- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
761-762

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ziani, 2. Pietro - Zibeline - Zibet (Sibet) - Zibet, Kristofer Bogislaus - Zibethyenan - Zibetkatten (Sibetkatten) - Zibetolja (Sibetolja) - Zibetråttan - Zibetska priset - Zibrt, Čeněk - Zychy, af Zich och Vásonykeö, ätt - Zychy, 1. Károly (Karl) - Zychy, 2. Ferdinand (1783-1862) - Zychy, 3. Eugen (1809-1848) - Zychy, 4. Ferenc - Zychy, 5. Ödön (Edmund) - Zychy, 6. Ferdinand (1829-1911) - Zychy, 7. Mihály (Michael) - Zobten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

761 Zibeline-Zlchy 762 kiska kejsardömet. En mängd län bildades af Arkipelagens öar och gafs till Venezias ädlingar. Z. förstärkte flottan och betvingade två resningar på Kreta, hvilka understöddes af Genua. Han nedlade regeringen 1229, ingick liksom förut fadern i klostret San Giorgio maggiore och afled några få år därefter. 1-2. C. H. T.* Zibeline [-li'n], text. Se Sibelin. Zibet (Si b e t), ett sekret, som afsöndras hos åtskilliga Viverra-arter. Se Civetten. Zibe't, Kristofer Bogislaus, friherre, ämbetsman, författare, f. 25 dec. 1740 i Kvidinge prästgård, Kristianstads län, d. 16 maj 1809 i Stockholm, härstammade från en urspr. engelsk släkt, som öfver Livland och Bostock inkommit i Sverige. Han studerade vid Lunds universitet, blef 1761 ord. kanslist vid inrikes civil-expeditio- nen och 1762 kronprins Gustafs handsekreterare med hofsekreterares fullmakt samt erhöll 1766 k. sekreterares namn och värdighet. Såsom andre direktör vid k. teatern 1773-86 fick Z. ett be- härskande inflytande på teaterstyrelsen och bidrog till den fransk-klassiska smakriktningens befästande vid nationalscenen. Han stod i gunst hos Gustaf III, hvars penningaffärer han förvaltade, och för- blef alltid varmt konungsk till sinnelaget. 1777 adlades Z. och förordnades till regeringsråd i Pommern, men stannade kvar i Stockholm. Han utnämndes 1792 till statssekreterare vid utrikes- expeditionen och ledamot af Kikets ärendens all- männa beredning, men erhöll i febr. 1793 af Keu- terholm, som var i färd med att aflägsna "gusta- vianerna" från högre ämbeten, befallning att bege sig till Pommern och ordna kameralväsendet där. Då Z. vägrade, blef han af satt och förvisad från Stockholm. Han bodde därefter två år i Skåne, men insattes 1799 ånyo i sina ämbeten och utnämndes 1801 till hofkansler. I denna egenskap fick han uppsikten öfver tryckfrihetens bruk och höll under Gustaf IV Adolfs regeringstid vakt på, att den kufvade tryckfriheten ej fick lyfta hufvu- det. öfverdrifvet sträng i sin nitälskan mot alla yttringar af liberalism, visade han böjelse för åt- gärder vid sidan af laga former. För öfrigt var Z. en duglig ämbetsman. Han upphöjdes i fri- herrligt stånd 1805 och var ledamot af regeringen under konungens frånvaro 1805-07. Efter revolu- tionen 1809 af skedades han från sina ämbeten, men med bibehållande af hofkanslerslönen. Hans kort därefter inträffade dödsfall påstods vara på- skyndadt af harm öfver sättet för revolutionens utförande. Z. var från 1790 ledamot af Svenska akademien och från 1805 hedersledamot af Vitt. hist. o. ant. akad. Han donerade åt Svenska akad. medel till en årlig guldmedalj att utdelas för lof- sång eller loftal öfver Gustaf III och till en dylik medalj för skrift mot tidens upplösningsläror. .