- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
841-842

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zoologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

841 Zoologi 842 artad byggnad. Därmed var vägen jämnad för en riktigare uppfattning af organens utveckling inom djurriket, i det att man småningom lärde sig skilja mellan fysiologiskt och morfologiskt likartade organ, eller, såsom man senare betecknat dem, mellan analoga och homologa organ. I sin "Phi- losophie anatomique" uppställer han flera bety- delsefulla teorier, såsom "principe des connexions" (samma delar uppträda alltid i samma relativa läge och förening), "principe du balancement des organes" (hvarje utbildning eller förstoring af ett organ försiggår städse på bekostnad af ett annat) m. fl. Blainville (1777-1850), bekant för sitt värdefulla arbete öfver ryggradsdjurens ske- lett och tandsystem, uttalade sig för nödvändig- heten af att taga hänsyn till embryologiens vittnes- börd vid jämförande anatomiska frågor, något, som dittills i allmänhet försummats. En annan ställning intar Lam ar ek (1744-1829). I sin "Philosophie zoologique" (1809) grundlade han den vetenskapliga descendensteorien och blef där- igenom grundläggaren af den riktning, som ny- skapat metod och innehåll i vår tids biologi. "Den nästan allmänt antagna förutsättningen, att orga- nismerna genom oföränderliga egenskaper bilda beständigt olika arter, hvilka skulle vara så gamla som naturen själf, vederlägges dagligen." Om ock redan Buffon och Geoffroy S:t-Hilaire be- tviflade artens oföränderlighet, är dock Lamarck den förste, som sökt visa på hvilket sätt, enligt hvilka lagar djurformernas föränderlighet skulle försiggå. I första rummet ställer han levnadssättet, men tillskrifver jämväl inflytanden utifrån af ven- söm ärftligheten förmågan att fixera de småningom inträdande förändringarna; en sto? roll spelar enligt Lamarck i detta afseende bruket eller icke- bruket af ett organ. Utbildningen af ett organ står i närmaste förhållande till dess användning. Sin skarpblick på det genealogiska området ådaga- lade han bl. a. därigenom, att han för första gån- gen förenade ryggradsdjuren till en gemensam grupp och således insåg det nära genetiska sam- band, i hvilket dessa djur stå till hvarandra. - Vi ha nu kommit till den period i zoologiens ut- veckling, där de ur skilda källor uppkomna disci- plinerna jämförande anatomi, embryologi och form- kännedom allt fullständigare börjat sammanflyta till en enhetlig vetenskap: morfologien. Men den empiriska grundvalen, på hvilken de senast om- nämnde forskarna sökte uppföra denna byggnad, var hvarken tillräckligt bred eller solid, insikten i förhållandet mellan de olika organisationsfor- merna var ej ännu nog klar och djup. Ännu hade hvarken den jämförande anatomien eller embryo- logien nått den erforderliga fulländningen. Att genom nya, dittills oanade upptäckter ånyo grund- lägga dessa båda vetenskapsområden och tillika fruktbargöra dessa upptäckter i morfologiskt syfte var framför andra Cuviers och Baers förtjänst. C u vi er (1769-1832) behärskade därigenom, att han utsträckte sina anatomiska undersökningar öfver nästan alla djurgrupper och organsystem, en så stor summa af zoologiska fakta, som knap- past någon före honom gjort. Hans "Lecons d'ana- tomie comparée" (1800-05) bildar ej blott en rik fyndgrufva för kännedomen om djurens organisation, utan kan jämväl betecknas som det första eller åtminstone viktigaste försöket att sammansmälta zoo- logien i ordets gamla betydelse med anatomien. Men äfven en annan disciplin behandlades af Cuvier för första gången ur verkligt morfologiska synpunk- ter, nämligen ryggradsdjurens paleontologi i "Re- cherches sur les ossements fossiles des quadrupèdes" (1812), hvarigenom biologerna fingo göra bekantskap med en ny värld af djurformer. Röranda hans sy- stem se art. D j u r. I det att han förklarade egen- domligheterna i organens byggnad såsom beroende på lifvet och på organismens enhet, insåg han det nödvändiga samband och det ömsesidiga be- roende, som finnas mellan skilda organ. Ur ett enda organ hos en djurform kan man, enligt Cu- viers uppfattning, draga slutsatser med afseende på alla andra. Detta är lagen om "delarnas kor- relation", hvilken, om den ock numera tillskrifves ringare betydelse, i Cuviers händer visade sig syn- nerligen fruktbringande särskildt med afseende på rekonstruktionen af fossila djurlämningar. Han fann vidare, att de funktionellt viktigaste organen äro de mest konstanta, medan de mindre viktiga äro de till form och utbildning mest föränderliga. Denna sats ("principe de la subordination des caractères") vann stor användning i Cuviers sy- stem. Emot det af tidigare biologer uttalade an- tagandet om organisationsplanens enhet uppställde Cuvier läran om fyra olika djuriska grundformer - de sedermera s. k. "typerna" -, nämligen ryggradsdjur, blötdjur, leddjur och stråldjur. Inom hvar och en af dessa grundformer finnas skiljaktigt utbildade organisationstillstånd, hvilka sinsemellan uppvisa väsentliga gemensamma drag, men afvika från de till de andra grundformerna hörande. Genom denna uppfattning ställde Cuvier sig i skarp motsats till den af naturfilosoferna, af Geoff- roy S:t-Hilaire, Lamarck o. a. företrädda läran om det genetiska sambandet mellan organismerna. Och om äfven Cuvier genom typläran införde morfologien på nya fruktbara banor, i det att jämfö- relsen koncentrerades på det typiskt likartade, så minskades dock denna hans förtjänst ej oväsent- ligt därigenom, att han fasthöll vid artens oförän- derlighet, så att "släktskapen" mellan djurfor- merna för honom får blott symbolisk betydelse. Det stora anseende, som Cuvier åtnjöt, förmådde dock under en lång period uppbära hans läror. - Samtidigt med Cuvier uppträdde i Tyskland J. Fr. Meckel (1781-1833), hvilken genom sitt ännu i dag högt uppburna arbete "System der vergleichen- den anatomie" (1821-30) inlagt stora förtjänster om morfologiens utveckling. I embryologien vann typläran ett nytt stöd genom K. E. v. B a e r s (1792 -1876) klassiska undersökningar. Genom förening af den jämförande anatomiens resultat och de grund- läggande embryologiska upptäckter, för hvilka vetenskapen har att tacka v. Baer - vi på- minna här blott om upptäckten af däggdjursägget (1827) -, kom han till den viktiga uppfattningen af djurformen, att densamma är produkten af den typ, till hvilken den hör, och af den utvecklings- grad, till hvilken den hunnit, eller med hans egna ord: "typ och utvecklingsgrad determinera de en- skilda formerna". - Den kraftiga impuls, som utgått från dessa snillen, har burit rika frukter. Män så- dana som G. R. Treviranus, Tiedemann, Rathke,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free