- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
755-756

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeus - Zobten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

755 Zeus 756 därmed hindra Kronos att upptäcka dess tillvaro. Egendomligt är, att åtminstone en version af denna kretensiska lokalsaga icke synes ha betraktat Z. som odödlig; ty man visade på Kreta äfven hans graf. Andra sagor uppge andra platser för Z:s födelse och uppfostran. Då Z. kommit till mogen ålder, gjorde han revolt mot sin fader, därvid un- derstödd dels af Metis, klokhetens gudinna, och af sina båda bröder, Hades 1. Pluton (se Ha des) och Poseidon, hvilka Kronos genom en troll- dryck tvungits att återge till lifvet, dels af de ur deras underjordiska fängelse frigifna hundraarmade resarna (se Hekatoncheirer) och cyklop erna (se Cyklop), hvilka åt honom smidde åsk- viggen, som gjorde honom oemotståndlig i striden. Denna (den s. k. titanomakien) varade dock i öfver 10 år och utkämpades i Tessalien, där Kro- nos med flertalet af det äldre gudasläktet eller ti- tanerna (se T i t a n e r) hade lägrat sig på berget Othrys, Z. och hans bundsförvanter på Olympos. När seger slutligen vunnits och Kronos med de öfrige titanerna nedstörtats till T artaros, delades världsväldet mellan Z. och hans bröder sålunda, att Hades fick på sin lott dödsriket 1. underjor- den, Poseidon världshafvet, medan Z. såsom öfver- gud härskade i himmelen (Olympen) och hela den öfre världen. Från obändiga urtidsmakter hade det unga Zeusväldet att utstå nya anfall, hvilka dock segerrikt tillbakaslogos. Det farligaste bland dessa var den s. k. gigantomakien (se Giganter). Som Z:s gemål namnes i de homeriska sångerna endast Hera (se d. o.), med hvilken han hade sönerna Åres och Hefaistos samt döttrarna Hebe och Eileithyia; men andra sagor omtala, att han tidigare haft flera andra gemåler, såsom Metis (se d. o.), Themis, moder till horerna och moirerna, Mnemosyne, moder till muserna, Eurynome, moder till chariterna, Demeter, moder till Persefone, Leto, meder till Apollon och Artemis, och Dione (må- hända från början identisk med Hera), moder till Afrodite. Men äfven med dödliga kvinnor hade Z. flerfaldiga förbindelser. De många konunga- och adelssläkternas fåfänga att vilja härleda sin ätt från den högste guden föranledde nämligen dik- tandet af en mängd genealogier, hvarigenom på Z:s räkning kommo att skrifvas många kärleksäf- ventyr, delvis af ganska burlesk art, hvilka åt en senare tids satiriska skriftställare gåfvo stoff till många och bitande gäckerier. Bakom dessa eroti- ska förbindelser torde dock mången gång stå äfven en allegorisk hänsyftning på det himmelska ljusets och det från himmelen fallande regnets befruktande inverkan på jorden. Bland dödliga kvinnor, som älskats af Z., nämnas lo, Europa, Leda, Danae, Semele, Antiope, Alkmene, Kallisto m. fl. Deras afkomlingar gällde som halfgudar 1. heroer och voro som sådana dödliga. Några bland dem upp- togos dock i de odödlige gudarnas krets. Detta var fallet med Bakchos (Dionysos) och efter en lefnad af hårda pröfningar äfven med Herakles. De äldre sagornas Z. utmärker sig mindre ge- nom framstående själsegenskaper än genom väldig kroppsstyrka. Genom en nick af sitt hufvud med det mäktigt böljande håret eller med en rynkning af sina ögonbryn bringar han, enligt Homeros, Olympen att darra, och för att ge en föreställning om sin öfverlägsenhet utmanar han en gång hela gudaskaran till dragkamp. "Nedsläppen", säger han, "en lina från himmelen till jorden och hängen eder allesamman, gudar och gudinnor, vid denna! I skolen dock icke kunna draga mig ned från Olympen. Tvärt om skall jag draga eder alla tillika med hela jorden och hafvet hit upp". På grund af denna fysiska öfverlägsenhet är han fruk- tad af de öfrige gudarna, och de foga sig i all- mänhet mer eller mindre villigt efter hans befall- ningar. Dock förekomma stundom slitningar inom den med patriarkalisk myndighet styrda gudafa- miljen. I synnerhet vållar Hera sin gemål många förtretligheter, dels genom sin aldrig hvilande svartsjuka, dels med anledning af de höga makar- nas stridiga planer i afseende på ordnandet af för- hållandena på jorden. Så t. ex. önskar Hera och några af de andre gudarna i trojanska kriget (se d. o.) grekernas fullständiga seger och det hatade Tröjas snara undergång. Z. däremot önskar vid- makthålla jämvikten mellan de stridande och kri- gets förlängning, emedan han har sin fröjd i att från Olympens höjd eller sittande på sluttningen af Idaberget åskåda stridens växlingar. Någon gång, då Hera på ett alltför närgånget sätt blan- dat sig i hans angelägenheter eller korsat hans planer, blir hon dock på ett mycket eftertryckligt sätt tuktad (se Hera, sp. .467 f.). De råare och gudamajestätet ovärdiga sidorna af Zeuskaraktären, som i de äldre sagorna ofta fram- hållas med omisskännlig humor, blefvo med tiden afslipade, ej minst genom den lyriska och dramati- ska skaldekonstens förädlande inverkan på det reli- giösa åskådningssättet, och särskildt hos Pindaros, Aischylos och Sofokles framträder Z. som en i högsta grad majestätisk, vördnadsvärd och idealisk personlighet. Han är hela världens allsmäktige och allvise styresman, dock så, att bakom honom stun- dom skymtar det oundvikliga ödets hemlighetsfulla makt, öfver hvilken han ej råder. Han vidmakt- håller naturens lagbundna ordning och årstidernas regelmässiga växling och är på naturlifvets om- råde i synnerhet verksam i sin ursprungliga funk- tion som väderleksgud. Han utsänder såväl åsk- vädret och den härjande stormen som de milda vin- darna och det fruktbringande regnet. Den borger- liga friheten och alla sidor af det politiska lifvet ha i honom sin beskyddare, och äfven familjelifvet och hemmet stå under hans hägn. Rättsväsendet och alla dess funktioner of ver vakas af honom, och Dike, rättvisans gudinna, betecknas än som hans dotter än som hans bisitterska. I all synnerhet vårdar han sig om edens helgd, och menedaren undgår aldrig hans hämnd. Från sin himmelshöjd blickar han med allseende öga ned på människornas åtgöranden och vedergäller enhvar efter förtjänst. Godt och ondt, fröjd och sorg utskiftar han efter sitt behag. Till sitt väsen är han dock god och välvillig, tillgänglig för böner, räddare i all nöd och fara och afvändare af olyckor. Den hjälplöse skyddsökaren och den vägfarande främlingen vär- nas af honom, och gästvänskapens utöfning är en handling enligt hans behag. Å andra sidan är han en sträng hämnare af all slags lagöfverträdelse, och den fräcke brottslingen drabbas förr eller senare af hans straffande hand. Dessa olika sidor fingo sitt uttryck i en mängd karakteristiska tillnamn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free