- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
871-872

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zuiderzee

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

farvattnet mellan Enkhuizen och Stavoren delas viken i två bäcken, ett nordligt och ett sydligt, hvilkas sammanlagda areal är omkr. 5,250 kvkm. Vikens förnämsta tillflöde är Ijssel, Rhens nordligaste mynningsarm. Det nordliga bäckenet består till stor del af grund, holl. wadden (ty. watten, se d. o.) eller waardgronden, som mestadels ligga öfver vattenytan under ebb, men åter öfversvämmas under flod. Öster om Vlieland finns t. o. m. ett område, som under större delen af året beständigt är höjdt öfver vågorna och hvars innersta del bildar den lilla obebodda ön Grind. Mellan de nämnda grunden slingra sig djupare rännor, som af tidvattensrörelsen upprensas; de stå i förbindelse med någon af hufvudkanalerna mellan öarna: sålunda fortsättes Marsdiep af ett farvatten, som bär namnet Texelstroom, medan Vliestroom bakom ökedjan fortsättes af flera slingrande vattenleder sådana som Vlieter, Scheurrak och Oude Vlie. I den sydvästliga delen af norra bäckenet ligger ön Wieringen (se d. o.). Det sydliga bäckenet har en helt annan bottengestaltning. Endast längst i n. sträcka sig hit in fingerliknande, djupare rännor, som användas af tidvattnet; i öfrigt sluttar bäckenet svagt inåt mot midten, där de djupaste partierna, 4--4,5 m., finnas. En sydvästlig sidoarm till Z. är Ij, som fordom stod i förbindelse med det sedan 1852 torrlagda Haarlemmermeer. Tre öar finnas i bäckenet: Marken i s. v. med sin egendomliga fiskarbefolkning, samt Urk (80 har, byggd af diluvialsand, 8 m. ö. h., med 2,994 inv. 1920, hufvudsakligen fiskare) och Schokland i n. ö. Sistnämnda ö, 140 har stor, är byggd af torfjord och oskyddad och har därför under tidernas lopp alltmera minskats i omfång genom vågornas inverkan; genom statens ingripande flyttades befolkningen 1859 öfver till fastlandet. Vattenytans nivå i det sydliga bäckenet är underkastad betydande växlingar, som till stor del ha sin grund däri, att olika mängder Nordsjövatten under olika vindförutsättningar pressas in genom sunden; därigenom kan nivån tvingas att stiga till mer än 3 m. öfver det normala, hvilket högst menligt inverkar på de kringliggande, lågt belägna länderna, som ha svårt att få sitt vatten afbördadt under ihållande högt vattenstånd i Z. Historia. Viken Z. har en högst egenartad uppkomsthistoria, som det dock är svårt att i detalj följa. Under romartiden fanns ungefär på den plats, som nu upptas af det sydliga bäckenet, en insjö, af Pomponius Mela kallad Flevo. Denna genomflöts af den norra Rhenarmen, som utmynnade i Nordsjön mellan de nuv. öarna Vlieland och Terschelling. Där har sedan dess en betydande landförstöring egt rum, i det att tidvattensvågen sökt sig väg uppför mynningen samt öfversvämmat och uppslukat allt större landsträckor. Men detta har skett småningom utan några katastrofer; de uppgifter om landförluster, som sättas i samband med stormfloderna från 1170 till 1395, äro grundade på senare, fullständigt ovederhäftiga krönikörers utsago. Under tidig medeltid kallades det sydliga bäckenet Almere. Namnet Sudersee uppträder i urkunderna först 1340 och måste ha uppstått i de nordiska länderna. Det förekommer till en början endast i nordiska urkunder och kan icke sättas i samband med någon naturlig förändring af landskapsbilden, åstadkommen genom en katastrof. I äkta holländska urkunder finner man namnet Z. först 1413. Under senare år har man i Z. igångsatt ett af de betydelsefullaste torrläggningsarbeten i alla tider. Tan- ken att afstänga Z. hade visserligen förut helt allmänt uttalats (redan på 1600-talet), men först ingenjören van Diggelen vågade (1849) framlägga en utförlig plan, som gick ut på att afdämma hela Z. genom en damm, som skulle förena de frisiska öarna inbördes med undantag för en sträcka mellan Marsdiep och Vliestroom. 1866 gjorde ingenjören Beijerinck förslag till torrläggning af den sydliga delen af det södra bäckenet. 1877 framlades ett regeringsförslag, hufvudsakligen följande Beijerincks plan, men det återtogs efter kort tid. 28 april 1886 bildades på privat initiativ en Z.-förening, som undersökte de tekniska förutsättningarna och de ekonomiska konsekvenserna af en torrläggning och i en rad publikationer sammanfattade de vunna resultaten. En statens kommission, som redan 1892 haft frågan under behandling, uttalade sig 1894 därhän, att torrläggningen var möjlig och borde utföras af staten. