Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmeabsorption ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Värmecentrum-Värmedöden
304
huden, genom att åstadkomma en blodströmning
till huden och därigenom en aflastning från ett
underliggande, inflammeradt organ, eller ock att
få ökad blodtillförsel och därigenom ökad vätske-
omsättning i det sjuka organet själft, t. ex.
en ledgång, hvarigenom man hoppas kunna gynn-
samt påverka de sjukliga processerna i det-
samma. Yärmebehandling kan slutligen också
användas för att frambringa från huden ökad
svettafsöndring, som i många sjukdomsfall, t. ex.
vid vattensvullnad (ödem) i underhuden, kan vara
önskvärd. Allmän värmebehandling kan åstadkom-
mas genom tjocka, dåligt värmeledande kläder,
genom inpackning af kroppen i dess helhet i
varma filtar o. d., vidare genom s. k. hydroterapi
med bad, öfver 38° C., ånga eller het luft.
Utmärkta värmekällor utgöra naturligtvis den strå-
lande värmen från solen, den naturliga eller
konstgjorda (s. k. kvartslampa), samt den elektri-
ska värmen i elektriska ljusbad o. d. Utsattes
hela kroppsytan för dylika varma behandlingar,
brukar följden bli ökad svettafsöndring. Den lokala
värmebehandlingen kan ock genomföras på många
olika sätt. Heta lokala vattenbad, heta omslag med
gröt, varmt vatten eller på elektrisk väg alstradt
värme (värmefilt) äro allmänt bekanta och brukade
metoder. En bemärkt plats inom denna terapi in-
taga de våtvärmande omslagen, s. k.
Priessnitzska omslagen, hvilka ofta ha en synnerli-
gen välkommen, smärtstillande förmåga (se vidare
Neptunigördel). Relativt nya och utmärkta
metoder ha vi fått i den s. k. hetluftbehandlingen
och i diatermien 1. termopenetrationen. Hetluft-
behandlingen (se vidare d. o.) består däri,
att man inför en viss kroppsdel i en relativt
värmeisolerande låda, och genom dennas upphett-
ning medelst elektrisk värme eller hetluft kan
man utsätta t. ex. en ledgång för en intensiv
värme af intill 150° C. under längre eller kortare
tid. Afsikten därmed är att framkalla en s. k.
aktiv hyperemi eller blodtillströmning till det sjuka
organet för att, såsom of van antydts, gynnsamt
inverka på den i detsamma pågående sjukliga
processen. Särskildt vid kroniska sjukdomar i
ledgångarna har denna metod vunnit vidsträckt
användning. Djupvärmebehandlingen, diater-
mien 1. termopenetrationen, är grun-
dad på det förhållandet, att vissa s. k. hög-
frekventa elektriska växelströmmar vid sin passage
genom kroppen utveckla värme. Denna metod har
fått användning inom medicinen på grund af iakt-
tagelser af Tesla, d’Arsonval m. fl. Behand-
lingen med dylika fordrar naturligtvis särskilda,
ännu ganska dyrbara apparater. Diatermien har
kommit till användning vid diverse reumatiska
lidanden och har gett goda resultat, särskildt vid
en del sjukdomar i ledgångarna. I. H.
Värmecentrum, fysiol. Människans och de högre
djurens kroppstemperatur håller sig trots växlin-
gar i omgifningens temperatur tämligen oförändrad.
Till förklaring af detta förhållande har man an-
tagit en särskild nervmekanism, reglerande krop-
pens värmeproduktion såväl som dess värmeförlust,
en mekanism, hvilken man betecknat som "värme-
centrum". Ändringar i kroppstemperaturen har
man iakttagit efter ingrepp å olika delar af cen-
trala nervsystemet. Särskildt bekant är R i c h e t s
(se denne) iakttagelse (1884) af en temperatur-
stegring efter ett stick i främre delen af storhjär-
nan, värmestick. Efterföljande forskare ha
funnit, att sticket för att vara verksamt måste
träffa corpus striatum. Man har vidare funnit,
att en lokal uppvärmning af detta parti med-
för en sänkning af kroppstemperaturen i sam-
band med en minskning af gasutbytet och att
en afkylning har motsatt verkan, och man antar
därför, att i denna trakt af hjärnan en mekanism
är belägen, hvilken kan betecknas som värme-
centrum. J- E. J-n.
Värmedöden, astrojys. och filos. Om mekaniska
värmeteoriens andra hufvudsats och Carnots cir-
kelprocess antas gälla för världsalltet i dess helhet,
så leder den till en åsikt om världsutvecklingen,
som fått namnet värmedöden och som måste
betecknas som en naturvetenskaplig och filosofisk
paradox. Emellertid har denna åsikt på fullt
allvar uttalats och motiverats af de tre världs-
berömde naturforskarna W. Thomson (lord Kel-
vin), H. von Helmholtz och R. Clausius, hvilken
sistnämnde säges ha först användt ordet "värme-
döden". Thomson synes vara åsiktens upphofs-
man; han uttalade den 1852 ("On a universal
tendency in nature to the dissipation of energy",
i "Proceedings of Edinburgh society"); Helm-
holtz utvecklar åsikten vidare i ett föredrag 1854 i
Königsberg ("Ueber die wechselwirkung der natur-
kräfte und die darauf bezuglichen neuesten ermit-
telungen der physik"). Denna målande skildring
af ämnet må här i öfv. anföras. "Vi kunna
alltså dela världsalltets samtliga kraftförråd i två
delar; den ena är värme och måste förbli värme;
den andra, som innefattar en del af de hetare
kropparnas värme och hela förrådet af kemiska,
mekaniska, elektriska och magnetiska krafter, kan
undergå de mångfaldigaste formförändringar och
underhåller hela rikedomen af växlande förändrin-
gar i naturen. Men de heta kropparnas värme
sträfvar alltjämt att genom ledning och strålning
öfvergå till de mindre varma och åstadkomma
temperatur järn vikt. Vid hvarje rörelse hos de
jordiska kropparna öfvergår genom friktion eller
stöt en del mekanisk kraft till värme, hvaraf
endast en del kan återförvandlas; detsamma är
i regel fallet vid hvarje kemisk och elektrisk
process. Däraf följer alltså, att första delen af
kraftförrådet, det oföränderliga värmet, alltjämt
ökas vid hvarje naturprocess, men den andra
delen, förrådet af mekaniska, elektriska, kemiska
krafter, alltjämt minskas; och om de fysiska
processerna i världsalltet ostörda få fortgå, öfver-
går slutligen allt kraftförråd i värme, och allt
värme kommer i temperatur järn vikt. Då är ingen
förändring längre möjlig, då måste ett fullständigt
stillastående inträda, så att ingen som helst natur-
process af någon tänkbar art kan försiggå. Icke
heller växter, människor och djur kunna då lefva,
när solen har förlorat sin högre temperatur och
därmed sitt ljus och när jordytans samtliga
beståndsdelar ingått de kemiska föreningar, som
deras frändskapskrafter fordra. Kort sagdt, världs-
alltet är dädanefter dömdt till evig hvila. Denna
slutsats från Carnots lag är naturligtvis bindande
endast i det fall, att lagen vid fortsatt prof ning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
