Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
2ick-Ziebland
764
för en storfurstinna i Ryssland, lämnade hofvet
1850, men vände åter 1856, blef 1859 hofmålare
och stannade som sådan, till dess han 1874 flyt-
tade till Paris. I sina framställningar gick han
ofta vidt ut öfver verklighetens gränser, men i
f orm gif ningen var han modern realist. Han höll
sig gärna till skräckfulla ämnen och spökhistorier
eller till allegorisk tendensframställning; någon
gång blef han i genrebilder humoristisk. Bland
hans arbeten må nämnas Kejsarinnan Elisabet vid
Deáks likkista (museet i Budapest) och allegorien
Förstörelsedemonens vapen, akvarellerna Messias
och Lucifer på Wartburg, Människan mellan för-
nuft och dårskap, Judiska martyrer och Af jord
är du kommen. Bäst anses han ha lyckats i
sina illustrationer till skaldeverk af Byron, Ler-
montov o. a. - 8. Eugen Z., grefve, son till
Z. 5, forskningsresande, f. 5 juli 1837 i Szent-
Mihály, d. 26 dec. 1906 i Meran, företog 1892,
1895-96 och 1897-98, åtföljd af flera veten-
skapsmän, vidsträckta resor i Kaukasien och Cen-
tral-Asien för att söka lösa frågan om ungrar-
nas urhem. Han utgaf därom Voyages au Caucase
et en Asie centrale (2 bd, 1897) och (jämte
sina medhjälpare) Dritte asiatische forschungs-
reise des grafen Z. (6 bd, 1900-05; äfven på
ungerska). - 9. Jószef Z., grefve, son till
Z. 4, forskningsresande, f. 1841, var 1872-74
handelsminister och 1874-75 minister för offent-
liga arbeten samt företog därefter jämte sin yngre
broder grefve A gös t Z. (f. 14 juni 1852, 1879
-83 riksdagsdeputerad, 1883-92 guvernör i
Fiume, 1910 öfverste hof marskalk) vidsträckta
resor till Nederländska Indien, Öst-Asien, Sibirien
och Canada, hvilka skildrats i flera arbeten af
brodern. - 10. Géza Z., grefve, den föregåen-
des kusin, pianovirtuos, f. 22 juli 1849 i Sztára,
elev af Mayrberger, Volkmann och Liszt, förlo-
rade vid 14 års ålder sin högra arm genom en
jaktolycka, men fortsatte icke dess mindre sina
pianostudier och lyckades uppöfva sin vänstra hand
till en otrolig färdighet. Han studerade äfven
juridik, fick höga ämbeten, blef geheime regerings-
råd, öfverkammarherre och led. af öfverhuset samt
har länge varit president för musikkonservatoriet
i Budapest och från 1891 intendent öfver ungerska
nationalteatern. Z. företog under flera årtionden
konsertresor uteslutande för välgörande ändamål
(Skandinavien besökte han 1887). Han bildade sig
själf en originell teknik, som medelst vida språng,
ständigt arpeggio, flitigt pedalbruk, transponering
af ton verken m. m. sökte ersätta den större full-
greppigheten i vanliga virtuosers spelsätt. Där-
jämte har han framträdt äfven som kompositör
(visor, etyder, körsaker, några operor) och som
skald (på ungerska), lustspels- och memoarför-
fattare. - 11. Al a d år Z., grefve, son till
Z. 6, politiker, f. 4 sept. 1864 i Nagy-Láng, in-
valdes 1896 i ungerska riksdagen, där han slöt sig
till det af fadern grundade katolska folkpartiet.
Under kampen mot den oparlamentariska ministä-
ren Fejérváry tillhörde Z., som 1904 efter fadern
blifvit sitt partis ledare, oppositionsgruppernas
centrala ledning, och han var i Wekerles koali-
tionsministär 1906-10 minister vid "kungliga
hoflägret". Samma post innehade han i Wekerles
sista ministär (aug. 1917-okt. 1918). - 12.
