679 Zamolxis -Zamosc 680 Sverige blifvit upplöst. Han tvang Karl Gyllen- hielm och Jakob De la Gardie att uppge Wolmar (1601), eröfrade Wittensten (1B02) och lade Liv- land ånyo under polskt välde. Han råkade i hetsig brefväxling med hertig Karl och utmanade slutli- gen denne till envig, men hertigen afslog (10 juli 1602) utmaningen i kraftiga uttryck och lofvaåe, att han skulle smörja Z. med käppen. I slutet af 1602 lämnades öfverbefälet åt Chodkiewicz. Själf en mycket bildad, t. o. m. lärd man, var Z. bland sina samtida i Polen den störste gynnaren af alla vetenskapliga sträfvanden. I den af honom grund- lagda och befästa staden Zamosc (som till 1820 var majorat) inrättade han 1594 en akademi med värdefullt bibliotek. Han skref själf flera arbeten, bl. a. De senatu romano (1563) och Testamentum Joannis Zamori (1606). Åtskilliga af Z:s bref publi- cerade J. Chr. Liinig i "Literæ procerum Europas" (1712). Z. egde ofantlig förmögenhet och ut- rustade mer än en gång på egen bekostnad en armé emot fienden. I sitt tredje gifte (1583) äk- tade han konung Báthorys brorsdotter Griseldis. - 2. Andrzej Z., grefve, f. 1716, d. 1792, läm- nade 1754 som generalmajor Sachsens tjänst, var 1764-67 polsk kronstorkansler och ordnade på uppdrag af 1776 års riksdag en lagsamling (Zbiór praw sadowych; tryckt på hans egen bekostnad i 3 bd 1778), hvari han häfdade tredje ståndets rät- tigheter och föreslog afskaffandet af åtskilliga miss- bruk. Arbetet förkastades af 1780 års riksdag och brändes af bödeln, men dess idéer vunno erkän- nande i 1791 års författning. 1791 erhöll Z. för sig och sin familj österrikisk greflig värdighet. - 3. Andrzej Z., grefve, den föregåendes son- son, f. 1800, d. 1874, var vid utbrottet af 1830 års revolution chef för jordbruks- och handelsafdel- ningen af inrikesministeriet och en del af år 1831 inrikesminister samt sökte stämma Metternich för polackerna, naturligtvis utan att lyckas. Efter revolutionens undertryckande egnade han sig åt socialt arbete; han upphäfde lifegenskapen på sina gods, inrättade skolor och uppsatte 1842 en tid- skrift i landthushållning, som föranledde bildandet af ett landthushållningssällskap. Då detta började fullfölja politiska syften och Z. framstod som en af ledarna för aktionspolitiken, upphäfdes det 1862, hvarjämte Z. förvisades från Polen. 1. Hjr. Za'molxis eller Zalmoxis (grek. Zá^o½ig 1. ZáÅfto½is), religiös och sedlig reformator hos geterna, ett folkslag i det forna Tracien, säges ha varit slaf hos Pythagoras och efter sin frigifning återvändt till sina halfvilda landsmän, bland hvilka han sökte sprida sin mästares odödlighetslära och därmed sammanhängande etiska och teosofiska åskådningssätt. Han skulle således ha lefvat i 6:e årh. f. Kr. Efter sin död hedrades han med gudomlig dyrkan, hvari äfven människooffer in- gingo. Herodotos, som meddelar dessa uppgifter, håller emellertid för troligt, att Z. i själf va verket lefvat långt före Pythagoras. Z:s hela historia är insvept i dunkel. A. M. A. Zamora [thamåra]. 1. Provins i Spanien, i den forna prov. Leon, vid gränsen mot Portugal. 