753 Zeugitana-Zeus 754 sträckt praktik hade Z. samlat sig stor förmögen- het, som han använde till inköp af landtegendomar i Östergötland. För att egna dem en närmare eftersyn flyttade han 1784 till Norrköping. Z. ut- gaf bl. a. några meddelanden i Yet. akad:s hand- lingar samt tre skrifter i militär hälsovård: Om soldatens helsa (1761), Om en soldats föda i fält (1764) och Om sjukligheten i fält i anledning af sista Pomerska kriget (1779). Han valdes 1756 till led. af Vet. akad., där han 23 april 1757 tog inträde med Anmärkningar uti läkarekonsten. Se J. L. Odhelius' "Åminnelsetal" i Vet. akad. 1803 och Appelbergs uppsats i "Tidskrift i Militär helsoyård" (1882). R. T-dt. Zeugitana, en del af den romerska prov. Africa proconsularis. Kejsar Diocletianus (284--305) gjorde området till själfständig provins och Kartago till dess hufvudstad. Vandalerna (se d. o.) eröfrade det 429, Östromerska riket återtog det 534, och araberna blefvo herrar däröfver 697. Först då gick Z:s grekisk-romerska kultur under. J. C. Zeugiter (grek. zeugitai). Se Solon, sp. 351. Zeuglodon l. Hydrarchus, paleont. Se Hvaldjuren, sp. 1384. Zeugma (grek., "flottbro"), fornstad vid Eufrat på dess båda stränder, grundlagd af Seleukos I (se denne), nära den nuv. byn Balkis, ej, såsom man förr trodde, vid det nuv. Birtha (Biredsjek), en plats, som ligger 10 km. of vanför Z. Se S. Reinach i "Revue archéologique" 1917. J. C. Zeugma (grek., "förening", "sammanbindning"), en grammatisk figur, som består däri, att ett ord, vanligen ett verb, hänföres till två eller flera andra ord (subjekt eller objekt), fastän det strängt taget passar blott till ett af dessa, t. ex. "Nu föra vi krig, men en annan gång fred". De båda orden "krig" och "fred" stå här som objekt till verbet "föra", ehuru språkbruket egentligen icke tillåter uttrycket "föra fred". A. M. A. Zeugoypterus, zool., ett släktnamn, hvarunder sammansättas stundom de äfven vid Sveriges väst- kust förekommande Rhombus punctatus och Rhom- bus norvegicus. Se V a r s l ä k t e t. L-e. Zeulenroda [tså'jlenråda], stad i tyska fristaten Thüringen, territoriet Reuss, ej långt från Elsters biflod Weida, 16 km. v. om Greiz. 12,019 inv. (1919). Tillverkning af ylle- och bomullsvaror, möbler, tvål och kemikalier. I närheten kalkbrott. A. N-d. Zeumer [tså'j-], Karl, tysk rättshistoriker, f. 31 juli 1849 i Hannover, d. 18 april 1914, var lärjunge till Waitz, blef 1877 filos. doktor i Göt- tingen och 1886 j uris hedersdoktor i Heidelberg samt 1889 e. o. professor vid Berlins universitet. Från 1897 var han medlem af kommissionen för utgifning al "Monumenta Germaniæ historica". I denna publikation utgaf han flera delar. Han bör- jade 1905 utge skriftserien "Quellen und studien zur verfassungsgeschichte des Deutschen reiches im mittelalter und neuzeit", hvari han själf skref Die goldene bulle kaiser Karls IV (1908) och Heiliges römisches reich deutscher nation (1910). V. S-g. Zeune [tså'jne], J o h a n n August, tysk geo- graf och främjare af blindundervisningen, f. 1778 i Wittenberg, d. 1853 i Berlin, var sedan 1810 pro- fessor i geografi vid Berlins universitet. Z. var ge- nom sitt arbete Gea, versuch einer wissenschaft- lichen erdbeschreibung (1808; 3:e uppl. 1830) en värdig föregångare till K. Ritter. Han stiftade 1828 i Berlin Sällskapet för geografi och framställde ändamålsenliga reliefglober. För blindundervisnin- gen verkade han högeligen erkännansvärdt genom att inrätta den första tyska blindanstalten (i Ber- lin, 1806) samt genom förbättrade metoder och ut- gifna skrifter, bl. a. Belisar, iiber den unterricht der blinden (1808; flera uppl.). Kort före befrielse- kriget 1813 höll han fosterländskt eldande föredrag öfver "Nibelungenlied", hvilken dikt han öfver- satte på nyhögtyska 1813 (ny uppl. 1836) och ut- gaf i original 1815. Han stiftade i' Berlin 1814 Sällskapet för tyska språket. Zeuner [tså'jner], Gustav Anton, tysk fysi- ker och mekaniker, f. 30 nov. 1828 i Chemnitz, d. 17 okt. 1907 i Dresden, studerade bergsvetenskap i Freiberg och Paris, blef 1851 lärare i mekanik vid bergsakademien i Freiberg och 1855 professor i tillämpad mekanik och teoretisk maskinlära vid Zürichs nybildade polyteknikum samt var 1859-68 rektor för denna anstalt, hvars utveckling han med kraft främjade. 1871 mottog han kallelse till rektor och professor vid bergsakademien i Freiberg samt ledde dennas nyorganisering, äfven sedan han 1873 öfvertagit professuren i mekanik vid rektoratet för polyteknikum i Dresden, hvars ombildning till full- ständig teknisk högskola därefter fullbordades. 1890 nedlade Z. rektorsbefattningen, på grund däraf, att valrektorat infördes, men kvarstod som profes- sor till 1897. Z. redigerade 1854-57 tidskr. "Der civilingenieur". På den teoretiska maskinlärans område är Z:s namn ett af de främsta. Han blef led. af sv. Vet. akad. 1873. Bland hans utgifna arbeten märkas Die schiebersteuerungen, mit beson- derer berilcksichtigung der steuerungen bei locomo- tiven (1858; 6:e uppl. 1907), Die grundzuge der mechanischen wärmetheorie (1860; 5:e uppl. 1906), Abhandlungen aus der mathematischen sta- tistik (1869) och Vorlesungen uber theorie der turbi- nen (1899). Tills, med Königsberger i Wien utgaf Z. "Repetitorium der literarischen arbeiten aus dem gebiet der reinen und angewandten mathema- tik"J1876-77). Fmn. Zeus (grek. Zevg, äfven Zfa och Ztfv, i beot. och lakon. dial. Asvg) betyder eg. det himmelska ljuset eller den ljusa himmelssiären och är inom hela den grekiska fornvärlden namnet på den hög- ste guden och som sådant sannolikt ett arf från in- doeuropeisk förtid. I sanskrit heter detta ord d j avs, i äldre indoeuropeisk form Djevs. I greki- ska gudasagan, sådan den framställes hos Hesio- dos i teogonien (se Hesiodos och T e o g o n i), är Z. dock icke den ursprunglige innehafvåren af denna höga rangplats. Han tillhör det tredje guda- släktet, genom hvilket först en verklig och bestå- ende ordning infördes i världen. Hans fader och företrädare var Kronos (se d. o.), som hade den fula vanan att uppsluka sina barn omedelbart efter deras födelse. Hans gemål Rhea (se d. o.) lyckades dock rädda den yngste sonen, Z. Han föddes på Kreta och uppfostrades hemligt i den Idaiska grot- tan af nymferna Adrasteia och Ida. Geten Amal- theia närde honom med sin mjölk. Bien tillförde honom honung och heliga dufvor ambrosia. Ku- reterna (se K u r e t e r) uppförde larmande vapen-