- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
377-378

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västergötland - Historia - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

västgötar och andra män "inom konungariket", samt i fordran, att unionskonungen skall besvärja landets lag, innan han på eriksgatan får dess hyllning. Därutinnan visar sig dock det unionella bandet, att landet ej längre kan undandraga sig denna hyllning åt den af svearna "tagne" konungen, då han dit i laga ordning anländt och svurit eden. Konungens makt är emellertid ännu bortskymd af folkets, t. o. m. af hans domsrätt märkas blott svaga spår; men han tar en del af böterna och har kraf på andra utskylder, hvilkas fördelning omtalas i ett slags bevillningsstadga, som åtföljer lagen. Med denna författning trädde alltså V. in i svenska riket. Den undergick blott få förändringar, särskildt genom begynnande rikslagstiftning (edsöreslagarna) och genom Skarastadgan 1335, som upphäfde träldomen. Under den växande konungamakten blef emellertid beröringen med det öfriga Sverige allt intimare. V:s individuella existens började rubbas: det bildade jämte andra landsdelar en lott i Valdemars område vid 1276 års skifte, i hertigarnas 1310. Men först 1389 ("när drottning Margyt först fick riket", Skarastadgan 1414) upphörde dess själfständiga tillvaro, i det att västgötarna då afsade sig sin egen lag och antogo Magnus Erikssons landslag, vid hvars redaktion 40 år därförut deras lagman medverkat. Dock dömde häradstinget i Gudhem ännu 1425 efter Västgötalagen, och det gamla landstinget, som under senare medeltiden hölls två gånger om året (jan. och juli), omtalas ännu 1613. -- V. V. provins i svenska riket. Sedan Kalmarunionen har V. oafbrutet och trofast hört samman med riket, om man undantar spridda krigstillfällen, 1613--19, då sju af dess södra härad voro i dansk lydno som pant för Älfsborgs lösen, samt det separatistiska försöket af herrarna 1529 och obetydliga upprorsrörelser i Vadsbo 1710, i Veden 1766. Däremot har landskapet ofta varit söndradt genom feodala besittningar. Det var nämligen Margaretas lifgeding, liksom redan 1371--74 Magnus Erikssons; och där lågo under unionstiden åtskilliga län, under 1500- och 1600-talen väsentliga delar af prinsarna Magnus', Karls och Johans hertigdömen samt stora gref- och friherreskap (främst Visingsborg, Bogesund, Läckö, Kungslena, Öresten). Under senare medeltiden utgjordes landskapet af sitt nuv. område jämte Mo härad (som ännu 1558 räknas dit), inalles 31 härad; lagsagan omfattade därtill Dal och Nordmark af Värmland, stiftet äfven det öfriga Värmland. Lagsagans enhet stod sedermera kvar till lagmansämbetets upphäfvande, med tillfälliga undantag (1550 Älfsborg och Läckö; 1718 Skaraborg, Mariestad, Älfsborg, Dalbo, Vänersborg; 1732 Skaraborg och Älfsborg). Den administrativa enheten åter var redan under unionstiden upplöst i län, främst Älfsborgs och Axevalla, blott då och då i kritiska tider förenade under en herre (Anders Nilsson i början af 1430- talet, biskop Sigge 1437, Erik Nilsson 1464, Erik Abrahamsson 1512--20). Genom Gustaf Vasas stadga 9 april 1540 blef V. åter ett helt i militäriskt, administrativt, judiciellt och kyrkligt hänseende, under en kollegial styrelse, hvars ordf. (ståthållare och konservator) blef Gustaf Olsson (Stenbock). Men denna ordning, "regementsform" (se d. o.), försvann snart. Dock förekomma ståthållare äfven sedermera under 1500-talet, residerande på kungsgården Skaraborg, som grundlades 1545, men af danskarna förstördes 1612 (ej att förväxla med det nuv. så benämnda stället, 5 km. från staden på hospitalshemmanet Stora Tveta, hvilket sannolikt varit blott en enskild borganläggning). Sigismund utnämnde 1594 Erik Stenbock till ståthållare i V. med vidsträckt fullmakt. Ändtligen styckades landskapet varaktigt genom 1634 års regeringsform i två landshöfdingdömen: Skaraborgs län (med säte i Skara till 1660, därefter å Marieholm) och Älfsborgs län (med säte i Göteborg till 1679, därefter i Vänersborg), från hvilket senare år 1679 några härad slogos in i det nybildade Göteborgs och Bohus län. Emellertid tillät R. F. en tillfällig förening af bägge länen under en öfverlandshöfding l. generalguvernör; som sådan fungerade ock Nils Bielke 1634--36, Lennart Torstenson 1648--51, pfalzgrefven Adolf Johan 1651--54 och K. G. Mörner 1716--19 (hans distrikt omfattade hela sydvästra Sverige). Men 1719 års R. F. förbjöd äfven detta. Numera betecknar namnet V. icke i något afseende någon enhet (om icke för nationsföreningar vid universiteten, äfven härvidlag dock Göteborg emanciperadt). -- Som gränslandskap har V. gång på gång fått vidkännas krigets hemsökelser. Dess sagohistoria är fylld med berättelser om norska krig. Under äldre historisk tid var det ofta skådeplats för inbördes fejder (Älgarås 1205, Lena 1208, Gestilren 1210, Hofva 1275, Gälakvist 1279, Falköping 1389). Sedermera ha alla danska krig mer eller mindre berört dess område (särskildt åren 1452, 1511, 1520, 1566, 1612, 1676). Sedan Roskildefreden lagt Bohus län och Halland till dess förmurar, blef det bättre, och några anfall från sjösidan mot slutet af Stora nordiska kriget äro V:s sista känning af fiendehand. -- Först på 1800-talet vunno bosättningarna i den norra skogsbygden den utbredning, att nya pastorat där kunnat bildas. Eljest var bygden tidigt ungefär densamma som nu. Befolkningen i de till Småland gränsande delarna, där boken och eken trifdes, fann redan under medeltiden näring i tillverkning och försäljning af hvarjehanda träsaker, upphofvet till gårdfarihandeln (se d. o.). Nya städer tillkommo småningom. Bogesund (sedermera Ulricehamn) omtalas redan 1310, Hjo 1413, Lidköping erhöll privilegier 1446 och nyanlades 1670. På den viktiga platsen vid Västerhafvet fanns förut Lödhusa, efter 1473 Nya Lödöse, 1607 Gamla Göteborg och 1618 Nya Göteborg (med privilegier af 1621). 1583 uppstod Mariestad (med föregångare under kort tid i Ullervad), 1619 Alingsås, 1620 Brätte, som 1642 sammanslogs med det nyanlagda Vänersborg, 1622 Borås, gårdfarirörelsens medelpunkt, 1910 Tidaholm och 1911 Trollhättan. Litt.: O. Montelius, "Hvad vi veta om V. under hednatiden" (1883), K. E. Sahlström, "Om V:s stenåldersbebyggelse" och "Några ord om V:s bronsåldersbebyggelse" (1919) m. fl. arbeten; den 1863 af Kl. J. Ljungström stiftade V:s fornminnesförenings "Tidskrift" (från 1869, bd I--III, h. 1), af hvars innehåll märkes K. Torin, "V:s runinskrifter", R. Kjellén, "Stat och samhälle i det gamla V.", många bidrag af Kl. J.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free