- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
511-512

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Xenotim l. Ytterspat - Xeranthemum - Xeres, Jeres - Xeres de la Frontera - Xeroderma, Xerodermi, Pergamenthud - Xerofagi - Xerofila växter - Xeroform - Xeroftalmi l. Xeros - Xeros - Xerofyter l. Xerofila växter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

511 Xeranthemum-Xerofyter 512 mans med ortit och gadolinit vid Yttcrby i Sverige och Hiterö i Norge samt i Amerika. Ant. S j.* Xeranthemum L., bot., örtsläkte af fam. Com- positæ, nära släkt med Carlina. De inre holk- fjällen äro kronbladlika, ljusröda eller hvita. De 6 arterna växa i Medelhafsområdet och syd- liga Europa. X. annuum, pappersblomma, är en i trädgårdarna i flera former ofta odlad eternell. G. L-m. Xeres [cherès], den äldre namnformen för Jeres [med samma uttal], eng. sherry [jerri], namn på hvita spanska viner (se Spanska viner och Vin). De skördade drufvorna få kortare tid ligga i luften eller delvis intorka i solen samt beströs med gips. Krossningen sker fortfarande ofta med fötterna. Str*ax efter jäs- ningen och äfven senare tillsättas större eller mindre mängder vinsprit. Yinet lagras icke i källare, utan i stora stenbyggnader (bodegas) ofvan jord. Efter några år antar det bärnstensfärg, fin bouquet och kryddartad smak. När en kvantitet tappas från faten, fyllas dessa genast med yngre vin af samma sorter. Yanligen exporteras vinet först efter 4-5 års lagring. Sherrysorterna indelas på hemorten i 2 klasser: amontillado (inom hvilken man har rangordningen fino och oloroso) samt manzanilla, hvilken sistnämnda inne- fattar lättare och torrare sorter, som växa invid kusten. För frambringande af de på världsmark- naden gängse varieteterna med olika mildhet och färg tillsättes vino dulce, beredt af öfvermogna drufvor jämte inkokad must. Med den engelska tilläggsbeteckningen golden betecknas de mera sötaktiga sherrysorterna (vanligen yngre), med påle [péYl] de torra. I medeltal innehåller sherry omkr. 20 volymproc. alkohol. Xeres de la Frontera [cherès]. Se Jeres de la Frontera. Xerode^ma (af grek. xerofs, torr, och defrma, hud), Xerodermi, Pergamenthud, med., ett sjukligt tillstånd hos huden, beroende på med- födda anlag och yttrande sig i en abnorm torrhet och ringa fjällning. De lindrigaste formerna af ichthyosis (se d. o.) benämnas ofta xerodermi. X. pigmentösum är en först af Kaposi 1870 beskrifven, mycket sällsynt kongenital och ofta hos flera med- lemmar af samma familj förekommande sjukdom, som beror på en äfven experimentellt påvisad öfver- känslighet mot ljuset. För dess uppkomst synes blodsförvantskap hos föräldrarna spela en roll. Sjuk- domen framträder under loppet af de första barna- åren på våren eller sommaren, då barnen för första gången utsättas för de kemiskt verksamma strålarna i solljuset, och angriper de blottade kroppsdelarna, ansikte, hals, händer och armar. Till en början uppstå rodnad och pigmenterade fläckar, småning- om blir huden torr, skroflig, fjällande, liksom skrum- pen med spridda, hvita ärr och en mängd fina blod- utådringar, som allt ger ett egendomligt, karak- teristiskt utseende. I en senare period, som kan inträffa redan i 7-10 års åldern, men som också kan dröja till långt senare, uppstå på denna för- ändrade hud vårtliknande upphöjningar och kraft- tumörer. De angripna dö vanligen i tidig ålder (vid 10 à 12 år), men kunna i lindrigare fall lefva betydligt längre. De få personer med denna sjuk- dom, som ha iakttagits i Sverige, ha alla uppnått mogen ålder. Behandlingen består framför allt i att förstöra de elakartade tumörerna och i försök att skydda huden mot de kemiska ljusstrålarna. Påfallande likhet med X. pigmentösum ha de hud- förändringar, som uppstå efter förlängd och ofta förnyad beröring med röntgenstrålar. L- Mbg. Xerofagi (grek. xerojagi'a, af xerofs, torr, och jag el'n, äta), de förste kristnes bruk att under f aste- tiderna äta endast bröd och torr frukt; uteslutande bruk af torra födoämnen, ett slags "diète sèche", törstkur (se Diet, sp. 371). Xerofila växter (af grek. xero's, torr, och fi'los, vän), bot. Se Xerofyter. XerofVrm (af grek. xerors, torr), Tribromphe- nolas bismuticus, farm. med., ett blekgult, tungt, nästan lukt- och smaklöst pulver (se V i s m u t) af sammansättningen (C6 H? Br3 0)2 Bi(OH) + Bi2 03, används mest som ett ogiftigt ersättningsmedel för jodoform att strö i sår såsom torkande och läknin- gen befordrande preparat. C. G. S. Xeroftalmi (grek. xerofthalmifa, "torrögdhet", af xero's, torr, och ofthalmofs, öga) 1. Xerös, Xerosis conjunctivo, med., en sjuklig förändring, som utbildar sig under långvariga inflammations- tillstånd i ögats bindehinna (conjunctiva). För- ändringen består i atrofi och ärrskrumpning af väfnaden. Tårkörtelns utförsgångar förstöras, och till följd däraf upphör tårflödet. Hornhinnan blir ogenomskinlig; ögats känslighet för vidröring äfven- som ögonlockens rörlighet minskas. I de mera fram- skridna stadierna är tillståndet obotligt. J- E. J-n. XeröS, med. Se Xeroftalmi. Xerofyter (af grek. xero's, torr, och jytofn, växt) 1. Xerofila växter (af grek. fi'los, vän), bot., växter, som föredraga torra lokaler och äro försedda med skyddsinrättningar mot fara för för stark transpiration (se d. o.). Xerofyterna förekomma därför mest utpräglade på lokaler, där vattentillgången är liten och luften torr, såsom i sandöknar, på klippor och trädstammar (se E p i- fyter), eller där vattenupptagning är försvårad, såsom på saltrik mark (se H a l o f y t e r). Genom sin byggnad ("xerofil byggnad") äro xerofyterna skyddade mot för stor vattenförlust. Hos xerofila gräs är det ett vanligt förhållande, att bladen rulla ihop sig vid för stark torka (se Transpira- tion, sp. 593) och liknande rörelser af vissa ormbunkar (se Selaginella) och mossor. En förminskning af bladytan är utmärkande för ett stort antal xerofyter; bladen få form af barr, ljung- blad (ofta med inrullade kanter), fjäll eller borst. En ännu längre gående reduktion af den transpi- rerande ytan iakttages hos de bladlösa xerofyter, där stammen öfvertagit bladens funktioner; mest bekant är detta förhållande hos kaktusväxterna (se Cactaceæ), de kaktuslika euforbiorna (se E u- p hor bi a), Stapelia (se d. o.) m. fl. Genom kraftig hårbildning värna sig många af Medelhàfs- områdets och stäppernas xerofyter mot för stark transpiration. I anatomiskt afseende utmärkas xerofyterna ofta genom en tjock kutikula, genom af söndring af vax, salter eller harts, som bilda ett öfverdrag öfver de transpirerande organen (jfr Hudväfnad), genom förminskning till antalet eller nedsänkning af klyföppningarna, genom för- minskning af intercellularrummen och genom an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free