- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
865-866

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zschokke, Johann Heinrich Daniel - Zschopau - Zsigmondy, Richard Adolf - Zistva-torok - Zsolna - Zsombolya - Zuaisjön - Zuaver

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

waldkantone (1801) m. fl. arbeten. Sin insikt i skogsväsendet ådagalade han i Der gebirgsförster (2 bd, 1804). Hans folkblad "Der aufrichtige und wohlerfahrene Schweizerbote" vardt mycket spridt och omtyckt. Därjämte utgaf han en rikhaltig periodisk skrift, "Miscellen für die neueste weltkunde" (1807--13), och dess fortsättning, "Überlieferungen zur geschichte unserer zeit" (1817--23), samt från 1811 månadsskriften "Erheiterungen". Hans Geschichte des bayerischen volks (4 bd, 1811--18; 8:e uppl. i 8 bd 1826) eger betydande förtjänster, och med Schweizerlands geschichte für das schweizervolk (1822; 8:e uppl. 1849) verkade han sundt för folkets politiska och moraliska förkofran. Läsvärdt är äfven hans illustrerade arbete Die Schweiz in ihren klassischen stellen und hauptorten (3:e uppl. 1860--61; "Schweitz, dess folk, klassiska ställen och märkvärdigheter", 1860--61). Jämväl som novellist var Z. en verklig författare för folket genom sin sunda, praktiska blick, säkra karaktärsteckning, humana åskådning och klara stil samt sin förmåga af komisk färgläggning. Mest omtyckta blefvo romanerna Der flüchtling im Jura (1824), Der freihof von Aarau (1825) och Adderich im moos (s. å.), hvilka visa påverkan af Walter Scott, samt berättelserna Alamontade ("Alamontade eller galerslafven", 1834), Das goldmacherdorf (1833; "Guldmakarens by", 1855), Der creole ("Kreolen", 1850) och Die branntweinpest (1837, 4:e uppl. 1842; i bearbetning utg. som "Sveriges första strid", 1840). Sämtliche novellen utgåfvos 1904 i 12 bd; en hel del af dem utkommer alltjämt i nya uppl. Z:s inflytelserikaste arbete var emellertid hans anonymt utgifna uppbyggelseverk Stunden der andacht (8 bd, 1808--16; mer än 30 uppl., den senaste i 6 bd, 1903 ff.; "Andaktsstunder", 4 bd, 1828--30), som gaf det fullaste uttryck åt rationalismen, dock utan att söka nedbryta folkets gamla tro. Hans själfbiografi, Selbstschau (2 bd, 1842), upplefde sin 7:e edition 1877. 1894 restes hans staty i Aarau. Se biogr. öfver Z. af Born (1885), Wernly (1894) och Schneiderreit (1903). -- Z:s Gesammelte schriften utgåfvos 1851--54 i 35 bd af hans son Emil Z., som äfven skref hans biografi (1866; 3:e uppl. 1876). (R--n B.) Zschopau [tʃå'-], stad i tyska fristaten Sachsen, vid Muldes biflod Zschopau, 15 km. s. ö. om Chemnitz. 6,810 inv. (1905). Tillverkning af bomulls- och yllevaror, garn, möbler och papper. Järngjuteri. A. N--d. Zsigmondy [ʃi'g-], Richard Adolf, österrikisk kemist, f. 1865 i Wien, studerade där 1883--87 och 1887--89 i München, var 1891--92 privatassistent hos Kundt i Berlin och 1893--97 assistent vid tekniska högskolan och privatdocent i Graz, 1897--1900 vetenskaplig medarbetare vid Schottska glasverkstäderna i Jena och är sedan 1909 ord. professor i oorganisk kemi vid universitetet i Göttingen. Redan 1887 arbetade Z. med färgning af och lyster på glas och fortsatte därmed till 1901 (i afh. Neue lüster und farben auf glas 1887, Löslichkeit der sulfide in glas, neue farben 1893, Silberluster auf glas 1897, Absorption des lichtes in farbgläsern och Farbgläser für wissenschaftliche und technische zwecke 1901) samt uttog ett patent därpå 1898. Nära besläktade därmed äro hans arbeten Ein für wärmestrahlen undurchlässiges glas (1893) och Absorption des lichtes in farbgläsern (1901). 1903 konstruerade han jämte H. Siedentopf ett ultramikroskop (se d. o.), beskrifvet i Drudes "Annalen der physik" (bd 10, 1903), och undersökte därmed guldrubinglas. Redan förut hade han undersökt kolloidala lösningar (se d. o.) i Wässerige lösungen metallischen goldes (1898), Pleochroismus doppelbrechender gelatine (med H. Ambronn, 1899) och Die hochrote Au-lösung als reagens auf colloïde (1901) samt Die goldzahl (1902). Han fortsatte sedan med mycken framgång sina forskningar på detta område och undersökte särskildt oorganiska kolloider samt blef därigenom den ledande mannen inom detta område. 1905 utgaf han Zur erkenntniss der kolloide och 1912 Kolloidchemie (3:e uppl. 1920), den förnämsta läroboken ang. kolloider, i hvilken han också redogör för sina många arbeten om kolloiders egenskaper och därvid använda metoder. Hans afhandlingar äro offentliggjorda i tyska tidskrifter, såsom "Annalen der physik", "Zeitschrift für physikalische chemie", Liebigs "Annalen", "Kolloid-zeitschrift" m.fl. S. A--s. Zsitva-torok [ʃit-; af ung. torok, mynning], d. v. s. Zsitvas mynning. Zsitva är ett tillflöde till Neutra (Waags biflod) och faller ut i denna ett stycke n. om staden Komorn. Om freden vid Z. 11 nov. 1606 se Turkiet, sp. 407. Zsolna [ʃå'l-], ty. Sillein, kommun i Tjecho-Slovakien, vid Waags öfre lopp, nära mynningen af dess biflod fr. h. Kisucza. Omkr. 8,500 inv., slovaker, tyskar och ungrare. Tillverkning af kläde och konstgödningsprodukter. A. N--d. Zsombolya [ʃå'mbålja], köping. Se Hatzfeld. Zuaisjön. Se Suaisjön. Zuaver (fr. zouaves) kallades urspr. en kabylstam (zuagha), som bodde i Djurdjurabergets hålvägar <img r>Zuav.

i algeriska prov. Constantine och vid Algeriets eröfring af fransmännen ansågs för de bäste infanteristerna. Namnet jämte stammens pittoreska dräkt öfvergick till de två af infödingar under franska officerare och underofficerare rekryterade bataljoner, som redan i slutet af 1830 uppsattes af general Clausel. Deras snart vunna rykte lockade många fransmän till dem, och 1839 afskildes de infödde från dem och bildade särskilda turkosregementen, hvarefter en tredje zuavbataljon uppsattes. 1852 ökades zuaverna till 3 regementen på 3 bataljoner, hvartill snart kom ett gardeszuavregemente. Många fransmän sökte sig fortfarande till zuaverna, som också utmärkte sig i alla fälttåg både i Afrika och i Europa. Zuaverna uppgingo 1914 till 4 regementen på 5 bataljoner, hvilken styrka torde ha bibehållits. De befinna sig ständigt på krigsstyrka. -- Äfven i påfliga armén fanns en zuav-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free