Zug [tsōch]. 1. Kanton i Schweiz, näst de båda halfkantonerna Basel-stadt och Appenzell-Innerrhoden den minsta kantonen, ligger i hjärtat af landet, omgifven af Zürich i ö., Schwyz i s., Luzern i v. och Aargau i n. och har en areal af 240,70 kvkm. (Se kartan till Schweiz.) Kantonen är i s. ö. uppfylld af Alpernas utlöpare; de högsta topparna äro här Rossberg (1,583 m.), Kaiserstock (1,417 m.) och Morgarten (1,236 m.). Nordvästra delen utgör däremot en bördig, kuperad högslätt. Utom Zugsjön (se d. o.) eger kantonen den ö. därom belägna 7 kvkm. stora och 80 m. djupa Egerisjön, som af rinner till Zugsjön genom Lorze, Z:s enda betydande vattendrag, om man bortser från Reuss, som på en sträcka bildar gräns i v., och Sihl (till Zürichsjön), som rinner på nordöstra gränsen. Klimatet är i n. v. mildt; kastanjen och flera sydfrukter (t. o. m. fikon) kunna mogna i det fria. Mot s. ö. blir det strängare; där finns på bergssluttningarna kantonens egentliga skogsbestånd. Af arealen räknas (1919) 200,61 kvkm. som produktiv mark (83,6 proc.), däraf 53,04 kvkm. skog. Af den oproduktiva marken (23,2 proc.) upptas större delen af sjöar. Hufvudnäringen är boskapsskötsel; 1919 räknade kantonen 13,969 nötkreatur, 748 hästar, 2,961 svin, 699 får och 400 getter. Af spannmål odlas förnämligast hafre; äfven potatis- och grönsaksodlingen är ganska ansenlig. Industrien omfattar tillverkning af bomulls- och sidenvaror, metallsaker, papper och kondenserad mjölk. Antalet fabriker 1918 var 61 med 3,640 arb. Befolkningen uppgick 1910 till 28,156 pers. och uppskattades 1918 till 31,198 pers., till öfvervägande delen tysktalande (26,398 pers.) och katoliker (25,534 pers.). De viktigaste orterna äro jämte hufvudstaden Zug byarna Ober- och Unter-Egeri, Baar, Cham och Menzingen. Författningen (af 31 jan. 1894) är representativ-demokratisk med fakultativt referendum och initiativ samt med proportionellt valsätt. Lagstiftande myndighet är kantonsrådet (kantonsrat), som består af 73 på 4 år valda medlemmar; verkställande makten tillhör det af 7 medlemmar sammansatta regeringsrådet (regierungsrat), hvars president bär titeln landammann. I kyrkligt afseende hör kantonen till biskopsdömet Basel och har ännu 6 kloster med öfver 300 ordensmedlemmar. Högre undervisningsanstalter äro i staden Z. kantonskolan (gymnasium och teknisk skola), ett katolskt lärarseminarium och handelsinstitutet Minerva; härtill kommer ett lärarinneseminarium i Menzingen. -- Landets egentliga historia börjar i senare medeltiden, då det 1173 från grefvarna af Lenzburg öfvergick till Kyburgarna, 1264 kom till Habsburg-Österrike och 1352 besattes af Edsförbundet och upptogs i detta. Z. deltog 1524 med skogskantonerna i bekämpandet af reformationen och stred i religionskrigen 1531, 1653 och 1712 på katolikernas sida. 1798 lades det till kant. Waldstätten, men blef åter själfständigt genom mediationsakten 1803. 1845 slöt det sig till Sonderbund, besattes därför 1847 med Edsförbundets trupper och måste 1848 anta en representationsförfattning. Vid folkomröstningen om förbundsförfattningen 1848 och dess revision 1872 och 1874 hörde Z. till motståndarna. Det konservativ-ultramontana partiet hade länge öfvervikt i kantonen; först 1894 kunde en ny, mera liberal författning införas. -- 2. Hufvudstad i nämnda kanton, vackert belägen vid nordöstra ändan af Zugsjön, 20 km. n. ö. om Luzern. 