- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
627-628

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ytterlännäs - Ytterlära - Yttermalung - Yttersele- och Forsmoforsarna - Ytterselsforsen - Ytterselö - Ytterspat - Yttersta dagarnas helige (Sista dagarnas helige) - Yttersta dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgör ett pastorat i Härnösands stift, Ådalens kontrakt. Ytterlära, veter., den del af veterinärvetenskapen, som behandlar eller beskrifver husdjurens yttre former och lemmar. Den plägar ock därför vanligen benämnas "läran om husdjurens exteriör". Yttermalung. Se Malung. Yttersele- och Forsmoforsarna, i Ångermanälfven, vid och ofvanför Norra stambanans korsning med älfven (Forsmobron). Den sammanlagda fallhöjden utgör omkr. 28 m., hvaraf i brist på tydlig åtskillnad mellan forsarna de öfversta 8 m. torde få anses såsom Ytterseleforsen. 9-månaderseffekten vid oreglerad vattenföring uppgår till omkr. 23,000 hkr. Vid vattenkraftens tillgodogörande komma forsarna med största sannolikhet att utbyggas gemensamt medelst ett kraftverk. Staten har genom köp förvärfvat vissa andelar i forsarna. C. K. Ytterselsforsen, vattenfall i den i Dekarsöfjärden (Domsjöfjärden) vid Örnsköldsvik utfallande Moälfven l. Själevadsån, inom Mo socken, Västernorrlands län, har 1,470 kvkm. flodområdesareal, en vattenföring af omkr. 100 kbm. pr sek. vid högvatten och omkr. 3,5 kbm. pr sek. vid normalt lågvatten och en fallhöjd af 5--6 m. Fallet monterades 1914--15. Den tillgodogjorda vattenmängden är 2,7 kbm. pr sek. och motsvarande installerade effekt 100 kilowatt. Kraftverkat, benämndt Kvarnfallet, eges af Gottne-Yttersels elektriska a.-b. Ytterselö, socken i Södermanlands län, Selebo härad. 4,858 har. 1,226 inv. (1920). Y. utgör ett pastorat i Strängnäs stift, Domprosteriet, men skall framdeles bli annex till Öfverselö. Ytterspat, miner. Se Xenotim. Yttersta dagarnas helige (Sista dagarnas helige). Se Mormoner. Yttersta dagen, lat. dies suprema, novissimus dies ("den sista dagen"), enligt den vanliga föreställningen världens, d. v. s. det nuv. världsskickets (eller jordelifvets) sista dag, då Kristus, som första gången kom till världen (jorden) i ringhet som frälsare, skall vid sin "andra tillkommelse", omgifven af änglarna, återkomma i himmelsk härlighet som domare, vid domsbasunens ljud uppväcka alla döda, både rättfärdiga och orättfärdiga, och hålla den yttersta (sista) domen, d. v. s. döma alla människor, både lefvande och döda, till salighet eller till osalighet, hvarpå himmel och jord (jorden med sin himmel) förgås och nya himlar och en ny jord uppstå i de gamlas ställe. Denna gammal-lutherska uppfattning, hvilken också var medeltidskyrkans, grundar sig såväl på de ställen i nya testamentet, där uttrycket förekommer, näml. Joh. 6: 39, 40; 11: 24; 12: 48, som ock på innehållet i andra ställen, t. ex. Matt. 25: 31 f.; Joh. 5: 27--29; Apg. 17: 31; 2 Kor. 5: 10 m. fl. I st. f. uttrycket yttersta dagen förekomma i N. T. andra uttryck, såsom domens dag (Matt. 10: 15; 11: 22 o. s. v.), vredens dag (Rom. 2: 5), dagen l. den dagen (1 Kor. 3: 13; Matt. 7: 22; 2 Tess. 1: 10), vår Herres, Jesu Kristi, dag (1 Kor. 1: 8), Herren Jesu dag (1 Kor. 5:5), Kristi dag (Filipp. 1: 10), Guds dag (2 Petr. 3: 12) och Herrens dag (1 Tess. 5: 2). Det sistnämnda uttrycket, "Herrens (Jehovahs l. Jahvehs) dag", förekommer på flera ställen i gamla testamentets profetiska böcker och betecknar domens dag dels för det obotfärdiga Israel, då Gud hemsöker det genom dess fiender, dels för dessa Israels fiender, som varit Guds rättfärdighets redskap. Men som profeterna lefde på olika tider och under olika historiska förhållanden och profetiorna därför afsågo olika straffdomar, kan man säga, att G. T. talar om flera dylika domsdagar eller "Herrens dagar". Stundom har dock profetian karaktären af en mera allmän domsförkunnelse, t. ex. Joel 2: 31 f.; 3: 12 f. och i synnerhet Daniel 7: 9 f. Men bestämda utsagor om "en yttersta dag" i samma mening som i N. T. innehålla icke ens dessa gammaltestamentliga ställen, blott antydningar om en sådan dag. -- Från de öfriga böckerna i N. T. skiljer sig emellertid Uppenbarelseboken genom sin framställning i kap. 20, där det talas om en "första uppståndelse" (v. 4 och 5) och en "andra uppståndelse" (v. 12 och 13), mellan hvilka tilldragelser ligga "det tusenåriga riket" (v. 4 och 5) och den sista stora striden på jorden, då de af satan förvillade folken angripa "de heliges läger", men dödas med eld från himmelen (v. 7--10), hvarefter följer "domen öfver de vid den andra uppståndelsen uppväckta döda" (v. 11--13). Uppenbarelseboken talar alltså icke om en yttersta dag, då alla döda skola uppstå och alla människor, lefvande och döda, dömas. Somliga exegeter anse, att det är en verklig olikhet mellan Uppenbarelsebokens och de öfriga nytestamentliga böckernas framställning; andra anse, att Uppenbarelseboken innehåller en detaljerad skildring af händelser, som de öfriga nytestamentliga böckerna framställa i summariskt sammanträngd form. Enligt denna senare mening är "Kristi tillkommelse" och "Herrens dag" en stor världsperiod, hvars sista tilldragelse är den yttersta domen på "den yttersta dagen" i egentlig mening, den i Uppb. 20: 11--14 skildrade domsdagen. Bland nyare svenska exegeter anslöt sig V. Rudin till denna tolkning (se V. Rudin, "Vår heliga troslära", 1891, samt predikan på 26:e sönd. e. Tref. om "Jordens folk inför människans son" i samme författares "Evighetsvinkar"). -- Läran om en yttersta dag är en hufvudbeståndsdel jämväl i islam (se d. o.) och var det också i den nordiska asaläran (se Ragnarök). Denna lära förekommer ock bestämdt utpräglad i den gamla Zoroasterläran (parsismen). De yttersta dagarna eller, såsom det också heter, den yttersta tiden och de yttersta tiderna kallas hos profeterna i G. T. den messianska tiden, d. v. s. tiden närmast före och vid Messias' ankomst; den gammaltestamentliga profetian skilde nämligen icke mellan Kristi första tillkommelse, d. v. s. hans födelse l. tillkommelse till frälsning, och hans andra tillkommelse, d. v. s. hans tillkommelse till domen. I N. T. beteckna på flera ställen de nämnda uttrycken, alldeles såsom i G. T. den messianska tiden i allmänhet (Apg. 2: 17; Hebr. 1: 2; 1 Petr. 1: 20 m. fl.), men ha på andra ställen en inskränktare betydelse och beteckna då tiden före och vid Kristi andra tillkommelse (2 Tim. 3: 1; 2 Petr. 3: 3; 1 Joh. 2: 18), hvilken betydelse det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free