- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
545-546

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yima - Ykens, Frans - Yksnöen (Oksenöen) - Ylang-ylang (Ilang-ilang) - Ylfingar - Ylihärmä - Ylikannus - Ylikiiminki - Ylistaro - Ylitornio - Ylivieska - Yllah-olja (Bassiaolja) - Yllander, Herman Emanuel - Ylle - Ylleindustri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

545 Ykens-Ylleindustri 546 de fem världsåldrarna det gyllene släktets män- niskor efter döden öfvergå till mäktiga gudar (demoner), så fortlefver i Avesta Y:s rike som ett rike af saliga visa människor försatta till ett undan världen ryckt underland. Allt pekar hän på den ursprungliga föreställningen, att själarna till dem, som under den gyllene tidsåldern lefde under kung Y., äfven i en annan värld (ett lif efter detta) som hans närmaste eller ett slags adel bland de aflidne bilda dödsguden Yamas närmaste omgifning. K- F. J- Ykens [Vjkens], Frans, nederländsk målare, f. 1601 i Antwerpen, d. där 1693, reste efter full- bordade studier till södern, men var från 1630 bo- satt i sin födelsestad. Han målade stilleben, frukt- och blomsterstycken, fint utförda och med glödande färg. Till hans bästa verk hör en blomsterkrans kring en madonna af P. von Avonts (af 1636, i Jakobskyrkan i Antwerpen). Andra verk af honom finnas i Wien, Karlsruhe, Kotterdam, Berlin och Gent. C. E. N.» Yksnöen (Oksenöen), en 108 kvkm. stor, kal ö, s. ö. om Aalesund, Norge. 2,100 inv. (1910). K. G. G. Ylang-ylang (Ilang-ilang), parfym, beredd af den eteriska olja, som erhålles genom destillation med vattenånga af blommorna af det på Filippinerna, i Nederländska Indien och Siam inhemska Ylang-ylang-trädet (Cananga odorata l. Unona odoratissima). Fmn. Ylfingar, ett i Hyndlusången (se Hyndla) förekommande namn på konungar, jämbördiga med Ynglingaätten. Ylihärmä, socken i Vasa län, Finland, Lappo härad, Nykarleby domsaga. Areal 129 kvkm.; 3,825 inv. (1919), finsktalande. Pastorat af 2:a kl., Lappo kontrakt, Åbo ärkestift. O. B-n. Ylikannus, detsamma som Kannus (se d. o.). Ylikiiminki. Se Öfverkiiminge. Ylistaro [-rå], socken i Vasa län, Finland, Korsholms härad, Ilmola domsaga. Areal 435 kvkm.; 10,588 inv. (1919), finsktalande. Pastorat af 1:a kl., Vasa öfre kontrakt, Åbo ärkestift. O. B-n. Ylitornio [-tårniå]. Se Öfvertorneå. Ylivieska, socken i Uleåborgs län, Finland, Salo domsaga och härad. Areal 573 kvkm. 8,564 inv. (1919), finsktalande. Pastorat af 2:a kl., Kalajoki kontrakt, Kuopio stift. O. B-n. Yllah-olja (Bassiaolja), detsamma som illipeolja (se d. o.). Yllander, Herman Emanuel, präst, f. 13 febr. 1819 i Herrljunga, d. 30 mars 1895, blef student i Uppsala 1839 och prästvigdes för tjänst- göring i Skara stift 1842. Y. återupptog sedermera sina studier och blef filos. kandidat 1860, doktor 1862 och docent i hebreiska 1863, allt vid Lunds universitet. 