- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
759-760

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeuthen, Hieronymus Georg - Zeuxis - Zevaresch - Zeven l. Kloster-Zeven - Zevio, 1. Stefano da - Zevio, 2. - Zeyer, Julius - Zeyst - Zezschwitz, Karl Adolf Gerhard von - Zgierz - Zhafar - Ziani, 1. Sebastiano - Ziani, 2. Pietro - Zobten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

<index> Zeuxis Zeväresch Zeven Zevio Zeyer, Julius Zeyst Zezschwitz Zgierz Zhafar Ziani, 1. Sebastiano Z. 2. Pietro Z. (forts.) </index> 759 Zeuxis-Ziani 760 sedan 1901 medlem af Föreningen af lärda säll- skap (Association des académies). Z. fick tidigt ett ansedt namn i den lärda världen, särskildt genom sina arbeten om talgeometri och grundliga forsk- ningar i matematikens historia. Förutom en mängd af h. i in- och utländska tidskrifter (Z. var 1870- 89 utgifvare af "Tidsskrift for mathematik") skref han Lorebog i den analytiske geometris begyn- delsesgrunde (1867), Keglesnitsloren i oldtiden (1885; tysk öfv. 1886), Forelosning över hydrostatik (1896; 3:e uppl. 1907), Forelosninger över be- vogelseslore (1896), Forelosninger över trekants- koordinater (1898), Forelosninger över mathemati- kens historie: Oldtid og middelalder (1893; tysk öfv. 1896) samt 16. og 17. aarhundrede (1903), Lehrbuch der abzählenden methoden der geometrie (1914) och Hvorledes mathematiken i tiden jra Platon til Euklid blev rationel videnskab (1917). Ännu 1919 skref han en afhandling om Algebraens oprindelse. 1881 blef Z. led. af Vet. och vitt. samh. i Göteborg, 1882 af Fysiogr. sällsk. i Lund, 1895 af Vet. akad. och af Mathematical society i Lon- don, 1900 af Franska institutet, 1901 hedersdoktor vid Kristiania universitet, 1902 led. af Accademia dei lincei i Rom och 1912 af Vet. soc. i Uppsala. På hans 70-årsdag (1909) utgafs till hans ära en festskrift. E. Ebg. Zeuxis, forngrekisk målare, f. i Herakleia (förmodligen den stad med detta namn, som låg i Magna Græcia 1. Syd-Italien), lefde under förra delen af 400-talet f. Kr. och plägar räknas till den joniska skolan. Han var en af de målare, som sökte ge verklighetsillusion åt sina bilder, och täflade härutinnan med Parrhasios. Han utbildade sig i Aten under Apollodoros, som grundlade det egentliga måleriet i Grekland, och skall sedan ha slagit sig ned i Efesos. Han skildras som praktälskande och högmodig: han skänkte till sist bort sina taflor, ty han ansåg dem obetalbara, under det att han förr tagit inträdesafgift af besökande konstvänner. Han berättas ha dött af skratt öfver en af honom själf målad gammal gumma. - Af hans arbeten äro tolf till sexton kända till innehåll; de mest berömda torde ha varit följande: Zeus på tronen, omgifven af de öfrige gudarna (prisad af Plinius), Centaurfamilj, som muntert lekande tumlar om på en äng (beskrifven af Lukianos), Helena, målad för Heratemplet vid Kroton, till hvilken han af Krotons borgare fick rätt att välja sig modeller bland stadens vackraste jungfrur, Penelope, hvilken gällde som en inkarnation af ädel sedlighet, samt de drufvor, med hvilka han berättas ha täflat med Parrhasios i illusoriskt verklighetsmåleri. Dessutom målade han Eros, Marsyas och Pan, Herakles, Alkmene och Menelaos samt åtskilliga genrebilder. C. R. N.* Zevaresch. Se Huzvaresch. Zeven [tsefen] 1. Klos ter-Ze ven, ort i preussiska reg.