- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
843-844

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zoologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

843 Zoologi 844 S. Loven, M. Särs m. fl. ha under 1800-talct lämnat viktiga moriologiska bidrag på skilda områden. Vidare förtjäna här framhållas de nya uppslag, som väfnadsläran genom Schwanns cellteori erhål- lit. Samtidigt utbildades det zoologiska systemet på de af Cuvier uppförda fundamenten. Medan man redan tidigare skilt urdjuren från stråldjuren och uppfört dem som en särskild typ samt lika- ledes särskilt maskarna som själfständig typ, på- visade Leuckart (1848), att ej heller strål- djuren kunde anses som en enhetlig typ, utan måste upplösas i två: kavitetsdjur och tagghudin- gar. Äfven blötdjurens typ har genom nyare undersökningar ådagalagts innesluta åtminstone tre skilda grundformer. Men de genom dessa och andra biologers arbeten vunna rika frukter: det djupare och allsidigare inträngandet i djurens organisation, embryologiens upptäckter, den full- ständigare kännedomen om de utdöda djurfor- merna kombinerad med kännedomen om de nu lefvande formernas utbredning o. s. v., voro ej längre förenliga med typläran i dess ursprung- liga form. Fastmera gåfvo dessa hopade kun- skaper allt rikligare stöd åt descendensteorien, redan anad af forntidens tänkare och vetenskap- ligt grundlagd af Lamarck (se vidare D e s c e n- densteori). Körande de nyare strömningar, som mer eller mindre direkt framkallats af descendensteorien, och rörande dessas representanter må här följande framhållas. Mäktigt stimulerande och omgestal- tande verkade descendensteorien på jämförande anatomi och embryologi. Kännetecknande för dessa vetenskapsgrenars betydelse under de första årtiondena efter descendensprincipens genombrott äro H u x l e y, Haeckel och Gegenbaur. (För närmare uppgifter om dessas och flertalets här nedan nämnda forskares verksamhet hänvisas till de i detta arbete gifna biografierna.) Den sistnämnde utgaf kort före sin död en klassisk sammanfattning af sitt forskningsområde, "Ver- gleichende anatomie der wirbeltiere etc." (2 dir, 1898-1901). De ryggradslösa djurens anatomi har senare erhållit en enhetlig bearbetning genom A. Lang ("Handbuch der vergleichenden anatomie der wirbellosen tiere", 1912). Till v. K ö 11 i- k e r s förtjänstfulla embryologiska arbeten slöto sig värdefulla nyare, såsom A. Oppels stora samlings- verk "Lehrbuch der vergleichenden mikroskopischen anatomie der wirbeltiere" (1896, ej afslutadt) och K. Schneiders mindre, men mera strängt jämförande "Lehrbuch der vergleichenden histo- logie der tiere" (1902). Bland de förste, som grundlade embryologien på den moderna descen- densteorien och ådagalade, huru individens hela ut- vecklingsprocess blir begriplig endast genom descen- densprincipen, äro E. Haeckel, Francis B a l f o u r och Alexander Kovalevsky. Balfour utgaf 1880-81 den första stora hand- boken i jämförande embryologi omfattande hela djurriket; nyare sammanfattande redogörelser rö- rande ryggradsdjurens fosterutveckling ha 0. Hertwig (1901-06), rörande de ryggradslösa djurens E. Korschelt och Heider (1893- 1910) utgett. Principiellt betydelsefulla bidrag till större eller mindre djurgruppers embryologi ha läm- nats af bl. a. van Benedon, W. Hubrecht, N. Klein en borg, E. Metjnikov, C. S. M i n o t och Schaudinn. I delvis ny bearbet- ning utkommer alltjämt det stora, af Bronn grund- lagda samlingsverket "Klassen und ordnungen des tierreichs", som ger utförliga, af specialister för- fattade beskrifningar af djurrikets skilda grupper, väsentligen sedda från morf ologisk synpunkt. - Förr och ända till 1880-talet hämtade paleon- tologien sitt material, som funnit genialiska tol- kare i män sådana som K. Owen, Gaudry, Vol- demar Kovalevsky, Riitimeyer och von Zittel, företrädesvis från europeiska fyndorter. Under de sista årtiondena ha dock de upptäckter, som gjorts i de fossilförande aflagringarna i norra och senast älven i södra Amerika, genom sin hittills oanade rikedom trädt i förgrunden. Af de ame- rikanske forskarna, som särskildt på den morfolo- giska paleontologiens område lämnat lysande be- arbetningar af det amerikanska materialet, må här framhållas bland de äldre Leidy, Cope och Marsh och bland nu lefvande Walcott, W. B. Scott, Osborn och Matthew (se om denne Suppl.). - Äfven zoogeografien har först genom descendensteorien fått ett djupare vetenskapligt innehåll (se D j u r- geografi och W a 11 a c e). Af stor betydelse för denna grens utbildning ha ock de ymnigare paleontologiska källorna varit. - På 1880-talet uppblomstrade ett zoologiskt forskningsområde, som samlar kring sig allt flera forskares intresse, näm- ligen biomekaniken 1. experimentalzoologien. Den ställer som sin uppgift att uppdaga orsakerna till den organiska f orm gestaltningen. Den söker så- lunda förklara fosterutveckling, regeneration, ut- bildning af sekundära könskaraktärer m. m. Där- igenom ansluter biomekaniken sig till fysiolo- gien, liksom den också lämnat ärftlighetsforskaren synnerligen värdefulla medel i händerna att när- mare intränga i arffaktorernas natur. Medan den komparativa forskningen (morfologien) ej kan af- göra, hvarför och på hvad sätt förändringen, ut- vecklingen i organismen försiggått, så har bio- mekaniken med sin experimentella metod ställt sig just sistnämnda uppgift före. "För lösning af många biologiska problem, t. ex. rekonstruktionen af den historiska utvecklingen, torde dock den experi- mentella metoden icke eller endast i inskränkt grad kunna komma till användning. Äfven vid experimentella studier torde det många gånger vara nödvändigt att hålla i minnet, att organis- merna äro produkter af en historisk utveckling" (J. Runnströrn). En annan af zoologiens arter, hvilken likaledes är ett barn af 1800-talets sista årtionden, är den jämförande fysiologien (se of van), hvars område dock kan vara svårt att af gränsa mot biomekaniken. Bland de många fram- stående forskarna på zoologiens två sistnämnda gebit äro att nämna W. Roux, biomekanikens grundläggare, C u T t Herbst, J. Loeb, T h. Morgan och M. V e r w o r n; den sistnämnde har i "Allgemeine physiologie" (1895) riktat upp- märksamheten på de encelliga djuren som föremål för fysiologisk forskning. Bemärkta företrädare för dessa forskningsgrenar i Skandinavien äro A. Krogh, H. W a 11 e n g r e n och J. R u n n- ström. - Äfven en annan gren af fysiologien, nämligen ekologien (se of van), som vid och efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free