1870 blef han kyrkoherde i Hjälstad af Skara stift och 1875 kontraktsprost. Han var pre- ses vid prästmötet i Skara 1883 och blef teol. dok- tor 1893. Bland hans utgifna skrifter märkas Om vokalförändringarna i hebreiska språket (1862) och Om de yttersta tingen (1883). E. M. E. Ylle, text., af ullgarn väfda tyger, band, strumpor o. s. v.; af ullgarn stickade varor. Ylleindustri. Ull är det väfnadsämne, som människor tidigast användt, och den har förblifvit det viktigaste näst bomullen, som genom sin prisbillighet har skaffat sig ett afgjordt öfvertag under de senaste århundradena. -- På grund af råvarans olika krusning och längd samt vissa däraf betingade olikheter i tillverkningssätt skiljer man på två hufvudgrupper af yllefabrikat: de af kardull och de af kamull (se dessa ord). Emellertid är den förberedande behandlingen till en viss punkt lika för allt yllematerial. Sedan den sorterade ullen tvättats och torkats (se Ull, sp. 917), hvartill ofta sluter sig dess färgning, ifall denna sker redan å råvaran, är ullen ännu i form af hopfiltade "staplar" och måste särskiljas samt bringas i ett löst, likformigt fördeladt skick. Den bearbetas först med en luckringsmaskin (plysmaskin, se d. o. 1). Ullen har ofta olägenheten af en mängd mellan håren insnärjda små frökapslar af tistlar, kardborrar, halmpartiklar m. m.; för att aflägsna dessa på mekanisk väg använder man echardonnöser (se Borrplys). På kemisk väg borttages dylikt "strö" medelst karbonisation (se Karbonisera). Ullen öfverstrilas med olja, för att håren må bli mera lättredda och smidiga. Vanligen blandar man kort ull och affall till den längre; de olika sorterna läggas i lag öfver hvarandra och genomgå en kardmaskin, som verkställer en likformig blandning af dem. Så långt är behandlingen ungefär densamma, men därefter tillvägagår man på olika sätt för att framställa filt, kardullstyg och kamullsväfnader. -- Filt hör egentligen till kardullsfabrikaten, men den hvarken spinnes eller väfves, utan åstadkommes genom kombineradt inflytande af hetta, fuktighet och pressning (se Filt). -- Kardullsgarn göres af kort och krusig, finhårig ull, hvilken kardas och spinnes å mulstol ej synnerligen hårdt, så att håren lämnas så fria som möjligt för filtningen, och det däraf väfda tyget (kläde, flanell m. m.) valkas alltid, så att det får en halffiltad beskaffenhet. Kardningen afser visserligen att reda ut ullen, men på samma gång att låta fibrerna så mycket som möjligt korsa och gripa i hvarandra. Ullen kardas numera vanligen å kardmaskiner (se Kardning). Huru den ur kardverket slutligen framgångna, löst snodda och tjocka förspånaden (slubbgarnet) därefter finspinnes till garn, d. v. s. sträckes till fina trådar och snos tillräckligt, kan inhämtas af art. Spinning. Varpgarn snos starkare än inslagsgarn och (när det gäller kardull) i motsatt riktning mot detta. För åtskilliga ändamål tvinnas ullgarn sedermera till flertrådigt "garn". I de svenska fabrikerna mätes ullgarnet mångenstädes ännu i härfvor (se därom Härfva). Emellertid får metersystemet allt större insteg vid ullgarnsmätning. Ylleväfningen afviker icke från annan väfnad (se Väfning). Det färdigväfda tyget färgas, ifall detta ej skett redan i ullen. Kardullsväfnader sammanfalla i det närmaste med kläde (se d. o. och, om klädets färdigberedning, Appretera, sp. 1248--52). Klädesartade äro äfven doffel, vadmal, boj, drapp, flanell, fris, coating m. fl. -- Kamullsgarn l. kamgarn ("redgarn") tillverkas af de mera långhåriga, hårda och ofta glansiga ullsorterna (se Kamull), hvilkas trådar genom kamning bringas att ligga inbördes så parallellt som möjligt och därefter spinnas hårdt, merendels på trostelstol, till ett kompakt och slätt garn. De däraf väfda, glatta tygerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free