- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
629-630

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta dagen - Yttersta domen - Yttersta tiden, Yttersta tiderna - Yttersta tingen - Yttersta vilja - Ytterstfors (Ytterfors) - Ytterstråk - Yttertak - Yttertjurbo - Ytterån

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkliga språkbruket nästan uteslutande fäster vid dessa uttryck. J. P. Yttersta domen (lat. judi'cium extremum, "den sista domen"), enligt nya testamentets lära den slutliga stora domen öfver människorna (öfver jordens folk), då Kristus vid sin andra tillkommelse skall döma alla människor, lefvande och döda, rättfärdiga och orättfärdiga. Själfva uttrycket förekommer dock ej i bibeln, utan är bildadt af kyrkoläran i analogi med det nytestamentliga uttrycket "yttersta dagen". N. T. begagnar vanligen helt kort uttrycket domen (Matt. 12: 41 f.; Luk. 10: 14, m. fl.) samt i Hebr. 6: 2 en evig dom och i Jud. 6 den stora dagens dom. Hufvudstället för skildringen af yttersta domen är Matt. 25: 31 f. Från de öfriga böckerna i N. T. skiljer sig Uppenbarelseboken i sin framställning af denna tilldragelse (se vidare Yttersta dagen). Jfr Eskatologi. J. P. Den kristna konsten upptog tidigt ämnet yttersta domen till behandling. I mosaik framställes det på 500-talet (i S. Appollinare nuovo i Ravenna naivt efter bokstafven: Kristus med fåren på sin ena sida och getterna på den andra). I Cosmas' bibelmanuskript från midten af samma århundrade ses i miniatyrmålning en jättestor Kristus sittande på sin tron inom en gloria och under honom människor ordnade i rader under hvarandra. Denna anordning blir traditionell i den bysantinska konsten. Framställningen ökas under den följande tiden med Madonna, Johannes döparen och apostlarna, som omge världsdomaren, ärkeänglar blåsa basun, Petrus släpper de salige in genom porten till himmelriket, medan de osalige gripas af djäflar och störtas ned i helvetet. Äfven de döde, som uppstå ur sina grafvar, tillkomma -- figurrika framställningar af liflig rörelse. I den traditionella anordningen framställes ämnet alltifrån 700-talet och framåt i mosaik eller målning, som i regel har sin plats på kyrkornas västra kortvägg. Dylika domedagsbilder ses flerstädes i de länder, där den bysantinska konsten härskade -- äfven på Sicilien och italienska fastlandet (exempelvis må nämnas en väldig mosaik i Torcello utanför Venezia.) På 1300-talet målade Giotto i Arenakapellet i Padua domedagen i den traditionella sammanställningen. Omkr. 1300 målade Cavallini i Rom samma ämne i delvis ny karaktär på en kyrkas högaltarvägg. I skulptur förekommer ämnet i Frankrike på 1100-talet. Det behandlas där i figurrika reliefer, som fylla tympanonfältet öfver kyrkornas hufvudingång. Till en början -- under det romanska skedet -- visa dessa framställningar en effektfull ornamental karaktär, figurframställningen är en rent af skrikande barbarkonst, men starkt dramatiskt uttrycksfull och lidelsefull. Under gotikens blomstringstid behandlas fortfarande domedagsmotivet i kyrkportalerna enligt det gifna schemat, men nu med en helt annan karaktär i figurframställningen, med ett storartadt lugn öfver de gudomliga gestalterna, leende huldsalighet hos änglarna, frid och belåtenhet hos de utvalde -- en dominerande figur blir S:t Mikael, som väger själarna på en våg --, men förtviflan och fasa bland de osalige och brådskande ifver och oro hos de ur sina sarkofager uppstående. Hvarken idylliska eller groteska inslag saknas. Typiska för dessa detaljrikt skildrande domedagsreliefer äro framför allt de i Reims och Bourges. I målning odlades motivet bl. a. af nederländska konstnärer, Rogier van der Weyden, Memling m. fl. I Italien återkommer motivet bl. a, i reliefen "De dödas uppståndelse" på Orvietos domkyrkofasad. Renässansmåleriet skapade de mest storslagna behandlingar af ämnet i Luca Signorellis "De yttersta tingen" i Orvieto (omkr. 1500) och Michelangelos jättemålning i Sixtinska kapellet (fullb. 1541; se afbildning å pl. till art. Buonarroti), båda dessa storverk i sin mäktiga, lidelsefulla hållning typiska för sin tid och för sina upphofsmän. Bland senare domedagsskildringar äro de af Rubens (i Pinakoteket i München). Nämnas böra äfven den stora fresken af Cornelius (i Ludvigskyrkan där, 1840) och Ehrenstrahls oljemålning i Storkyrkan i Stockholm (1696). G-g N. Yttersta tiden, Yttersta tiderna. Se Eskatologi och Yttersta dagen</Sp>. Yttersta tingen. Se Eskatologi. Yttersta vilja. Se Testamente. Ytterstfors (Ytterfors), sågverk vid den liknämnda forsen (7,6 m. normal fallhöjd) i Byske älf, nära dess utlopp i Byskefjorden af Bottniska viken inom Byske socken, Västerbottens län, tillhör a.-b. Ytterstfors--Munksund (bildadt 1916; aktiekapital 32,5 mill. kr.). Vid Y. finnas elektrisk såg om 2 ramar, hyfleri, träsliperi och installerad turbineffekt om 1,750 hkr. och torkeri. Bolaget eger äfven det 3,5 km. s. om Y. vid hafvet belägna Furuögrund, med ångsåg om 7 ramar, 2 kant- och 1 stafverk samt 2 klyfsågar, gjuteri, mek. verkstad, tullstation och hamn, från hvilken 1918 utskeppades 340 ton tjära, 269,943 kbm. oarbetade trävaror och 8,540 ton trämassa och där 1919 i hamnafgifter för fartyg samt grundpenningar erlades 7,143 kr.; sågverken vid Munksund och Skuthamn (se Munksund) med hamn (utskeppning af 44,959 kbm. oarbetade trävaror och 133,400 hl. träkol, 1918; 3,556 kr. grundpenningar 1919), vid Storfors och Bergsvik (se Storfors 2) med hamn (utskeppning af 32,760 kbm. oarbetade trävaror och 94,680 hl. träkol, 1918; 3,136 kr. grundpenningar (1919), samtliga i Norrbottens län, samt vid Brännfors (f. d. Åby), i Byske socken, vid Åby älfs utlopp i Åbyfjärden af Bottniska viken, med ångsåg om 10 ramar och hamn (utskeppning af 22,453 kbm. oarbetade trävaror och 59,380 hl. träkol 1918; 2,671 kr. grundpenningar 1919). Bolaget har äfven gjuterier vid Munksund och Storfors, hufvudsakligen för egna behof. Tillverkningen vid samtliga verk utgör omkr. 40,000 stds sågade trävaror, 10,000 ton torr och 10,000 ton våt mekanisk trämassa om året, och arbetarnas antal är omkr. 1,000. E. A-t. Ytterstråk. Se Bordläggning</Sp>, skpsb., och Innerstråk. Yttertak, bygnk. Se Tak. Yttertjurbo, härad i Västmanlands län, ingår i Västmanlands södra domsaga, Tuhundra, Siende och Yttertjurbo härads tingslag och i Västerås fögderi samt omfattar socknarna Björksta, Tortuna, Sevalla, Ängsö. 15,747 har. 3,077 inv. (1920). Ytterån, en på 1860--90-talen besökt brunns- och badanstalt i Rödöns socken, Jämtlands län,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free