- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
713-714

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeisig, Johann Eleazar (Schönau, Schenau) - Zeising, Adolf - Zeiss, Karl - Zeissberg, Heinrich - Zeiss-kikare - Zeissl, Hermann von - Zeist l. Zeyst - Zeitblom, Bartolomeus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1777 direktör därstädes jämte G. B. Casanova. Till hans hufvudarbeten räknas en porträttgrupp af den kurfurstliga familjen (allegori öfver änkekurfurstinnan Maria Antonias tillfrisknande, 1772, i Dresdengalleriet) samt Korsfästelsen (1790, i Kreuzkirche, Dresden). Han målade f. ö. porträtt och genrestycken. G--g N. Zeising [tsai'-], Adolf, tysk estetiker, f. 1810 i Ballenstedt, d. 1876 i München, var gymnasialprofessor i Bernburg och bosatte sig sedan först i Leipzig, slutligen i München. Som estetiker utgick han från Hegel, från hvilken han dock i principiella punkter afvek, liksom han kritiserade flera af Vischers estetiska åsikter, t. ex. om det sublima och det tragiska. Skönheten är enligt Z. "den såsom företeelse uppfattade fullkomligheten", och estetiken har till sin uppgift att visa, "att och genom hvilka medel äfven det ändliga midt i sin ändlighet kan förete sig såsom konformt med det oändliga och huru äfven de vid rum och tid bundna företeelserna gudomens allestädes-närvarande och eviga vara kan uppenbara sig". Då han därvid till stor del utgick från analys af i verkligheten gifna sköna föremål, har han i viss mån blifvit en föregångare till den empiriska riktning inom den tyska estetiken, hvars egentlige grundläggare Fechner är. Z. anser sig ha upptäckt det s. k. "gyllene snittets" (se d. o.) estetiska betydelse såsom vid sidan af symmetrien uttrycket för en af skönhetens viktigaste proportionslagar. Han anser sig ha konstaterat denna lags tillämpning som skönhetsregel för den mänskliga kroppen i längd och bredd (vid delningen af hela kroppslängden i öfverkropp och nedre kroppsdel proportionell för män 8 + 5, för kvinnor 5 + 3; vid delningen af den sistnämnda vid knäleden proportionen 381 + 236; vid delningen af öfverkroppen vid struphufvudet 236 + 145 o. s. v.), för växternas struktur, för kroppsbyggnaden hos sköna djur, för proportionerna inom klassiska alster inom byggnadskonsten och för harmonien hos de mest tillfredsställande musikaliska ackorden (durtvåklangen motsvarar de manliga proportionerna, molltvåklangen de kvinnliga; se Skönhet, sp. 1381). Dock anser han denna lag icke vara den högsta formella skönhetslagen. Visserligen är man därvid icke såsom vid symmetrien tyranniserad af likhetens princip, men man är dock icke fullt fri, då man ännu är innesluten inom bestämda rumsgränser. Högre står den skönhet, där det inre yttrar sig som själfproducerande i den yttre företeelsen och denna därför blir uttrycksfull. Därför finna vi icke den mänskliga kroppen skönast, när vi se den rakt framifrån och de båda sidornas symmetri fullt gör sig gällande, utan vi se den hellre hälft från sidan eller i sådan ställning af kroppsdelarna, att symmetrien ej så tydligt framträder; och likaledes ter sig en byggnad ofta bäst med en utsiktspunkt, från hvilken dess regelbundenhet ej gör sig för mycket gällande. Rörelsens, individualitetens och själfverksamhetens karakteristiska uttryck göra därvid proportionerna liksom flytande och lefvande. Sina estetiska åsikter framställde Z. i Neue lehre von den proportionen des menschlichen körpers (1854), Æsthetische forschungen (1855) och Die metamorphosen in den verhältnissen der menschlichen gestalt (1860). Därjämte utgaf han Religion und wissenschaft, staat und kirche (1873) samt en del romaner och sorgespel. S--e. Zeiss [tsai's], Karl, tysk fysiker, f. 1816 i Weimar, d. 1888 i Jena, uppsatte 1846 i Jena en verkstad för optiska instrument, hvilken utvecklades till en världsfirma och numera innehas af den af Z:s medarbetare E. Abbe (se denne) 1889 bildade Carl-Zeiss-stiftung. Denna afser att betrygga verkstadens utveckling i enlighet med vetenskapens framsteg. Tillverkning af mikroskop har varit hufvuduppgiften, men under de senare åren ha äfven fotografiska objektiv, optiska instrument och kikare (om Zeisskikare se Kikare och Reflexion, sp. 1176) tillverkats. Se uppsats af N. G. V. Lagerstedt i "Soc. tidskr." 1902 och F. Auerbach, "Das Zeisswerk" (3:e uppl. 1907). Zeissberg [tsa'js-], Heinrich, ritter von, österrikisk historiker, f. 8 juli 1839 i Wien, d. 27 maj 1899, blef professor i historia i Lemberg 1865, i Innsbruck 1871 och i Wien 1872, var föreståndare för institutet för österrikisk häfdaforskning 1891--96 samt sedan 1896 hofråd och direktor för kejserl. hofbiblioteket. Z. tog 1897 afsked från sin professur. Han skref en mängd afhandlingar rörande Österrikes och Polens historia. Särskildt må nämnas det prisbelönta arbetet Die polnische geschichtschreibung des mittelalters (1873), Belgien unter der generalstatthalterschaft erzherzog Carls, 1793, 1794 (3 bd, 1893--94) och Erzherzog Carl von Oesterreich (1895, ofullbordadt). Han fortsatte utgifningen af Vivenots "Quellen zur geschichte der deutschen kaiserpolitik Österreichs während der französischen revolutionskriege" (bd 3--5, 1882--90) och blef medarbetare i det af kronprins Rudolf, hvilkens lärare i historia han varit, igångsatta verket "Österreich-ungarische monarchie in wort und bild" (1886 o. f.). Z. adlades 1874. (V. S--g.) Zeiss-kikare [tsajs-]. Se Kikare. Zeissl [tsajsl-], Hermann von, österrikisk läkare, f. 1817, d. 1884, blef 1845 med. doktor i Wien, 1850 docent och var 1861--83 e. o. professor i syfilidologi. Z. var en af sin specialgrens mest framstående representanter och åtnjöt stort anseende. Han utgaf bl. a. Lehrbuch der syphilis und der mit dieser verwandten örtlichen venerischen krankheiten (3:e uppl. i 2 bd 1875). R. T--dt. Zeist l. Zeyst [ṡejst], stad i nederländska prov. Utrecht, naturskönt belägen i skogomgifning, 8 km. ö. om staden Utrecht. 16,682 inv. (1920). Platsen tillhörde förr grefvarna af Nassau, men såldes i midten af 1700-talet till en köpman i Amsterdam, som öfverlät den åt en herrnhutarförsamling. Herrnhutarna ha där utvecklat liflig industri (porslin, metallarbeten m. m.) samt ha förträffliga läroanstalter och försörjningsinrättningar. A. N--d. Zeitblom [tsai'tblåm], Bartolomeus, tysk målare, f. tidigast 1450, d. 1518 i Ulm, tillhörde den schwabiska skolan, stammade från Nördlingen, var lärling af Fr. Herlin och samarbetade med denne (ett altarskåp). Han var bosatt i Ulm från 1484 till sin död. Han samarbetade där med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free