visst parti af kroppen i terapeutiskt syfte. Lokal värmebehandlings syfte är antin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free