- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
859-860

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zoroaster - Zorobabel - Zorrilla, Manuel Ruiz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(pers. Guštasp), Hystaspes, men icke Dareios' fader) uppträdde som reformator af äldre polyteistiska föreställningar, underordnande dessa under en högre dualistisk enhet. Z. skall ha varit född i Schis, hufvudstaden i Atropatene (nu Aserbeidjan), eller i Rhagæ (Rai) i Medien, och hans lefnad kan måhända förläggas till omkr. år 1000 f. Kr. I gatha-sångerna (se Avesta), hvilka själfva säga sig vara författade af Z., är han en verklig tänkare och religiös reformator utan någon utsmyckning af uppenbarelser och under, men i de öfriga, yngre delarna af Avesta och än mer i den äldre pehlevi- och parsi-litteraturen är hans lefnad omspunnen af en mängd legender (fullständigt samlade i den pers. Zerdušt-name, "Z.-boken"), ofta erinrande om judiska och kristna. Hans moder, Dughdha, erhöll under hafvandeskapet gudomliga uppenbarelser om sonens kallelse, och då landets konung ville döda honom med en dolk, förlamades dennes hand. Efter att ha tillbragt sin ungdom i öknen, dar hans näring bestod af mjölk och ost och där han ständigt, anfäktades af onda andar, blef han en natt af ängeln Vohu-Mano förd till himmelen, samtalade med Ahuramazda, erhöll af honom uppenbarelseboken Avesta och uppträdde sedan i sitt 30:e år som förkunnare af en ny, ren lära. Denna omfattades af Guštasp och hans folk, men under en strid med de "demondyrkande" turanerna blef hufvudstaden Balch intagen, och Z. led martyrdöden. Enligt legenden hade Z. tre hustrur, och genom sina tre söner med de bägge första blef han stamfader för de tre stora samhällsklasserna: jordbrukarna, prästerna och krigarna. Den tredje hustrun hade inga barn, men af henne och Z:s i sjön Kansu bevarade säd skola vid slutet af hvart årtusende efter Z. framkomma tre nya profeter, saošjant ("frälsare"). I hvilken mån Z. är upphof till det system, som går under hans namn, kommer troligen aldrig att med full säkerhet afgöras, men vi ha åtminstone två hållpunkter för antagandet, att han i hufvudsak är grundläggare af mazdeismen (se d. o.). De äldsta hymnerna (i religionsboken Avesta, de s. k. Gatha's) skildra honom utan all legendarisk utsmyckning som en man, hvilken med verklig profetisk kraft och under fientligt motstånd kämpar för sin öfvertygelse (Yasna 46). Det lider intet tvifvel, att hans reform var mer än praktisk-human, såsom skonande af djuren och förbättrad boskapsskötsel, hvilket ideligen omtalas i den äldre Avesta. Sådana moralbud voro i själfva verket konsekvenser af ett religiöst tänkesätt, som från första början är så enhetligt, att det efter all historisk analogi måste föras tillbaka till en enda person, en profet och tänkare. Denna religion är monoteistisk, dualistisk och eskatologisk. Z., som troligen förut var präst för en äldre gudom, Ahura ("Herren"), har upphöjt denna till den ende guden och tillagt honom predikatet Mazda ("vishet"). Visserligen förvaltas hans rike (Renhetens rike) af de 6 Amesha-spentas ("Odödliga Heliga"), som också åtnjuta tillbedjan, men de äro i själfva verket blott att betrakta som ärkeänglar, hvilka utföra den himmelske Herrens bud. Först senare -- enligt inskrifterna från Artaxerxes IILs tid, 358--338 f. Kr. -- anropas andra gudar jämte Ahuramazda (grek. Ormuzd). Äfven dessa betraktas emellertid som gudomligheter af lägre ordning och betecknas blott som yazatas (nypers. ized, "värdiga att tillbedjas"), och de rubba således icke religionens monoteistiska grundkaraktär. Dualismen, kampen mellan renhetens rike och orenhetens (djäflarnas, devaernas, rike, i hvilket Ahriman l. Anra mainyu är regent), hör urspr. till systemet och är från början till slut karakteristisk för det iranska tänkesättet, fastän den först i den yngre Avesta utbildas i schematisk form. Denna dualism innebär i sig själf tanken om ett världsdrama med eskatologisk afslutning, under hvilken jorden genom en världsbrand skall rensas för den af Ahriman vållade besmittelsen och djäfvulen själf tillsammans med sitt rike antingen uppbrännas eller i elden luttras, så att hela tillvaron numera kan bli ett renhetens rike. Detta världsslut är mazdeismens originellaste tanke; ty ett världshistoriskt perspektiv, som t. o. m. innehåller tanken om en utveckling genom det godas kamp och slutliga seger, finnes ej i äldre indisk, grekisk eller israelitisk religion. I senare former, där dessa religioner ha upptagit sådana perspektiv, synas dessa vara lånade från mazdeismen eller i hvarje fall stå under dennas inflytande. Detta gäller också delvis kristendomen (världsbranden, det tusenåriga riket, medeltidens djäfvuls- och helvetesföreställningar). Mazdeismen har sålunda haft stort inflytande på främre Orientens och därigenom Europas religionslif; och då vi äro berättigade att betrakta Z. som upphof till systemets grundtankar och särskildt att anse honom vara den förste, som framkastat tanken om en världshistorisk utveckling, synes hans namn verkligen förtjäna den plats mellan de store tänkarnas, som de gamla traditionerna, ja ännu renässansen -- om än af andra orsaker och halft legendariskt -- tillerkände honom. Se f. ö. Eskatologi och Mazdeism. Litt.: Windischmann, "Zoroastrische studien" (1863), Spiegel, "Über das leben Zarathustras" (1867), Haug, "Essays on the sacred language, writings and religion of the parsees" (2:a uppl. 1878), Harlez, "Des origines du zoroastrisme" (2 bd, 1879--80), J. Darmesteter, "Le Zend Avesta" (I--III 1893 f.), F. Justi, "Die altiranische religion und ihr stifter Z." (i "Preussische jahrbücher", bd 88), Edv. Lehmann, "Zarathustra" (I--II, 1899--1902), A. W. Jackson, "Zoroaster, the prophet of ancient Iran" (1899), J. H. Moulton, "Early Zoroastrianism" (1912), och R. Pettazoni, "La religione di Zarathustra" (I, 1920), samt den under artiklarna Avesta, Parser och Pehlevi anförda litt. Edv. Lehmann. Zorobabel, den i "Septuaginta" brukade namn- formen för Serubbabel (se d. o.). Zorrilla [thårri¾a], Manuel Ruiz, spansk politiker, f. 1834 i Burgo-de-Osma i Kastilien, d. 13 juni 1895 i Burgos, studerade rättsvetenskap i Valladolid, blef advokat i Madrid och valdes 1856 till deputerad i cortes, där han slöt sig till "pro- gressisterna". Z. deltog i resningen i juni 1866 och flydde till Frankrike. Vid revolutionen i sept. 1868 befann han sig i Cádiz och ingick i provisoriska sty- relsen som minister för allmänna arbeten. Under marskalk Serranos första regentskap blef Z. juni

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free