- Såsom vitterlekare gjorde Z. sig bemärkt genom sin medelmåttiga komiska epopé Kurriaden (1765), öfver en ekorres död, Svenska magazinet (1766), hvari äfven poem af honom förekomma, och en bearbetning af Sedaines operalibrett "Aline" (1776) m. m. Hans "Vitterhetsarbeten" utgåfvos af P. Hanselli 1852. (L. S.) Zibethyenan, zool. Se Sibethyenan. Zibetkatten (Si bet katt en), zool. Se Ci- vetten. Zibetolja (Si beto l j a). Se Civetten. Zibetråttan, zool. Se Sibetråttan. Zibe7tska priset. Se Svenska akade- mien, sp. 953. Zibrt, Cenék. Se Tjechiska littera- turen, sp. 181. Zichy [si7tji], af Zich och Vásonykeö, en bland Ungerns äldsta och mest berömda hög- adliga ätter, omtalad redan på 1200-talet, hette först efter sin äldste kände stamfader Z a y k, därefter sedan 1400-talet Z. efter familjegodset Zich samt erhöll 1679 med kejserlige generalen Is t va n Z. (d. 1693) greflig värdighet. Bland ättens medlemmar må följande nämnas: 1. Ka- roly (Karl) Z., grefve, ämbetsman, f. 4 mars 1753 i Pressburg, d. 28 sept. 1826 i Wien, blef 1788 judex curiæ i Ungern, inlade på denna post för- tjänster om lugnets upprätthållande, var 1802-08 president i hofkammaren (österrikisk finansmini- ster), blef 1808 stats- och konferensminister (in- rikesminister), 1809 krigsminister samt var från 1813 till sin död hofkansler och främste medhjäl- pare åt Metternich vid inrikesförvaltningens led- ning. Z. var föga dugande och mycket impopu- lär. - 2. Ferdinand Z., grefve, den före- gåendes son, militär, f. 13 maj 1783, d. 7 okt. 1862, kapitulerade 1848 som fältmarskalklöjtnant och fästningskommendant i Venezia för insurgen- terna där, dömdes 1849 härför till 10 års fäst- ningsförvar, men benådades 1851. - 3. Eugen Z., grefve, den föregåendes kusin, f. 25 sept. 1809, afrättad 30 sept. 1848, var förvaltningschef i komitatet Weissenburg, beskylldes af general Gör- gei för samförstånd med de mot Ungern anryc- kande kroatiska trupperna och blef, de ungerske magnaterna till varnagel, efter krigsrättsdom hängd på ön Csepel i Donau. - 4. FerencZ., grefve, den föregåendes brorson, diplomat, f. 24 jan. 1811, d. 17 juli 1900, blef 1848 statssekreterare vid han- delsministeriet, men tog af sked vid revolutionens utbrott samt var 1874-80 österrikisk-ungersk ambassadör i Konstantinopel. - 5. ö d ö n (E d- m u n d) Z., grefve, broder till Z. 3, konstsam- lare, f. 19 juni 1811, d. 27 jan. 1894 i Wien, var först officer, men egnade sig sedan åt sina gods och främjandet af konst och konstindustri i Öster- rike. Han var 1856 och 1867 österrikisk kommis- sarie vid världsutställningarna i Paris, egde stora konstsamlingar och grundlade Orientaliska museet i Wien. -6. Ferdinand Z., grefve, politiker, f. 26 nov. 1829 i Pressburg, d. 26 dec. 1911 i Budapest, dömdes 1863 till följd af en. politisk pressförseelse till fängelse och grefvetitelns förlust, återfick sin titel efter 1867 års "ausgleich", in- valdes i ungerska riksdagen och var där en bland de ledande i baron Sennyeys konservativa opposi- tionsparti. Bl. a. motsatte han sig 1884 häftigt lagförslaget om rätt till giftermål mellan kristna och judar. I 1890-talets kyrkopolitiska strider tog han som grundläggare och ledare af katolska folk- partiet framträdande del, bekämpade senare Fejér- váry, men stödde koalitionsministären Wekerle, af hvilken hans son Aladár (se Z. 11) var medlem. - 7. Mihály (Michael) Z., målare, f. 1827 i Zala, d. l mars 1906 i Petersburg, studerade vid akademien i Wien och var elev af Wald-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free