861 Zorrilla de San Martin -Zostera 862 president i cortos. Han understödde hertigens af Aosta (Amadeos) tronkandidatur och ställdes i spetsen för den deputation, som i Florens erbjöd denne Spaniens krona. Z. blef undervisningsmini- ster i den första mini- stären under konung Amadeo (4 jan. 1871), stod juli-okt. 1871 i spetsen för en progres- sistisk ministär och bildade i juni 1872 ett radikalt kabinett. Efter konung Alfons' tronbe- stigning 1875 måste Z., mest på grund af sina republikanska sträfvan- den, gå i landsflykt och var därefter länge medelpunkt för den re- publikanska agitatio- nen, i hvars tjänst han tid efter annan utsände manifest från Frankrike och Genève. För sitt deltagande i 1884 års militärrevolt dömdes han s. å. in contumaciam till döden. Efter erhållen am- nesti återvände Z. 1894 till hemlandet. A. B. B.» Zorrilla de San Martin [thårri'lja], Juan, uru- guaysk skald, f. 1857 i Montevideo, debuterade med en samling poem, Notas de un Himno, och skref sedan en dikt, som anses vara den uruguayska lit- teraturens yppersta verk, nämligen Tabaré (6 sån- ger i 4,500 versrader), som skildrar en indians tragiska kärleksöde. Då ett monument restes till firandet af Uruguays oberoende, skref Z. odet La leg enda patria. Kesultatet af en diplomatisk mission till Frankrike och Spanien föreligger i Z:s Resonancias del camino. Af hans öfriga arbeten förtjäna omnämnas Conferencias y discur- sos, och Huerto cerrado, innehållande diverse ar- tiklar. Ad. H-n. Zorrilla y Moral [thårri^ja i mara7!], José, spansk skald, f. 1817 i Valladolid, d. 1893 i Ma- drid, skref under skol- tiden poesi och läste Walter Scott och Cha- teaubriand. Men denna läslust sökte fadern stäfja, som bestämt sin son för den juridiska banan. Efter ett par års studier i Valladolid och Toledo bröt Z. med sin familj och begaf sig till Madrid, där hans litterära debut blef glänsande, då han vid Mariano José de Lär- ras begrafning upp- trädde med en sorgedikt. Det var 1837, och från detta år till 1845 inföll Z:s glansperiod. Därefter inträdde en afmattningstid. Z:s ekonomiska förhål- landen och hans inblandning i det politiska lifvet nödgade honom att öfverge fäderneslandet. Han begaf sig till Paris och 1855 till Mexico, där han, högt uppburen, framlefde ett tiotal år. Fattig åter- vände han till Spanien 1866, där han fick statsun- derstöd, som förbättrade hans ekonomi. Han bör- jade en föreläsningsturné, och hans rykte växte. 1889 kröntes han i Granada till diktarkung, och ett monument restes öfver honom i Valladolid 1900. Z. var en äkta romantiker, som naturligtvis måste hänföra sina landsmän vid den period, då han upp- trädde. Antalet af hans arbeten, lyriska och dra- matiska, är stort. Som de mest betydande må nämnas legendsamlingen Cantos del trovador (1841), Granada, poema oriental (1852) och af hans dramatiska verk El zapatero y el ray, El punal del godo och framför allt Don Juan Tenorio, som är ett verkligt folkskådespel med den traditio- nella Don Juan-typen som hjälte. Z:s Obras före- ligga i flera uppl. Sitt lif skildrade han i Recuer- dos del tiempo viejo, som är en blandning af verk- lighet och dikt. Litt.: Ortega Bubio, "Valisoleta- nos", Revilla, "Obras", Piniero, "El romantismo en Espaua", Tannenberg, "Poésie castillane", och Gassier, "Théàtre espagnol". Ad. H-n. Zorut, Peter, rätoromansk skald, den främste representanten för den friuliska diktkonsten, f. 1792, d. 1867, tillbragte större delen af sitt lif som ämbetsman i Udine. Han författade ett stort an- tal lyriska dikter af till större delen glad karaktär, men delvis äfven af allvarlig läggning. Alla äro ut- arbetade med stor formell noggrannhet. De flesta offentliggjordes f. f. g. i kalendrar och tillfällig- hetspublikationer. Redan under skaldens lifstid ut- kommo ett par diktsamlingar af honom. Efter hans död utgaf akademien i Udine i 2 bd hans samlade dikter under titeln Poésie edite ed inedite di Pietro Zorutti (1880). E.S-f. Zosimos (grek. Zcóoipog), grekisk historieskrif- vare i 5:e årh. e. Kr., författare till en ännu mestadels bibehållen romersk kejsarhistoria i 6 böcker, omfattande tiden fr. o. m. Augustus till år 410. Hans syftemål är att framställa de orsaker, hvilka medfört Eomerska rikets för- fall, och han finner dessa orsaker till stor del i öfvergifvandet af den gamla religionen och den öfverhandtagande kristendomens upplösande inver- kan. F. ö. utmärker Z. sig lika mycket genom en klar, om hans förebild Polybios påminnande, framställning som genom sund och opartisk kritik. Z:s historia är utg. af Bekker i "Corpus scrip- torum historiæ byzantinæ" och af Mendelssohn (1887). A. M. A. Zosimus, påfve 417-418, Innocentius I:s efter- trädare, var till börden grek. Därigenom att Pela- gius (se denne) och Celestius vädjade till honom emot den afrikanska kyrkans dom öfver deras lära, indrogs han i den pelagianska striden. Z. tog först de båda männen och deras lära i försvar, men då den afrikanska kyrkan det oaktadt stod fast vid sin åsikt, ändrade han sig och uttalade anatema öfver dem. Han kom sedermera i nya strider med det afrikanska prästerskapet på grund af sin sträfvan att göra det romerska primatet gällande, och af samma orsak invecklades han i strider med biskop Proculus af Marseille, men han segrade hvarken på det ena eller andra hållet. J- P- Zostera L., bot., Band-tång ("bändling"), är namnet på längre eller kortare, gräslika, glatta hafsväxter med krypande rotstock samt bandlika, jämbreda, alltid nedsänkta blad. Inom basen af vissa bland dessa, "hölsterbladen", finnas mång- blommiga platta ax, bärande på ena sidan hylle-