- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
549-550

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ylleindustri - Yllejava - Yllemuslin - Ylleplysch - Yllestad - Yllästunturi - Ülzen l. Uelzen - Ylä-Keitele - Yläne - Ylöjärvi - Y. M. C. A. - Ymer, Aurgelmer - Ymer (tidskrift)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med linne och bomull). Därtill kommer, att fuktig ylleväf torkar mycket långsammare och afdunstningen försiggår mycket jämnare. Allt detta gör yllet så lämpligt till beklädnad, ty ju hastigare ett tyg suger till sig vatten och således på samma gång förlorar sin lufthalt, och ju fortare vattnet af dunstar (t. ex. vid svettning), dess större blir kroppens värmeförlust, hvaraf lätt förkylningssjukdomar följa. Men på en känslig och ömtålig hud utöfvar yllet ofta en obehagligt retande inverkan och framkallar därigenom äfven en ökad svettafsöndring. Ylleunderkläder hålla likasom ett ständigt lager af fuktig ånga mellan sig och kroppen, hvilken bidrar till att förvekliga huden. Hos halfylle äro dessa olägenheter i mindre grad för handen. Yllejava, text. Se Stramalj. Yllemuslin. Se Muslin. Ylleplysch. Se Plysch. Yllestad, socken i Skaraborgs län, Vartofta härad. 3,211 har. 677 inv. (1920). Y. bildar med Näs och Vistorp (framdeles äfven Vartofta-Åsaka och Kölfvene) ett pastorat i Skara stift, Vartofta kontrakt. Yllästunturi, finskt fjällparti. Se Lappland, sp. 1219. Ülzen l. Uelzen [y'ltsen], stad i preussiska reg.-omr. Lüneburg (Hannover), på Lüneburgheden, vid Elbes biflod Ilmenau, 33 km. s. om staden Lüneburg. 9,331 inv. (1905). Handel med landtmannaprodukter samt tillverkning af tobak, yllevaror m. m. Staden tillhörde hansan sedan 1451. A. N-d. Ylä-Keitele, sjö. Se Keitele 1. Yläne, socken i Åbo och Björneborgs län, Finland, Loimijoki domsaga, Masku härad. Areal 335 kvkm. 3,350 inv. (1919), finsktalande. Pastorat af 3:e kl., Virmo kontrakt, Åbo ärkestift. O. B-n. Ylöjärvi, socken i Tavastehus län, Finland, Birkkala domsaga och härad. Areal 174 kvkm. 317 inv. (1919), finsktalande. Y. afskildes 1899 från Birkkala till själfständigt pastorat af 3:e kl., Tammerfors kontrakt, Borgå stift. O. B-n. Y. M. C. A. [wai' e'm si' ei'], förkortning för Young men's christian association (se Kristliga föreningen af unga män). Ymer, äfven kallad Aurgelmer, isl. myt., är enligt eddorna alla jättars (eller åtminstone alla köldjättars, "rimtursars") stamfader. Han uppkom i tidens begynnelse genom köldens och värmens sammanträffande i Ginnungagap (se d. o.) och särskildt af de etterdroppar, som stänkte dit från Elivågar. Han lifnärde sig af den mjölk, som rann ur den på liknande sätt uppkomna kon Audhumblas, "den (mjölk)rika kullkons" (se A. Noreen i "Namn och bygd" VI, 169 ff.) spenar. Denna återigen lefde af att slicka stenar, belagda med salt rimfrost en sysselsättning, som på samma gång framskapade gudarnas stamfader, Bure (se denne). Emellertid hade Y. fått afkomlingar på så sätt att, medan han sof, en man och en kvinna växt fram under hans vänstra hand, på samma gång som hans ena fot med den andra aflat en son, försedd med sex hufvuden. Ehuru Bures son Bur eller Bor (isl. Burr, Borr) befryndat sig med Ymersättlingarna, beslöto dock hans tre söner, Oden, Vile och Ve, att utrota detta onda släkte. I den af dem dödade Ymers blod drunknade alla hans otaliga afkomlingar så när som på ett enda par, rimtursen Bergelmer och dennes hustru, som sedan fortplantade jättesläktet. Nu företogo sig de nämnda tre gudarna att af Y:s kropp forma världen. Af köttet blef jord, af blodet vatten, af benen berg, af håret träd, af hufvudskålen himlahvalfvet, af hjärnan moln o. s. v. -- Ymer-myten är sannolikt af jämförelsevis sen upprinnelse och torde till stor eller största delen bero på bibliska berättelser (jfr t. ex. Noa), kristna legender och antika sagor, som under vikingatiden eller möjligen ännu tidigare nått Norden och hvilkas inflytande särskildt är märkbart i fråga om framställningen af världsskapelsens detaljer. Jfr E. H. Meyer, "Germanische mythologie" (1891, s. 144 ff.), "Die eddische kosmogonie" (1891, s. 69 ff.) och E. Mogk i Pauls "Grundriss der germanischen philologie", 2:a uppl. III, s. 376 f. Ad. N-n. Ymer, tidskrift, utg. af Svenska sällskapet för antropologi och geografi (se d. o.), är den fullständiga titeln på Sveriges äldsta och mest bekanta, åt geografien och antropologien egnade tidskrift. Under ofvan angifna namn utkommer den sedan 1881, men i själfva verket började den serie publikationer, af hvilka "Ymer" utgör hufvuddelen, med "Tidskrift för antropologi och kulturhistoria" (1873--77), utg. af det 1873 bildade Antropologiska sällskapet (se d. o.), hvilket 1877 i sitt program upptog äfven geografien och då ombildades under ofvan angifna namn samt 1878--80 utgaf dels "Antropologiska sektionens tidskrift", dels "Geografiska sektionens tidskrift", hvilka bägge 1880 förenades i "Ymer", namnet på nordiska mytologiens kaosjätte, urämnet till den värld, som är föremål för geografiens och antropologiens forskningar. De 40 årgångar, som utkommit af tidskriften, ha redigerats ur den tvåfaldiga synpunkten att å ena sidan bjuda en mera populär geografisk och antropologisk kunskap och å andra sidan vara ett specialorgan för fackmannen. Sedan det fr. o. m. 1919 blifvit sällskapet möjligt att utge ett särskildt fackorgan, "Geografiska annaler", hufvudsakligen på främmande språk, har "Ymer" kunnat mera egnas åt den förstnämnda uppgiften. "Ymer" uppsattes under den svenska arktiska forskningens storhetstid. Under tidigare 1880-talet innehöll tidskriften många uppsatser, notiser och litteraturrecensioner från A. E. Nordenskiölds och hans medarbetares färder. När den källan mot nämnda årtiondes midt sinade, inträdde en viss nedgång, som snart följdes af en tid (1885--89), då värdefulla bidrag inströmmade från de många svenskar, som deltogo i Kongostatens grundläggning eller andra forskningar i Afrika. Efter 1894 började en ny generation, -- A. G. Nathorst, G. De Geer, A. Hamberg m. fl. -- af arktiska forskare omtala sina färder och iakttagelser i "Ymer" och har därmed fortsatt intill närvarande tid. Många äro äfven de bidrag af såväl geografisk som antropologisk art, hvilka sedan 1894 influtit från den rad af svenska forskare, hvilka med O. Nordenskjöld som pionjär upptagit den sydamerikanska och antarktiska forskningen. Asien och "Ymer" ha förenats väsentligen genom S. Hedin, hvilken redan 1886 där skref sin första uppsats. Ett anmärkningsvärdt drag i den svenska geografiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free