509 XenogamJ^Xenotim 510 pedien, d. v. s. ;'Kyros; uppfostran"), en histo- risk-filosofisk tendensroman i 8 böcker, i hvilken Kyros d. ä. f ramställes som idealbilden af en enligt sokratiska grundsatser uppfostrad monark. Apomnemonefumata (lat. Memorabilia 1. Commen- tarii, "Hågkomster om Sokrates", 4 böcker) och Symposion (Dryckeslaget), båda egnade åt minnet af den vördade ungdomsläraren; dessutom några mindre skrifter om praktiska ämnen (offentlig och enskild hushållning, jakt, ridkonst o. s. v.). Tvif- vel ha från några håll uttalats beträffande äkt- heten af "Lacedemoniernas statsförfattning" och "Äreminne öfver Agesilaos". Så godt som full- ständigt ense är man om, att den under X:s namn befintliga skriften om "Atens statsförfattning" icke kan vara författad af honom. Dess författare är sannolikt någon atensk oligark, som lefde i senare delen af 5:e årh. f. Kr. X:s samtliga arbeten äro utgifna af bl. a. Schneider, Bornemann, Dindorf och Schenkl. Af de särskilda skrifterna finns en mängd upplagor. Skolupplagor af "Anabasis" med svensk kommentar äro utgifna af Gumælius, Me- lander, Aulin och Hallström. I svensk öfv. finnas "Anabasis" af L. Westerberg (1829), A. Hall- ström (4:e uppl. 1865) och S. G. Dahl (1876) och "Hågkomster om Sokrates" af S. Ljungdahl (1888). - 2. Forngrekisk bildhuggare, tillhörde den attiska skolan under öfvergångstiden mellan den äldre, Fidias' skola, och den yngre, Skopas' och Praxiteles' skola. X. var samtidig med och med- arbetare åt Praxiteles' lärare, Kefisodotos (se denne); han bistod nämligen denne i utförandet af den tronande Zeus för gudens tempel i Megalo- polis. På egen hand utförde han i Tebe en bild af Tyche, lyckans gudinna, med Plutos som barn på armen, en komposition, som i motivet påminner om Kefisodotos' Eirene (fridens gudinna) med Plutosbarnet på armen, hvaraf en efterbildning finnes i Mimenen. - 3. X. från Efesos kallar sig den troligen omkr. 200 e. Kr. lefvande författaren till en grekisk roman i 5 böcker med titeln Efesiaka' (Efesiska berättelser), hvilken handlar om Anthias och Habrokomes' trofasta kär- lek och sällsamma öden. Den är utgifven af bl. a. Hercher i "Erotici scriptores græci". 1. A. M. A. 2 o. 3. (A. M. A.) Xenogami (af grek. xe'nos, främmande, och ga'mos, giftermål), löt. Se Pollin ät i o n. Xenograf! (af grek. xefnos, främling, och gra'- féin, skrifva), kännedom om främmande språk och skriftarter. Xenokles (grek. Eevoxtøs, lat. Xenocles), forn- grekisk arkitekt, var en af de konstnärer, som bi- drogo vid utförandet al Demetertemplet i Eleusis (Ättika), hvilket anlades af Iktinos, en af Parthe- nons mästare. X. utförde takkonstruktionen i det femskeppiga templet, hvars midtskepp erbjöd en ljusöppning (opaion) af nära 18 m. bredd. C. R. N.* Xenokrates (grek. EeroxgáT^g, lat. Xeno''crates]. 1. Forngrekisk filosof, f. 396 f. Kr. i Chalkedon, d. 314 f. Kr., var en af Platons lärjungar och åtföljde honom på hans tredje resa till Sicilien. Han blef efter Speusippos 339 föreståndare för "Akademien", hvilken plats han beklädde ända till sin död. Då han närmare höll sig till Platons åsikter än företrädaren, betraktas han som huf- vudrepresentanten för den s. k. Gamla akademien. Påverkad äfven af pythagoreismen, tillerkände han ej blott idéerna, utan äfven de matematiska be- stämningarna själfständig verklighet i förhållande till sinnevärlden. Personligen utmärktes han af sedlig stränghet, och som lärare egnade han sig särskildt åt sedeläran. De sparsamma fragmenten och knappa öfriga underrättelser om X., som finnas kvar, lämna dock ingen närmare kännedom om hans etiska åsikter. Ehuru han som andra anhän- gare af den akademiska skolan ansåg dygden väl som det högsta, men ej det enda goda, så påstod han, att endast dygden gör människan lycklig. Se R. Heinze, "X., darstellung der lehren und samm- lung der fragmente" (1892). - 2. Forngrekisk läkare, lefde vid tiden närmast före eller när- mast efter Kristi födelse. Han är författare till ett arbete om vattendjuren. I behåll är en afd. Om de ätbara vattendjuren, utg. af bl. a. Ideler i samlingen "Physici et medici græci minores" (1841). 1. S-e. 2. A. M. A. XenokratI (af grek. xernos, främling, och kra- téi'n, härska), främlingars öfvervälde i ett land. Xenomani (af grek. xefnos, främling, och manifa, galenskap), öfverdrifven förkärlek för allt ut- ländskt. Xenön, kem., den svårflyktigaste af de i luften förekommande ädelgaserna (jfr Krypton). Dess mängd i luften utgör blott 0,oos viktsprocent. Det upptäcktes 1898 af Ramsay och Travers. Dess kemiska tecken är X, motsvarande atomvikten 130,2. Flytande xenon har en eg. v. af 3,52, kokar vid -109° och har en kritisk temperatur af + 15°. Fast xenon smälter vid -140°. För öfrigt karakteriseras xenon af sitt gnistspektrum. Det s. k. första xenonspektrum (vid svaga urladd- ningar) består hufvudsakligen af blåa, det andra (vid mycket starka gnistor) af hufvudsakligen gröna linjer. K. A. V-g. Xenopeltidæ, zool. Se Ormarna, sp. 919. Xeno7phanes. Se X en of a nes. Xe7nophon. Se X en of o n. Xenopol [-å'pål], Alexandru Dimitrie, rumänsk historiker, f. 1847 i Jassy, professor i rumänsk historia vid universitetet där, led. af Ru- mänska akademien och (sedan 1901) af den franska Académie des sciences morales et politiques, har utgett en mängd historiska arbeten, mestadels i äldre rumänsk historia, bland hvilka märkas: Les roumains au moyen àge; une énigme historique (1885), Études historiques sur le peuple roumain (1887), Histoire des roumains de la Dacie Trajane, depuis les origines jusqu'à Vunion des principau- tés en 1859, 513-1859 (2 bd, 1896; prisbelönt af Franska akad.), Les principes jondamentaux de Vhistoire (1899), Magyars et roumains devant Vhistoire (1900, Le röle de la guerre dans Vhis- toire de la civilisation (1907), La théorie de Vhistoire (1908) och Les roumains, histoire, état materiel et intellectuel (1909). Xe^opus 1. Dactylethra, zool. Se A m f i bi er, sp. 833. Xenotim (af grek. xefnos, främling, och timè, värde, ära, med afseende på mineralets sällsynthet och värde) 1. Ytterspat, miner., ett sällsynt, tetragonalt ytter j ordsfosfat, YP04, stundom inne- hållande äfven erbjord och cerjord, som har röd,