8,096 inv. (1910), däraf omkr. 1,200 protestanter, de öfrige katoliker. De båda klostren, många kyrkor och kapell, väldiga vårdtorn och ståtliga gamla borgarhus ge staden en ålderdomlig prägel. Märkligare byggnader äro kapucin- och S:t Osvaldskyrkan, kantonshospitalet, lärarseminariet, det sengotiska rådhuset med historiskt museum, tyghuset med vapentroféer samt den i renässansstil uppförda regeringsbyggnaden. Bomullsindustrien är ansenlig; dessutom tillverkas metallvaror och emaljerade kärl, tvål, ljus och cigarrer. Enär stranden, på hvilken staden är belägen, undermineras af sjön, har Z. flera gånger varit utsatt för jordskred, sålunda 1435 och 1594, svårast dock 5 juli 1887, då ett område af öfver 8,000 kvm. skred ut i sjön, hvarvid flera människolif gingo förlorade. 1--2. A. N-d. Zugewandte orte [tsō-], ty. ("förbundna orter"). Se Schweiz, sp. 1282 (där genom tryckfel står orten). Zugna Torta, bergsparti (öfver 1,200 m. högt) i Tyrolen, 5 km. s. om Rovereto. Genast vid tidpunkten för Italiens deltagande i Världskriget (maj 1915) besattes Z. utan strid af italienarna, men återeröfrades i maj 1916 af österrikarna, som behöllo detsamma, tills hela fronten i nov. 1918 utrymdes (se Världskriget, sp. 213). H. J-dt. Zugsjön [tsōch-], ty. Zuger-see, sjö på norra sidan af Alperna i Schweiz, vid norra foten af Rigi, delad mellan kantonerna Schwyz, Zug och Luzern, ligger 417 m. ö. h., har en areal af 38,24 kvkm. samt är 13,5 km. lång, 4,5 km. bred och 198 m. djup. Genom udden Kienen på västra sidan delas den i två bäcken, af hvilka det södra, mellan Rigi och Rossberg, har ett fjordliknande utseende med branta, klippiga stränder, medan det norra ligger inbäddadt i slättlandsomgifning. Vid norra ändan upptar Z. den från Egerisjön kommande Lorze, genom hvilken den afrinner till Reuss. Skogar samt vingårdar och fruktträdgårdar smycka sjöns stränder. Forellfiske bedrifs i sjön, som sedan 1852 trafikeras af ångbåtar. A. N-d. Zugspitze [tsōch-] l. Weisskugel, högsta punkten i bajerska Alperna och därmed också i Tyska riket, på gränsen mot Tyrolen, s. v. om Partenkirchen. Z., som har en absolut höjd af 2,968 m., reser sig omkr. 2,000 m. öfver den vid norra foten belägna Eibsees yta. Meteorologiskt observatorium (se Meteorologiska stationer, fig. 3). A. N-d. Zuhair, annan form för Zuhéor (se d. o.). Zuhéir, arabisk författare. Se Mueallakät. Zuhälter [tso-], ty., "alfons" (se d. o.), hallick. Zuidafrikaansche taalbond [söjdafrikänso tä'l- bånt]. Se Boer folk et, sp. 875. Zuid-Bräbant [söjd-]. Se Brabant, sp. 1395. Zuiderzee [söjdərsē], "Sydhafvet", vik af Nordsjön, på nederländska kusten (se kartan till art. Nederländerna), omgifven af prov. Nord-Holland, Utrecht, Gelderland, Overijssel och Friesland, och i n. v. begränsad af öarna Texel, Vlieland, Terschelling och Ameland, mellan hvilka kanalerna Marsdiep, Eierlandsche gat, Vliestroom och Amelander gat förmedla förbindelsen med Nordsjön. Genom det omkr. 15 km. breda