-omr. Stade, 39 km. n. ö. om Bremen. Omkr. 2,000 inv. Z. är historiskt bekant genom det skymfliga fördrag, som hertigen af Cumberland efter det nederlag, som fransmännen under marskalk d'Estrées tillfogat honom vid Hastenbeck (26 juli 1757), ingick med den nye franske befälhafvåren Richelieu 8 sept. s. å. och i hvilket han förband sig att upplösa den af honom anförda förbundshären (hannoverska, braunschweigska, hessiska, preussiska och gothaiska trupper), draga de hannoverska trupperna bortom Elbe samt lämna fransmännen i besittning af de orter, som de höllo besatta. Detta fördrag, som icke ratificerades af engelska regeringen, upphäfdes följande år. A. N-d. Zevio [tseviå]. 1. Stefano da Z., italiensk målare, f. 1393 i Verona (dödsåret obekant), var en efterföljare af Pisanello och utförde många fresker i kyrkor och på fasader i Verona. Af bibehållna verk märkas Treenigheten och S. Agostinos apoteos (på S. Eufemia) samt Madonnan, åt hvilken änglarna räcka blommor från himmelen (vid Porta del Vescovo), och Konungarnas tillbedjan (1435, finnes i Brera i Milano). - 2. Se <em>Altichiero da Z.</em> 1. (G-g N.) Zeyer, Julius. Se Tjechiska litteraturen, sp. 179. Zeyst [sejst], stad. Se Zeist. Zezschwitz [tsets-], Karl Adolf Gerhard von, tysk protestantisk teolog af den ortodoxa riktningen, f. 1825 i Bautzen, d. 1886, blef 1857 docent och kort därefter e. o. professor i praktisk teologi i Leipzig, 1865 professor i Giessen och 1866 i Erlangen. Han var utmärkt som predikant och kateket och utöfvade äfven flitig författarverksamhet. Till hans förnämsta arbeten höra System der christlich-kirchlichen katechetik (2 bd, 1863-72), Das system der praktischen theologie (3 bd, 1876-78) och Die christenlehre im zusammenhange (1880-85; 2:a uppl., 4 dir, 1883-86). (E. M. E.) Zgierz [sge7]], ty. Sgersch, stad i Polen, vid Bzuras öfversta lopp, 4 km. n. om Lodz. Omkr. 23,000 inv. Z. tillhör det stora polska textilindustridistriktet kring Lodz och har betydande tillverkning af bomulls- och yllevaror. A. N-d. Zhafar, landskap och stad. Se Safar. Ziani [tsiäni], venezianska doger, tillhörande en gammal adelsätt. 1. Sebastiano Z., blef vid omkr. 70 års ålder doge 1172 och var den förste doge, som valdes endast af adeln (med folkets uteslutande). Z. vidtog, till stor del på egen bekostnad (han var nämligen i besittning af oerhörda rikedomar) flera åtgärder till Venezias försköning. Bl. a. uppsatte han de båda präktiga kolonnerna på piazzettan. Då venezianerna i striden emellan guelfer (de påflige) och ghibelliner (de kejserlige) ställde sig på de förres sida och gåfvo påfven Alexander III fristad hos sig, vann Z. i egen person med 30 galärer en stor sjöseger vid Sal vore i Istrien 1177 öfver den ghibellinska af 75 galärer bestående flottan, hvilken blef i grund förstörd och hvars öfveramiral, prins Otto, kejsar Fredrik Barbarossas son, tillfångatogs. Z. uppträdde därpå som medlare mellan påfven Alexander III och kejsar Fredrik, hvilka båda sammanträffade i Venezia. Dogen lyckades där (aug. 1177) försona dem samt utverka ett stilleståndsfördrag på sex år mellan kejsaren och de lombardiska städerna samt äfven afsluta ett för Venezia fördelaktigt fördrag med dess motståndare. Han nedlade 13 april 1178 regeringen, drog sig tillbaka till klostret San Giorgio maggiore och afled enligt en uppgift s. å. -. 2. Pietro Z., den föregåendes son, blef 1205 vald till doge. Med riksregenten i Konstantinopel, prins Henrik, ingick han ett fördrag och förbund samt fullbordade eröfringen af en stor del af gre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free