Janos (Johan) Z., grefve, den föregåendes
kusin, politiker, f. 30 maj 1868 i Nagy-Láng,
invaldes 1896 i riksdagen, tillhörde där till 1906
katolska folkpartiet, hvars ledare han en tid var,
men öfvergick sedan till grefve Andrássys "för-
fattningsparti". Hans politiska inflytande stärktes
genom den personliga förtroendeställning han inne-
hade hos tronföljaren, ärkehertig Frans Ferdinand.
Z. inträdde mars 1910 som undervisningsminister
i ministären Khuen-Héderváry, kvarstod i ministä-
ren Lukács (april 1912-juni 1913) och tillhörde
till statshvälfningen 1918 det ungerska parlamen-
tariska lifvets förgrundsgestalter.
1_6,8-9,11-12. V.S-g. ?. (G-gN.) 10. (B.F-t.)
Zick [tsikk], Januarius, tysk målare, f.
1733 i München, d. 1797 i Ehrenbreitstein, var
lärjunge till sin fader, Johann Z., som ut-
bildat sig i Yenezia, umgicks i Rom med Rafael
Mengs och tillegnade sig den eklekticism, som
kännetecknade denna samtida italienare. Han
blef hofmålare i Koblenz 1761 vid kurfurstliga
trierska hofvet, utförde historiemålningar och de-
korativa väggmålningar i schwabiska kyrkor (Bi-
berach, Wiblingen, Zwiefalten) och plafondmålnin-
gar i slotten i Koblenz, Bruchsal (i festsalen)
m. fl. st. (G-g N.)
Zickermann, Emma Karolina Helena
(Lilly), textil konstnärinna, f. 29 maj 1858 i
Sköfde, studerade i Stockholm vid Handarbetets
vänners skola samt under omfattande resor inom
Sverige och i utlandet. Hon innehade affär för
konstbroderier efter egna mönster i Sköfde 1887
-97, tog initiativ till Föreningen för svensk hem-
slöjd (se d. o.) och blef 1899 föreståndarinna för
dess permanenta utställning. Hon har äfven verkat
genom uppsatser i konstslöjd. G-g N.
Zidén, Jakob Henrik, den af J. L. Rune-
berg i "Fänrik Ståls sägner" besjungne krigaren,
f. 31 okt. 1785 i S:t Mårtens socken, där fadern
var kyrkoherde, blef student i Åbo 1798 och fält-
väbel vid Åbo läns regemente 1804 samt transpor-
terades som fänrik till Yasa nya regemente 1808.
Redan från barndomen öfverdådig till lynnet, ut-
märkte han sig under kriget 1808 vid flera till-
fällen genom oförvägen tapperhet, öfverbefälhaf-
varen Sandels berömde honom i en rapport för
beh j ärtenhet och mod i fäktningen vid Kelloniemi
nära Toivola 30 juni. I slaget vid Virta bro 27
okt. 1808, där han förde en pluton i Pedersöre
kompani, stupade han, då han i spetsen för sin
trupp djärft gick den framryckande fienden till
mötes. Z. hann aldrig den "löjtnants" rang, som
skalden tilldelat honom. M. G. S.
Ziebland [tsiblant], Georg Friedrich,
tysk arkitekt, f. 1800 i Regensburg, d. 1873 i
München, blef 1813 lärjunge af Gärtner vid Miin-
chens konstakademi. Konung Ludvig skickade ho-
nom 1827 till Italien för att studera basilikorna
i Rom och Ravenna. Därjämte studerade Z. den
antika dekorationen i Pompeji, hvarefter han smyc-
kade Ludvigs Villa Malta på Monte Pincio i Rom.
Återkommen till München, fick han af konungen
uppdrag att bygga en kyrka i den gammalkristna
basilikans form. Den praktfulla S. Bonifatius’
basilika (1835-50, sammanbyggd med ett kloster)
är femskeppig, utan tvärskepp, med 64 gråa mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
