- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
395-396

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvidesläkten. (Kyrkan begagnades ännu 1611 af folket från hemman närmast v. om staden.) På en plats, som numera upptas af Vasaparken m. m., uppfördes 1244 ett dominikankloster (se Västerås kloster). V. därom anlade Karl Knutsson 1440 för klostret en kyrka. Biskop Magnus lät ock till tjänst för de vägfarande uppföra fyra bönkapell vid infartsvägarna till V.: S:ta Ursulas på Hammarby egor vid Köpingsvägen, hvars grundmurar finnas i behåll, S:t Görans (eller Örjans) vid Skultunavägen, S:t Gertruds vid Smedjegatans fortsättning i Kopparbergsvägen samt S:t Olofs på Badelundaåsen å Bergslagsvägen. Redan under konung Knut Erikssons tid (1168--97) slogos i V. mynt, brakteater, och Magnus Ladulås uppges 1285 ha låtit uppföra ett mynthus, som af Johan III 1570 skänktes till kyrkoherdegård. Staden företedde sålunda vid medeltidens slut en relativt storartad anblick med alla sina kyrkor, kloster och

illustration placeholder Fig. 8. Västerås i slutet af 1680-talet, efter Sueciæ-verket. T. v. domkyrkan, t. h. slottet.

biskopsgård, slott och mynthus m. fl. byggnader. Ett talrikt prästerskap var där bosatt. Den stora marknaden Morsmässan 8 sept. samlade en mängd människor från när och fjärran. V. hade blifvit en af de större städerna i riket. Som stifts- och residensstad för både Västmanland och Dalarna hade det politisk betydelse, och 11 riksmöten ha hållits där, de viktigaste 1527 (se Västerås recess) och 1544 (se Tronföljd, sp. 16). Den nya tiden inbröt med stora olyckor för samhället. Under befrielsekriget innehades slottet och det af förskansningar skyddade dominikanklostret af danskarna under Didrik Slagheck. Sedan han 21 april 1521 blifvit slagen af svenska allmogehären under Gustaf Vasa, men lyckats behålla slottet och klostret, satte han eld på staden och domkyrkan. Från maj ända in på 1522 belägrade Gustaf slottet. På grund af besluten vid riksdagen i V. 1527 förlorade kyrkan en mängd af sina vretar och jordar. Klostret upplöstes och refs, de många kyrkorna kunde ej underhållas, och själfva domkyrkan råkade i förfall. Staden hade 1571 blott omkr. 1,000 invånare, som mest lefde af jordbruk. Stormaktstiden medförde äfven för V. en uppblomstring med stigande handel och utförsel af järn och koppar från bergslagen. Och i biskop Johannes Rudbeckius (sedan 1619) fick staden en utomordentligt kraftig ledare. 25 mars 1623 utfärdade Gustaf II Adolf vid ett besök hos Rudbeckius stiftelseurkunden för ett gymnasium i V., redan tidigare planeradt af Rudbeckius. Denne skaffade medel för den nya bildningsanstalten, kunde väsentligt utvidga ett läroverkshus och nybygga två (det s. k. "collegium sapientiæ", s. ö. om domkyrkan, nu jämnadt med marken, och "collegium pietatis", det nuv. konsistoriehuset), inrättade ett barnhus ("tukthus"), en flickskola ("pigeskola"), ett "viridarium gymnasii" (se sp. 389), bibliotek, bokhandel och boktryckeri. Vid denna tid uppfördes ock, vid västra sidan af torget, ett präktigt rådhus af sten med en arkadgång kring nedre våningen, med kopparklädt tak och ett torn med urverk. Byggnaden kvarstod till 1840. Vid midten af 1600-talet företogs en betydande gatureglering, och vid samma tid förunnades staden af kronan betydande donationsjordar. (Sådana hade dock tillfallit staden äfven under konung Karl IX.) 3 april 1714 lade en eldsvåda närmare 200 gårdar i aska, hvarefter staden hade svårt att repa sig. Men frihetstidens ekonomiska uppsving medförde äfven för V. ett sådant. Invånartalet växte, handel och handtverk kommo i blomstring. Medan strax efter branden endast 4 à 5 små handelsbodar funnos, hade antalet vid 1700-talets slut femdubblats. Där funnos 7 handtverksämbeten med skrå och låda. Därtill kom ett betydande antal förlagsmän och förmedlare för handeln med bergslagen och bruken. Då vägdes vissa år 50,000 Sk¾ stångjärn och järnplåt å stadens våg, 2,000 till 3,000 Sk¾ koppar, 1,200 till 1,400 Sk¾ mässing och 6,000 till 10,000 Sk¾ tackjärn. Dessutom kommo för skeppning rödfärg och vitriol från Falun och Östra Silfberget. Sjöfart bedrefs med 24 egna fartyg. Från fjärden gick en inseglingsränna, omgifven af långa rader träbodar och magasin för varuupplag. Sådan tedde sig hamnen ända till midten af 1800-talet, hvarefter bodarna småningom försvunno. Förhållandena ändrades med ens genom järnvägens öppnande 1876. Sedermera har V. blifvit en af hufvudorterna för storindustrien i vårt land. -- Litt.: G. Smitt, "V." (i Sv. komm.-tekn. fören:s katalog till Baltiska utställn., 1914), A. Kempe, "Sverige", d. V (1915), A. Hahr, "V." (i "Sveriges städer", 1916), F. I. Fåhræus, "V. såsom bildningens stad"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free