mått på energifördelningen i spektret. För sådana undersökningar användas företrädesvis bolometern, radiometern och termoelement (se dessa ord). Linser och prismor, som skola användas, måste så fullkomligt som möjligt genomsläppa strålar af alla slag. Glas kan härvid icke användas, emedan glaset hufvudsakligen genomsläpper endast synliga strålar. I stället för konvexa linser användas konkava silfverspeglar, och som material för prismor användas företrädesvis stensalt, fluss-spat och sylvin. (Jfr Absorption, sp. 69, Diaterman, sp. 320, och Spektroskopiska apparater.) Om en lineär bolometer eller j en lineär termostapel föres genom spektret, kan strålningsenergien uppmätas från ställe till ställe. Genom att sålunda undersöka, huru energifördelningen är beroende af våglängden, kan den strålande kroppens energi- eller värmespektrum bestämmas. Om våglängderna afsättas som abscissor och som ordinator den mot respektive våglängder svarande energistrålningen, erhålles ett diagram, som åskådliggör den strålande kroppens energispektrum. I figuren återges dels ett normalspektrum (se Spektrum, sp. 637) af solstrålningen, hvarvid det ljusa området anger den synliga delen af spektret, dels ofvanför nyssnämnda bild motsvarande energispektrum enligt Langleys mätningar (1881). Våglängderna äro angifna i hundradels mikron. Ojämnheterna i energikurvan bero på absorption af strålningen i de gaslager, som den har att passera. De starkaste absorptionsbanden bero på kolsyran och vattenångan i jordens atmosfär (jfr Absorption, sp. 70, och Spektrum, sp. 641). -- Då afkylningen af en kropp, om man frånser den värmeförlust, som kan uppkomma genom ledning (se Ledningsförmåga), är beroende på strålning, kommer afkylningshastigheten h. o. h. att bestämmas af kroppens utstrålnings- eller emissionsförmåga (se Värme, sp. 300--301) samt af de för strålningen (se d. o.) för öfrigt gällande allmänna lagarna. T. E. A.

Normalspektrum och (därofvan) motsvarande energispektrum. (Efter Langley.) Värmestuga (fr. chauffoir, eng. warmplace, ty. wärmstube) var urspr. ett mottagningsrum i ett kloster, som uppvärmdes på vintern. Numera benämnes så en af enskilda eller korporationer bekostad och uppvärmd lokal, öppen under en större eller mindre del af året och dagen för hvar och en, som så önskar. Ofta är värmestugan förenad med ett litet bibliotek och lämnar tillgång till tidningar. J. C. Värmetekniska föreningen. Se Svenska värmetekniska föreningen. Värmeteorien, Mekaniska. Se Mekaniska värmeteorien och Värme, sp. 294. Värmetoning, fys., kem., mindre brukligt och oegentligt uttryck, detsamma som reaktionsvärme (se därom Termokemi, sp. 922). Värmevärde. Se Brännmaterial, sp. 417--418.

Värmlands vapen. Värmland (Vermland), landskap i Svealand, är, frånsedt Lurö skärgård, beläget mellan 58° 53′ (sydligaste udden af Värmlandsnäs) och 61° 3′ n. br. samt 6° 22′ och 3° 17′ v. lgd från Stockholms observatorium. (Se kartan till art. Sverige, bd 27, och bladen IV, V, VI af ”Nordisk familjeboks karta öfver Sverige” bd 29.) Det gränsar i n. ö. till Dalarna, i ö. till Västmanland och Närke, i s. till Västergötland, Vänern och Dal samt i v. till Norge. Mot Dalarna går gränsen v. om vattendelaren mellan Klarälfven och Väster-Dalälfven samt skär Bredsjön och sjön Nain, mot Västmanland och Närke korsar den Svartälfvens flodsystem, mot Västergötland följer den Letälfven, mot Dalsland går den hufvudsakligen västerut från Åmålsviken öfver sjöarna Ömmelen, Östra och Västra Silen, Lelången och Stora Le, och mot Norge går den öfver Klarälfvens dalgång samt de öfversta partierna af Norsälfvens, Byälfvens och Upperudsälfvens dalgångar. V. är till storlek det sjunde i ordningen af Sveriges, det andra af Svealands landskap med 20,067,77 kvkm. areal, hvaraf 18,198,46 kvkm. land och 1,869,31 kvkm. vatten. Till land äro här räknade öar och holmar i Vänern, sammanlagdt 60 kvkm., bland hvilka Hammarön och Jäfverön äro de största. Största längden, från norska gränsen i V:s nordvästra hörn till sydligaste udden på Värmlandsnäs, är omkr. 245 km. och största