671 Zainer-Zakrevskij 672 var juni s. å. mellanhand mellan den till Aten af de allierade sände franske generalkommissarien Jonnart vid förhandlingarna om Konstantins af- sägelse af regeringsmakten (se Grekland i Suppl.). Då Yenizelos efter den skedda omhvälf- ningen tydligen var situationens man, af gick Z. redan 25 juni s. å. och framträdde därefter ej mer i det politiska lifvets förgrund. l-2. V. S-g. Zainer [tsa'j-], Giinther och Johann, tyska boktryckare. Se Boktryckarkonst, sp. 968. Zaiontjkovskaja, Nadezjda, rysk författa- rinna, född Ghvostjinskäja, f. 1825, d. 1889, dotter till en fattig af skedad adlig ämbets- man i Rjazan-guvernementet, började tidigt lif- nära sig och sina anhöriga med sin penna, var i fyrtioårsåldern förenad i ett kort, olyckligt äkten- skap med den till Rjazan af politiska skäl för- visade läkaren I. Zaiontjkovskij och tillbragte slu- tet af sitt lif i Petersburg i half misär. Z. var en af Rysslands produktivaste författarinnor. Efter att i slutet af 1840-talet ha debuterat som poet skref hon alltifrån början af 1850-talet under pseudonymen V. Krestovskij massor af ro- maner, noveller och dramer, utöfvade litteratur- kritik under pseudonymen Poretjnikova och var också verksam som öfversättarinna. Hennes arbeten röja varmt hjärta, uppriktigt frisinnad läggning och sympatiskt ljus syn på tillvaron, men äro i det hela rätt schablonmässiga, banala och icke så litet tråkiga; hennes hjältar och hjältinnor äro i sin öfvermänskliga ädelhet ganska onatur- liga och liflösa. Kritiken, länge mycket elak mot henne, gaf henne under slutet af hennes bana svala mentions honorables; f. n. äro hennes böc- ker föråldrade och glömda. Två systrar till henne, Praskovja Chvostjinskaja (pseu- donym S. Zimarova) och Sofia Chvo- stjinskaja (pseudonym I. Yesenjev) produ- cerade hvar för sig några välmenande, men obetyd- liga noveller och romaner. A. Kgn. Zaire, flod. Se Kongo, sp. 734. Zaisan, sjö. Se Saisan-nor. Zaiton (Zaitun), stad. Se Tsiuan-tschou. [QUANZHOU] Zajaczek [sajä'tjek], Józef, furst Z., polsk militär, ståthållare, f. 1752, d. 1826, tjänade under Branicki emot konfederationen i Bar, var 1786-92 riksdagsman och deltog som generallöjt- nant i 1794 års revolutionskrig. Då ryssarna 4 nov. s. å. stormade Praga, där Z. var kommen- dant, lyckades han med 800 man komma undan öfver bron till Warschau, ansågs ej ha gjort h va d han bort för försvaret och blef betraktad som för- rädare. I begrepp att lämna Polen, blef han tagen af österrikarna och hölls fången i Josefstadt till slutet af 1796. Som brigad- och divisionsgeneral kämpade han sedermera på fransmännens sida i Italien, Egypten, Tyskland och Ryssland. I ryska fälttåget sårades han, så att ett af hans ben måste amputeras, och tillfångatogs af ryssarna. Efter konungariket Polens upprättande (1815) utnämnde kejsar Alexander honom till ståthållare i landet. 1818 upphöjdes han i ryskt furstligt stånd. Zajecar [sajetjar], stad. Se Sa it j ar. Zajtsev, Boris, rysk författare, f. 1881 i Orel, tillhör en adelsfamilj, som härstammar från tatarisk släkt med insprängning af polskt blod. Han upp- växte på landet i Kalugatrakten och bedref sedan något oordnade, af relegationer afbrutna studier vid olika läroanstalter. Z. debuterade kring se- kelskiftet med några smärre noveller, utgaf 1906 -11 äfven 3 bd berättelser och publicerade 1913 den stora romanen Dalnij kraj (Fjärran land). Han har under bolsjeviktider kvarstannat i Ryssland och publicerat bl. a. en del skisser med italienska motiv. Till skillnad från flertalet af de förrevolutionäre ryske författarna behärskas Z. af lugn, harmonisk optimism; hans berättelser, som ofta äro en smula entoniga och innehållstomma och hvilkas personer ofta sakna skarpt utpräglade individuella drag, utmärkas för betagande enkelhet, varma, melodiska tonfall och en kristallklar idealism. De utgöra samt och synnerligen stillsamma hymner till lif vet, som trots alla olyckor är skönt endast därför, att det är lif, och till naturen, hvars åskådande ger ro åt jäktade nutidsmänniskor - så finner hjälten i Fjärran land, revolutionären Petja, då han för- sjunker i naturen, där den sanning att lefva på, som de revolutionära doktrinerna och striderna ej kunnat ge honom. Z. är i högre grad än andra nu- tida ryska författare exklusivt rysk; en af de få af dem, som undgått starkare påverkan af Dostojevskij, har han tagit så mycket kraftigare intryck af Tur- genev, Tolstoj och delvis Tjechov. A. Kgn. Zakari7as. 1. Profet. - 2. Påfve. Se Sak a- r i a s. Zakrervskij, Arsenij Andrejevitj, gref- ve, generalguvernör i Finland, f. 25 sept. 1783 i Tverska guv., d. 28 jan. 1865 i Florens, inträdde 1802 som fänrik i krigstjänst, deltog med utmär- kelse i krigen mot Napoleon I samt, som general Kamenskijs adjutant, i krigshändelserna i Finland 1808-09, blef flygeladjutant 1812 och generallöjt- nant 1821 samt utnämndes 1823 till generalguver- nör i Finland, hvilket ämbete han dock först 1824 tillträdde. Z. var missnöjd med den konstitutionella ställning Finland 1809 förvärfvat sig och råkade till följd däraf samt genom sitt själfrådiga lynne vid flera tillfällen i konflikt med landets inhemska styrelsemyndigheter. Slutligen gick det därhän, att senaten någon tid före kejsar Alexander I:s död i en till denne ingifven, af samtliga dess ledamöter undertecknad adress protesterade mot, att general- guvernören, med förbigående af kommittén för de finska ärendena i Petersburg och senaten i Helsing- fors, utverkat kejserlig stadfästelse å särskilda för- ordningar, hvarigenom han öfverskridit de lagligen fastställda formerna. Då man efter Alexander I:s död (1825) i Helsingfors begynte aflägga trohetsed till storfurst Konstantin, som ansågs som rättmätig tronar!vinge, ville Z. införa det i Ryssland gällande edsformuläret, som innehöll löfte om "enväldets" upprätthållande; men då kort där- efter trohetsed till kejsar Nikolaus aflades, följdes enligt kejsarens föreskrift det äfven sedermera i Finland begagnade formuläret. Den för dona- tionsbönderna i Viborgs län olycksbringande för- ordningen af 25 nov. 1826 var till stor del hans verk. Under början af Nikolaus' regering åtnjöt Z. kejsarens ynnest, kallades, med bibe- hållande af generalguvernörsämbetet i Finland, 1826 till led. af dirigerande senaten och 1828 tiil minister för inrikes ärenden, utnämndes 1829 till general af infanteriet och erhöll 1830 finsk greflig värdighet. I Finlands styrelse ingrep