10,615 kvkm. 262,986 inv. (1919). Z. utgör en del af Gamla Kastiliens högslätt, som en gång bildat en » nu af floderosionen utjämnad bergskedja af kar- bonisk ålder. Vecken löpa inom prov. från s. till n.? men genom brott längs i väst-östlig rikt- ning gående linjer ha bildats lösryckta bergpar- tier, s. k. horstberg, som stryka tvärs öfver prov. från v. till ö., sålunda Sierra de Pena Negra på gränsen mot prov. Leon och Sierra de la Culebra (med M. Mugo, 1,738 m.) s. därom. Hufvudflod är Duero, som genomflyter de sydliga delarna af prov. och därefter på en sträcka bildar gräns mot Portugal; dess mest betydande bifloder äro Ara- duey och Esla fr. h. och Guarena fr. v. Särskildt bördiga med betydande hveteodling äro slätterna kring Esla. I de högländtare trakterna är kreaturs- afveln (merinosfår) ansenlig. Industrien (mest ylle- väfverier) står däremot på en låg ståndpunkt. - 2. Hufvudstad i nämnda prov., belägen på högra stranden af Duero, 62 km. n. om Salamanca. Omkr. 19,000 inv. (1920). Staden är biskopssäte och har en liten, men vacker senromansk katedral med den helige Ildefonsos graf. Förfallna fäst- ningsverk omge staden, ett vittne om dess forna strategiska betydelse. - Under den äldre medel- tiden, då kristna och muhammedaner kämpade om besittningen af norra Spanien, var Z., såsom be- lägen på Dueros norra strand, en mycket omstridd ort. Det togs af morerna 712, men återtogs redan 748 af Alfons I af Asturien. Ferdinand I gaf staden 1061 åt sin dotter Urraca; dennas broder Sancho sökte komma i besittning af densamma, men utan resultat, ehuru till belägringshären hörde den berömde Kuy Diaz de Vivar (El Cid Campeador). - 3. Provins i Venezuela, i v. begränsad af Cordillera di Merida och i ö. af Orinocos biflod Apure. Närmast bergen i v. finnas täta ursko- gar; i öfrigt är prov. en jämförelsevis rikt be- vattnad, men föga uppodlad grässlätt. Träd- vegetation förekommer rikligare utmed de åt ö. och s. ö., mot Apure, rinnande vattendragen. Areal 35,200 kvkm. 75,580 inv. (1918). Hufvud- stad är Barinas. 1-3. A. N-d. Zamora [thamåra], Antonio de, spansk dra- matiker och skald, f. omkr. 1660 i Madrid, d. omkr. 1740. En "romance de arte mayor" med titel Epinicio métrico. Prosphonema numer o ådrog honom Filip V:s uppmärksamhet och förvärfvade honom hoftjänst. Därunder skref han åtskilliga dramer för el Coliseo de Buen Retiro, och 1717 utgaf han en uppl. af Calderóns "Autos". 1734 publicerade Z. en dramatisk antologi, "Ameno jardin de comedias", innehållande 14 komedier. Z. tog Galderón till mönster och skref en mycken- het dramer, komedier och äfven ren lyrik. Hans förnämsta arbeten äro Mazariegos y Monsalves, El convidado de piedra, Cada uno es linaje aparte, y los Mazas de Aragón, La dejensa de Cremona och Siempre hay que envidiar amando samt El hechizado por fuerza, som ännu på 1900-talet gått öfver spanska scenen. I "Biblioteca de autores espanoles" (bd 49) af Rivadeneira finns en del af Z:s dramatiska arbeten intagen. Ad. H-n. Zamość [samoʃtj] l. Samosjtie, stad i polska guv. Lublin, vid Wieprz' biflod Labunka, 76 km. s. ö. om staden Lublin. Omkr. 14,000 inv. Möbelfabrikation. Z. var tidigare fästning; det besköts förgäfves af svenskarna 17--20 febr. 1656 och intogs med storm af Poniatowski 1809, men gaf sig 1813 till ryssarna. I febr. 1831 belägrades Z. förgäfves af dem, och i okt. s. å.