Villstad, Båraryd, Våthult, Reftele, Anderstorp, Kulltorp, Gnosjö, Forsheda, Bredaryd, Torskinge, Ås, Kållerstad, Bolmsö, Dannäs och Tannåker. 2,192 kvkm. 30,775 inv. (1920). Jfr J. Allvin, "Beskrifning öfver Wästbo härad i Jönköpings län" (1846). -- 2. Kontrakt i Växjö stift, omfattar fr. o. m. 1 maj 1921 de tolf pastoraten Forsheda, Bredaryd och Torskinge; Bolmsö, Dannäs och Tannåker; Södra Unnaryd och Jälluntofta; Långaryd, Färgaryd och Femsjö; Södra Hestra och Gryteryd; Burseryd och Sandvik; Villstad, Båraryd, Våthult och Bosebo; Reftele och Anderstorp; Åsenhöga och Källeryd; Kulltorp och Gnosjö; Ås och Kållerstad. 2,393 kvkm. 32,736 inv. (1920). Västbo revir, af Smålands distrikt, omfattar af Jönköpings län Mo och Västbo härad. Reviret, indeladt i 5 bevakningstrakter, omfattade 1915 18,794 har allmänna skogar, hvaraf 8 kronoparker med en areal af 8,537 har (1915). S-r. Väster. Se Väderstreck. Väster-Aros. Se Aros och Västerås. Västerberga (Westerberga), egendom i Rasbo socken, Uppsala län, omfattar 1/2 mtl frälseskatte och 1 mtl frälse med 22,600 kr. tax.-värde (1920). V. tillhörde i början af 1700-talet en släkt von Scheffer, köptes af J. K. Sternfelt (f. 1684, d. 1756), som testamenterade det till lagmannen V. M. von Post (f. 1695, d. 1762). Genom testamente 1758 bestämde denne, att V. efter hans och hans frus död skulle utgöra ett evärdligt säte för ogifta fruntimmer af hans ätt (ej fideikommiss). V. disponerades efter von Posts död först af hans änka och, sedan hon aflidit (1779), af ogifta fruntimmer t. o. m. 1851. Sedan 1868 utdelades af afkastningen understöd i form af pensioner ("Bergastiftelsen"), men 1898 antogos på ett släktmöte stadgar för "Västerberga fromma stiftelse, tillhörande släkten von Post". Dess angelägenheter handhas af en styrelse med 3 led. af släkten. Västerberget, i Älfsborgs fästning ingående höjdparti. Jfr Göteborg, sp. 899, och Älfsborgs fästning. Västerbergslags tingslag, Västerbergslags domsaga och Västerbergslags fögderi, i Kopparbergs län, omfattar kommunerna Grangärde, Ludvika landskommun, Ludvika stad, Norrbärke, Smedjebackens köping, Söderbärke och Malingsbo. 2,035 kvkm. 36,379 inv.(1920). Västerbitterna, kommun i Skaraborgs län, Laske härad. 2,195 har. 484 inv. (1920). V. och Österbitterna utgöra tillsammans Bitterna församling (se d. o.). Västerbotten, landskap i Norrland, är beläget mellan 63° 31' och 68° 10' n. br. samt 0° 8' och 6° 6' ö. lgd (från Stockholms obervatorium). Det gränsar i s. ö. till Bottniska viken, i s. v. till Ångermanland, i v. och n. v. till Lappland samt skiljes i ö. genom Muonio och Torne älfvar från Finland. (Se "Öfversiktskarta öfver Sverige" till art. Sverige, bd 27, och "Nordisk familjeboks karta öfver Sverige", blad VIII--XI i bd 29). Största längden från n. ö., på gränsen till Finland, till s. v., på gränsen till Ångermanland, är omkr. 720 km. och största bredden, i n., mellan Haparanda i ö. och Pite älfs ingång i landskapet (2° 5' ö. lgd fr. Stockholm) är omkr. 180 km. Kuststräckan utmed

Fig. 1. Västerbottens vapen. Bottniska viken är omkr. 400 km., längden utmed finska gränsen omkr. 280 km. och medelbredden omkr. 100 km. Ytinnehållet är 43,765,46 kvkm., hvaraf 41,767,64 kvkm. land och 1,997,82 kvkm. vatten. I landarealen äro inräknade öar och holmar, tills. omkr. 435 kvkm., i Bottniska viken, som icke är medräknad i vattenarealen. Norra delen af landskapet brukar stundom kallas Norrbotten och omfattar 26,698,98 kvkm., hvaraf 26,437,93 kvkm. land. Folkmängden var 249,411 pers., 6 på 1 kvkm. (1920). För Norrbotten ensamt var folkmängden s. å. 129,122 pers., 5 på 1 kvkm. och för det öfriga V. 120,289 pers., 8 på 1 kvkm. Taget som helhet, var V. sålunda med afseende på areal näst Lappland Sveriges största landskap och, frånräknadt Norrbotten, det 9:e i ordningen både beträffande storlek och folkmängd samt, i fråga om folkmängdstäthet, det 21, eller, om Norr- botten frånräknas, det 20:e i ordningen. E. A-t. Geologi. Ehuru det västerbottniska kustlandskapets geologi med hänsyn till förekomsten af "nyttiga mineral" icke har samma goda rykte som landskapet närmast i v., Lappland, särskildt den del däraf, som tillhör Norrbottens län, är den dock rik på viktiga och intressanta företeelser, delvis af ganska stor praktisk betydelse. Med full säkerhet känner man där icke andra geologiska system, tillhörande den fasta berggrunden, än urberget, hvars yngre afdelning dock plägar utsöndras under benämningen algonkiska systemet l. prekambrium och omfattar områdena med skiffrar, konglomerat, sandstenar, kalkstenar o. d. Ofta och särskildt inom ett af dessa områden, Skelleftefältet, kan man lätteligen konstatera, att äfven somliga graniter äro relativt mycket unga, enär de fullt tydligt genombrutit och lagt sig på dylika skiffrar. Men här liksom annanstädes i vårt land, ja i ännu högre grad, är den fasta berggrunden till ojämförligt största delen oåtkomlig till följd af mäktiga lösa aflagringar af grus, sand, lera m. m. -- kvartära bildningar --, tillkomna under och efter den stora istiden, då hela landet, som bekant, var betäckt af is. -- Inom landskapets södra del, tillhörande Västerbottens län, är en grå, vanligen finkornig, väl skiktad gnejs förhärskande. Den är rätt ofta granatförande, innesluter ock någon gång fjäll af grafit samt ymniga korn af svafvel och magnetkis, hvaraf betingas en viss benägenhet att rosta. Äfven andra gnejsvarieteter förekomma, såsom grofkornig grå ögongnejs, medelkornig röd gnejs, granitgnejs af olika färg och kornstorlek o. s. v. Längre inåt från kusten blir berggrunden mera uppblandad med graniter af olika slag. Bland områden för bergarter, tillhörande urbergets yngre afdelning och särskildt den s. k. bottniska underafdelningen, intar inom denna del af landskapet Skelleftefältet främsta rummet. Det sträcker sig från kusten flera mil uppåt