675 Zaleszczyki -Zaluski 676 wicz i stillandet al polska föreningar. Han lefde sedan ett kringflackande lif, var en tid bosatt i Lemberg, deltog i den slaviska kongressen i Prag 1848, företog resor till England, Tyskland, Italien och Palestina samt bosatte sig 1871 i Villepreux. Z. är den främste representanten för den s. k. ukrainska skolan inom polska litteraturen. Som lyriker utmärker han sig för glänsande och bild- rik poetisk form och tolkar i utomordentligt väl- ljudande vers sin intensiva kärlek till sin ukrain- ska hembygd, hvars sceneri och folklynne ingen skildrat bättre än han. Som episk diktare (bl. a. i Duch stepi, Stäppens anda) är han betydligt svagare; i synnerhet misslyckade äro hans försök att finna en syntes mellan den gamla kosackandan och moderna polska åskådningar. Se J. Tretiak, "B. Z." (1914). A.Kgn. Zaleszczyki [salejtjy7ki], stad i Ukraina, Öst- Galizien, belägen vid vänstra stranden af Dnjestr, 42 km. n. v. om Czernowitz. Omkr. 7,000 inv. Sockerfabrik, handel med spannmål och ved. Under Världskriget använde ryssarna efter sin inmarsch i Galizien Z. som stödjepunkt och brohufvud samt befäste det omsorgsfullt. 8 maj 1915 intogs Z. med storm af österrikarna efter veckolånga häftiga strider. Redan 10 i s. m. måste de emellertid ut- rymma Z., men återtogo detsamma 12 juni. Sedan slogs man vid denna ort gång på gång 1915-16. 12 juni 1916 bemäktigade sig ryssarna Z., men 30 juli 1917 intogs det af ungerska honvéds- trupper. A. N-d. L. Wrson M. Zaleukos (grek. Záfovxos, lat. Zaléu'cus), forn- grekisk lagstiftare hos de epizefyriske lokrerna i Syd-Italien (se L o k ro i), lefde sannolikt i 7:e årh. f. Kr. Om hans lagar finnas endast knapp- händiga uppgifter. De synas till stor del ha afsett det enskilda lifvets ordnande. A. M. A. Zale7wski [sa-], Kazimierz, polsk dramatisk författare, f. 1848 i Plock, advokat i Warschau, utvecklade alltifrån början af 1870-talet betydande produktivitet som författare af komedier och farser, präglade af en lätt social satir, hvilka på 1880- talet rent af behärskade den polska lustspels- scenen. Hans bästa stycken (särskildt Friebe) karakterisera den tysk-judiska finansvärlden i Polen och dess förhållande till den polska öfver- och medelklassen. Han skref äfven historiska pjäser (Marco Foscarini), som dock hade ringa framgång, och har till polska öfversatt delar af Molière. Han har äfven redigerat den polska konservativa tidskriften "Wiek" (Århundradet). A. Kgn. kalje^kij (ry., af za, på andra sidan, och Ijes, skog). SePerejaslavl och Vladimir. Zalles [tha-], Luis, boliviansk skald, f. 1832, d. 1896, till yrket advokat, tog liflig del i tidens revolutionära rörelser och åtnjöt rykte som framstående lyriker. Han utgaf diktsamlingen Poesias. Ad. H-n. Za^moxis. Se Zamolxis. Zaloko'stas, G e o r g i o s, nygrekisk skald, f. 1805 i Epirus, d. 1858 i Aten, var en eldig fri- hetsskald. Han besjöng hjältedåden under fri- hetskrigen i bl. a. Armatolo'i kai klefftai, To chafnion tes Grabiäs (värdshuset vid Graviá, om Ali paschas tåg mot Morea), To Mesolongion (Missolonghi; prisbelönt 1851), To stofmion tes Prebefzes ('"Prevezas hamn", om sjöstriderna vid Artaviken), Hai skiai tu Falefru (Tåget af de fallne hjältarnas skuggor), en dityramb öfver suliothöfdingen Markos Botsaris, samt Ho aspas- mo's tes kef Martifou (1855, Hälsning den 25 mars till minne af frihetsmartyren Konst. Rhegas; Rhigas). Samma inspiration och ädla hellenism prägla ock Z:s lyriska dikter, hvilka helst fira lefnadsglädjen (saml. i Horai skoles, "lediga stun- der", m. m.). De utmärkas äfven genom nya, klingande och konstrikt harmoniska versformer. Z. behärskade jämväl folkidiomet. Hans samlade diktverk (Ta ha'panta) utgåfvos 1859 (ny uppl. 1873). (J. C.) Zalt-Bommel [salt-], stad. Se B om m el. Zaluski [saWski], polsk adlig ätt. 1. A n- drzej Chryzostom Z., biskop och stats- man, f. 1650, d. 1711, intog under Johan Sobieskis tid en framstående ställning vid polska hofvet och utnämndes af denne till biskop först i Kiev, sedan i Plock. Efter Sobieskis död arbetade han först för prinsens af Conti val till polsk konung, men öfvergick sedan till det sachsiska partiet och ut- nämndes af August II efter dennes tronbestigning till biskop af Ermeland och kronstorkansler (1698). Z. uppträdde flera gånger mot Augusts omoraliska lif, begärde slutligen sitt afsked och skickades 1705 som statsfånge till Ancona. Efter freden i Altranstädt (1706) fick han återvända till Polen och blef efter konung Stanislaus' fördrifning 1709 ånyo storkronkansler. Af stor betydelse för hans tids historia är hans korrespondens, af hvilken en del utgafs redan under hans lif: Epistolarum historico-familiarium emendatio (6 bd, 1709-11). - 2. Józef Andrzej Z., den föregåendes brorson, biskop, statsman och litteraturvän, f. 1702, d. 1774, kanik i Plock och kronstor- referendarie, slöt sig efter August II :s död 1733 till Stanislaus Leszczynski och skickades till Rom för att tillkännage hans tronbestigning; sedan vistades han någon tid vid dennes hof i Lothringen. Han återvände till Polen och blef 1759 biskop af Kiev. Z. upprätthöll vidsträckta förbindelser med sin tids lärde inom och utom Polen och använde alla sina tillgångar till att skapa ett för sin tid monumentalt bibliotek, som, inrymdt i ett särskildt palats i Warschau, på 1740-talet öppnades för allmänheten. Ryssfiende och varm vän till Polens själfständighet, upp- trädde han bl. a. vid riksdagen 1767 med stor frimodighet mot den ryska politiken, hvilket ren- derade honom förföljelse från ryska sändebudet Repnin, som lät gripa och föra honom i fången- skap till Kaliiga. Där skref han ur minnet en versifierad polsk bibliografi, Biblijoteka historyków, polityków i prawników (utg. af Muczkowski, 1832). Han frigafs 1773 och hälsades med jubel i Warschau. I ett redan under fångenskapen skrif- vet testamente hade han gjort sitt bibliotek till nationalegendom, men 1795 befallde Katarina II, att det skulle föras till Petersburg; en stor del däraf gick förlorad på vägen, men icke desto mindre framkommo dit öfver 262,000 bd och 25,000 gravy- rer, hvilka bildade grundstommen i det kejserliga offentliga biblioteket i Petersburg. Z. har stor betydelse för polska litteraturens återuppvaknande: