507 Xenier-Xenofon 508 Xe'nier (af grek. xenVa, gästfrihet), bot., för- ändringar af formen eller färgen hos frukter och frön, som uppkomma som direkt resultat af en befruktning med en annan arts ståndarmjöl. Be- fruktas exempelvis en gulkornig majssort med stån- darmjöl från en blåkornig sort, erhålles omedel- bart kolfvar med blåa korn. Förändringen berör endast fröhvitan och förorsakas af den af pollenslan- gens båda kärnor, som sammansmälter med em- bryosäckens centralkärna och ger upphof till frö- hvitan (se E m b r y o s ä c k). Xenier äro hittills iakttagna endast hos ett fåtal växter, men böra, om ofvanstående förklaring på deras uppkomst är riktig, förekomma mera allmänt. Gr. L-m. Xe7nier (grek. xe!nia, gästskänker, af xe'nos, främling, gästvän) kallades hos forntidens greker och romare vissa gåfvor, hvilka värden brukade förära sina gäster för att medtagas hem. - 13:e boken af romerske skalden Martialis' epigram bär öfverskriften "Xenia", hvilken äfven blifvit an- vänd af Goethe och Schiller för en af dem gemen- samt i "Musenalmanach" 1797 utgifven samling af satiriska epigram (se d. o.). Den nyromantiska skolan i svenska vitterheten upptog detta vapen mot sina motståndare och offentliggjorde i mars 1810 i tidningen "Polyfem" ett antal "Xenier" af mycket medelmåttig kvickhet, de flesta skrifna af Atterbom. A. M. A. Xenocles. Se X e n o k l e s. Xenodochlum (lat., grek. xenodochéifon, af xefnos, gästvän, främling, och dochél'on, mottag- nings- eller förvaringsrum, behållare), gästhär- bärge, värdshus, pilgrimshärbärge. (A. M. A.) Xenofanes (grek. Eevocpáv^g , lat. Xenofphanes), forngrekisk skald och filosof från staden Kolofon i det asiatiska Jonien, lefde under senare delen af 6:e och början af 5:e årh. f. Kr. Under sin nära hundraåriga lefnad var han verksam för be- kämpandet af den gängse, af Homeros och Hesio- dos representerade, folktron och spridandet af renare föreställningar om det gudomliga. Sina filosofiska, hufvudsakligen i panteistisk riktning gående, läror meddelade han i form af dikter på episkt, elegiskt och jambiskt versmått, hvilka han på de gamle rapsodernas vis själf föredrog. För- drifven från sitt fädernesland, förde han länge ett kringirrande lif i Siciliens och södra Italiens städer, där han i den nyanlagda kolonien Elea (Velia) grundlade egen filosofisk skola (se E l e- ater). Af hans dikter finnas i behåll några fragment, utg. af bl. a. Bergh i "Poetæ lyrici græci" och Diels i "Poétarum philosophorum fragmenta". A. M. A. Xenofon (grek. Eevocpcöv, lat. Xefnophon). 1. Forngrekisk fältherre och skriftställare, f. omkr. 430 f. Kr. i Aten, d. omkr. 355 f. Kr., slöt sig redan som helt ung med innerlig hängifvenhet till So- krates, hvars person och läror, om ock aldrig af X. uppfattade i deras fulla djup, öfvade en genom- gripande inverkan på hans karaktärsutveckling och tänkesätt. Af sin beotiske gästvän Proxenos för- måddes han att träda i förbindelse med den yngre Kyros (se d. o., sp. 532) och som frivillig med- följa på det fälttåg, som denne 401 f. Kr. företog mot sin broder Artaxerxes. Sedan efter det olyck- liga slaget vid Kunaxa, där Kyros stupade, de högre befälhafvarna vid den grekiska legohären blifvit försåtligt gripna och aflifvade, valdes X. tillika med fyra andra att leda återtåget. Färden gick till en början på den östra Tigrisstranden och sedermera genom Karduchiens och Armeniens svårtillgängliga bergstrakter till Trapezus vid Svarta hafvet och vidare dels landvägen, dels sjö- ledes utmed Mindre Asiens norra kust. Detta återtåg, under hvilket den lilla grekiska hären var ständigt utsatt för fientliga anfall samt f. ö. hade att utstå mödor och umbäranden af alla slag, intar ett framstående rum i forntidens krigshistoria. X., som var den egentlige ledaren, inlade därvid stor förtjänst icke blott genom sin mästerliga strategi och öfriga fältherreegenskaper, utan äfven genom den kloka hofsamhet och ädla oegennytta, som han vid alla tillfällen ådagalade. Efter fram- komsten till Byzantion trädde han med grekiska hären i sold hos den traciske fursten Zeuthes, hvilken därigenom sattes i tillfälle att återeröfr'a sitt fädernerike. Då äfven denna expedition nått sitt slut, förde X. trupperna öfver till Pergamon i Mindre Asien och öfverlämnade dem till den lacedemonske fältherren Thibron för att användas vid ett krigsföretag mot satraperna Tissafernes och Farnabazos. Genom sin förbindelse med Kyros och spartanerna väckte han atenarnas förbittring och ådrog sig en landsförvisningsdom. Under de följande åren var han spartanske konungen Age- silaos följaktig på hans asiatiska fälttåg och deltog äfven i slaget vid Koroneia (394 f. Kr.) mot ate- nare och tebaner. Han bosatte sig sedermera på en honom af spartanerna förärad egendom vid Skillus nära Olympia i Elis och tillbragte där ett lugnt lif, hvilket delades mellan författarskap, landtbrukets och jaktens sysselsättningar samt fromma andaktsöfningar. Då Skillus med anled- ning af spartanernas nederlag vid Leuktra (371 f. Kr.) återtogs af elierna, öfverflyttade X. till Korint, men synes icke ha återvändt till Aten, oaktadt hans landsförvisningsdom blifvit upphäfd. X. är icke i något särskildt afseende att räkna bland den grekiska forntidens mest framstående män. Däremot utmärker han sig genom en ovan- ligt harmonisk utveckling och ett i synnerhet för lifvets praktiska frågor öppet och vaket sinne i förening med älskvärd och ridderlig karaktär, hos- hvilken ©n uppriktig och froin gudsfruktan var ett framstående drag. Dessa egenskaper afspegla sig äfven i hans skrifter, hvilkas enkla, klara och be- hagliga stil redan i forntiden var beundrad och tillvann honom benämningen "det attiska biet". Bland dessa skrifter märkas följande. Ana'basis (Uppmarschen; fullst. Kyru Ana'basis), i hvilken X. i 7 böcker ger en mästerlig, om än något på bredden gående, beskrifning af Kyros' of van- nämnda fälttåg och de 10,000 grekernas återtåg. X. nämner sig ingenstädes som arbetets författare och har i sin Grekiska historia med en besyn- nerlig mystifikation uppgett, att det är författadt af en f. ö. obekant Themistogenes från Syrakusa. Hela framställningen lämnar dock icke rum för något tvifvel om, att X. själf är den verklige för- fattaren. Hellenika' (grekisk historia) i 7 böcker är en fortsättning af Thukydides' "Peloponnesiska krigets historia", men betydligt underlägsen denna och dessutom skrifven från ensidigt spartansk parti-