677 Zaluzianskia-Zamojski 678 i Nancy och Jablonowski-akademien i Leipzig, han understödde Konarski vid utgifningen af "Vo- 1'umina legum" etc. Äfven själf uppträdde Z. som författare (lärda skrifter, skådespel, dikter, bl. a. en versifierad autobiografi). - Z:s äldre broder Andrzej Stanislaw Kostka (f. 1694, d. 1758), under August II utnämnd till biskop af Piock, slöt sig liksom brodern 1733 till Stanislaus Leszczynski, men försonade sig med August III, blef kronkansler (1735-47), biskop af Kulm och Krakau och akademikansler. Han ut- öfvade stort mecenatskap och hjälpte brodern vid upprättandet af dennes bibliotek, l o. 2. A. Kgn. Zaluzianskia Schmidt, Nycterinia, bot., ett släkte af örter och halfbuskar, hörande till fam. Scrophulariaceo, underfam. Antirrhinoideæ, och hemmahörande i sydligaste Afrika. Den långpipiga blomkronan är nästan aktinomorf. Endast 2 stån- dare äro fullt utvecklade. Som prydnadsväxt odlas ej sällan i trädgårdarna Z. capensis, med på in- sidan hvita, på utsidan mörkt färgade blommor, som äro slutna om dagen, men öppna på natten och utveckla då en härlig vaniljdoft. G- L-m. Zama, stad i Numidien, låg omkr. 5 dags- marscher v. om Kartago. I närheten af Z., vid en v. om Sicca belägen ort, som af Livius kallas Naraggara (på gränsen mellan Tunisien och Algeriet), stod 19 okt. (eller sannolikt redan på våren) 202 den strid mellan Scipio och Kanni- bal, genom hvilken 2:a puniska krigets utgång af- gjordes. Staden var senare Jubas (se d. o.) konungasäte. B. Tdh.* Zamahsari, Abù-1-Käsim ibn Örnar, arabisk ¾lolog och teolog, f. 1074 i Zamahsar i Chiva, d. 1143, gjorde i sin ungdom långa studieresor och uppehöll sig särskildt en längre tid i Mekka under sin vallfart dit. Z., hvars modersmål var persiska, förvärfvade en så utom- ordentlig insikt i arabiska, att han kan räknas till en af de allra förnämsta auktoriteterna på den arabiska filologiens område. Som teolog höll han sig strängt till den mutazilitiska riktningen (se Islam, sp. 920) och är därför af särskildt intresse för oss, som tack vare motståndarnas fanatism ej ha så många litterära alster af denna riktning i behåll. Bland hans skrifter märkas Al-kaèsäf min hakä3ik at-tanzll (Afslöjaren af uppenbarelsens sanningar), berömd korankommen- tar, där han gett sin teol. åskådning fullt uttryck (utg. af W. Nassau Lees m. fl. i 2 bd, Calcutta, 1856), Al-mufassal, lärobok i arabiska språkets grammatik, klassisk genom sin klarhet och preg- nans (utg. af Broch; 2:a uppl. 1879), Muqaddimat al-adab (Prolegomena till den sköna litteraturen), ett på persiska affattadt lexikon öfver arabiska språket (utg. af J. G. Wetzstein, "Samachscharii lexicon", i 2 bd 1844), ett annat lexikaliskt arbete på arabiska Asas al-balä</a (retorikens fundament); ett geografiskt lexikon (utg. af T. G. J. Juynboll och M. Salverda de Gra ve; "Za- machscharii lexicon geographicum", 1856). Z. var äfven själf verksam som skönlitterär författare, bl. a. till de berömda Atwäk adh-dhahab (Guld- halsbanden; "Samachscharis goldene halsbänder", utg. med arab. text och ty. of v. af J. von Hammer, 1835). H. S. N. Zambesi, flod. Se Sam bes i. Zambesia. Se Brittiska Sambesi. Zambo [tha½bå], sp. Se Samboer. Zambönis stapel. Se Galvaniskt ele- ment, sp. 664. Zamenhof [-håf], Ludvig, polsk språkman, upphofsman till det konstgjorda språket esperanto (se d. o.), f. 15 dec. 1859 i Białystok, d. 14 april 1917 i Warschau, son till en läroverkslärare, blef 1886 med. doktor och praktiserade som ögonläkare i Warschau. Tidigt kom han till den öfvertygelsen, att stridigheterna mellan de olika nationerna i hans födelsestad till stor del berodde på missförstånd, orsakadt af språkolikheten, och han grep sig an med att söka afhjälpa detta missförhållande genom att utarbeta ett internationellt hjälpspråk; det blef esperanto, som framlades för offentligheten 1887. Zamindari. Se Indien, sp. 521. Zamioströbus Endlicher, bot. paleont., proviso- risk benämning på sådana fossila cykadókottar, hvilka till sin byggnad synas erinra om de nu lefvande släktena Zamia och Encephalartos. A. G. N. Zamftes Brongn., bot. paleont., fossila blad af cykadofyter, särskildt vanliga inom jurasystemet. Bladen äro parbladiga med jämbreda eller lan- settlika, flernerviga småblad, som äro fästa med af rundad bas på bladspindelns öfre sida. Den systematiska ställningen är osäker; det vanligaste slaget af Zamites-blad har dock ansetts tillhöra Williamsonia (se d. o.). T. G. H-e. Zammäru, babylonisk sångarprästklass. Se B a- by lon i en, sp. 582. Zamorjski [sa-] 1. Zamoyski, gammal polsk adlig ätt, som har utbredt sig i Polen, Ryssland, Galizien och Posen samt eger stora gods. En gren af ätten upphöjdes 1791 i österrikiskt grefligt stånd. 1. J an S z a- riusz Z., fältherre och statsman, f. l april 1541 i Skokow, pala- tinatet Kulm, d. 3 juni 1605 i Zainosc, stude- rade i Paris och Pa- dua samt återvände 1565 till sitt fädernes- land, där han af Sigis- mund II August an- vändes i statens tjänst och blef i många fall hans lärjunge. Aristo- krat af renaste vatten, ökade han sitt stånds in- flytande, i synnerhet vid konungavalen, i hvilka från denna tid hvarje adelsman egde rätt att taga del. Han var förbittrad fiende till österrikiska huset, hvars planer han ansåg farliga för Polen och dess aristokratiska institutioner. Han medverkade till Henriks af Valois utkörande (1573) och afgjorde i främsta rummet Stefan Báthorys (1575) och den svenske prinsen Sigismunds (1587) upphöjelse på polska tronen. Han blef storkansler och 1580 stor- kronfältherre. Sina största lagrar som fältherre skar han under Stefan Báthorys regering i kriget mot ryssarna och ökade dem under Sigismund i fejderna mot turkar och tatarer i s. och mot sven- skarna i Livland, sedan unionen mellan Polen och