Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 717-718 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeitschrift des vereins für volkskunde ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilket du styr, må dig egnas, o Kristus). I
Toscana präglades s. k. zecchino gigliato
("liljezekin") = 8,66 kr. Zekinen var ett i hela
Orienten under århundraden kändt och omtyckt

betalningsmedel, tills den holländska dukaten där
trädde i dess ställe. Sedan Venezia kommit under
Österrike, fortsatte sistnämnda rike till 1822 att
prägla zekiner som handelsmynt, fortfarande utan
årtal i prägeln. Man slog äfven 1/2, 1/4 och
flerdubbla zekiner. – Benämningen zekin nyttjades
förr äfven om åtskilliga turkiska och egyptiska
guldmynt. Jfr Dukat.

Zekinregeln. Se Jungfruregeln.

Zela, stad i Pontos, vid floden Iris, af hvilken
ruiner finnas. Z. är ryktbart för Cæsars seger öfver
Farnakes 47 f. Kr. Se Fr. Cumont, "Studia pontica" (1906).

Zelandia, fort. Se Formosa, sp. 854.

Zelanti [tse-], it., ifrare; politiskt parti. Se Pius, sp. 977.

Zelaya, departement. Se Mosquitokusten.

Zelaya [thela’ja], José Santos, president i Nicaragua (se d. o., sp. 926–927).

Zeleia (nu Sariköi), fornstad i Mysien, på
ett utsprång åt n. från Ida. Under romartiden tillhörde den
invånarna i Cyzicus. Jfr Hasluck, "Cyzicus" (1910).

Żelenski [ʃele-], Władisław, polsk
tonsättare, f. 1837, blef efter musikstudier i Prag och
Paris professor vid konservatoriet i Warschau. Han
har komponerat en rad operor, bl. a.
Konrad Wallenrod (1885),
Goplana (1896–97),
Janek (1900),
Den gamla sagan (1907) samt
symfonier, kantater, motetter, piano- och orgelsaker m. m.
Ż. har ock utgett en lärobok i harmoni och kontrapunkt.

^{A. Kgn.}

Zeligowski [ṡe-], polsk general och politiker,
härstammar från Vilna-området, torde vara af
litauisk börd och omtalas 1918 som chef för en
litauisk-hvitrysk frikår i kamp mot de ryske
bolsjevikerna. Han samverkade våren 1919 med franska
garnisonen i Odessa vid stadens försvar mot bolsjevikerna,
deltog i Odessas utrymning i april s. å.
och kom i dec. till Warschau, där polske
statschefen Pilsudski införlifvade hans kår som en
litauisk-hvitrysk division i polska reguljära armén.
Som divisionschef deltog han sommaren 1920 i
kriget mot Ryssland och öfverskred vid förföljandet
af den ur Polen retirerande ryska armén emot
order den till demarkationslinje bestämda floden
Bug. Hans division tillhörde därefter den polska
armékår Sikorski, som på hösten hotade Litauen.
Två dagar efter det att stillestånd mellan Polen
och Litauen under bemedling af Nationernas
förbund ingåtts i Suvalki (7 okt.), besatte Z. med sin
division plötsligt Litauens dåv. hufvudstad Vilna
(se d. o.) och proklamerade där en "oberoende
republik Central-Litauen". Z:s kupp ogillades
officiellt af polska regeringen, men var i hemlighet

planerad med dess gillande, och Z. kvarstod
som styresman öfver Vilna-området till slutet af
1921, då han själf – men icke hans trupper –
återkallades, för att de val till en folkförsamling
i Vilna-området, som han förberedt till jan. 1922
för dess anslutning till Polen, skulle få
utseende af att vara ett otvunget uttryck för folkmeningen.

^{V. S–g.}

Zelkowa Spach., bot., trädsläkte af fam.
Ulmacæ, underfam. Celtidoideæ, med 4 arter i
Asien. Bladen äro kortskaftade, affallande.
Blommorna äro enkönade med sambladigt hylle, frukten
stenfruktartad. Z. keaki (Z. acuminata) i Japans
bergstrakter lämnar ett vackert, i hemlandet högt
värderadt träslag.

^{G. L–m.}

Zell [tsell]. 1. Stad i preussiska reg.-omr.
Koblenz, på högra stranden af Mosel, 48 km. s. v.
om staden Koblenz. 2,732 inv. (1905). Frukt- och
vinodling. Cigarrtillverkning. Nära staden ligga
på en höjd med den härligaste utsikt ruinerna af
slottet Mariaburg, 1157–1515 nunnekloster
af augustinorden. –
2. Stad i södra Baden, vid Rhens biflod Wiese,
20 km. n. ö. om Lörrach, 26 km. n. ö. om Basel.
3,628 inv. (1905). Tillverkning af maskiner och cellulosa. –
3. Stad i Baden,
naturskönt belägen i Schwarzwald, vid Harmersbach,
en biflod fr. h. till Kinzig, 16 km. s. ö. om
Offenburg. 1,946 inv. (1905). Tillverkning af porslin,
lergods och papper. Till 1802 var Z. fri riksstad. –
4. Köping i bajerska reg.-omr. Unterfranken, nära
Saales källa, 7 km. från Fichtelgebirge. Omkr.
1,200 inv. Z. är bekant genom det där 1796 af
Al. von Humboldt upptäckta "magnetberget",
bestående af serpentin och hornbländeskiffer. –
5. (Z. am See) Köping i Salzburg,
republiken Österrike, v. om Zell-sjön, i Pinzgau,
på 753 m. höjd i en målerisk trakt, hvars bakgrund
i s. utgöres af Hohe Tauerns gletschermassor
(Grossglockner). Omkr. 1,700 inv. Betydande
turisttrafik. –
6. Köping i Steiermark. Se Mariazell.

1–6. ^{A. N–d.}

Zell [tsell], Ulrich, tysk boktryckare
på 1400-talet. Se Boktryckarkonst, sp. 968.

Zell [tsell], Karl, tysk filolog, f. 1793 i
Mannheim, d. 1873, blef 1821 professor i klassisk
filologi i Freiburg samt 1846 i arkeologi i Heidelberg.
Han utgaf åtskilliga arbeten i klassisk filologi (bl. a.
öfver Aristoteles), historia m. m.

^{H. Sgn.}

Zella [tse’lla]. 1. (Z.-Mehlis) Stad i tyska
republiken Thüringen, territoriet Sachsen-Gotha,
33 km. s. om staden Gotha. 12,858 inv. (1919).
Järnindustri och sågverk. – 2. (Z.-S:t Blasii)
Stad i Thüringen, 2 km. s. ö. om Z. 1. Omkr.
6,000 inv. Vapenfabrikation.

1–2. ^{A. N–d.}

Zellbell, Ferdinand, musiker, f. 1719,
d. 1780, elev af Roman i Stockholm och Telemann
i Hamburg, vardt efter sin fader organist i
Storkyrkan i Stockholm samt k. konsertmästare med
kapellmästares titel 1750. Z. komponerade bl. a.
musik till Gyllenborgs operabalett Sveas högtid.
Hans egentliga märklighet är, att han var den,
som ej blott först uppgjorde planen till Mus. akad:s
stiftelse 1771, utan äfven lyckades intressera flera
mecenater därför (jfr Musikaliska akademien,
sp. 1446). Akademien valde honom ock
bland sina första ledamöter samt till direktör för
läroverket (1771–74).

^{A. L.}*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>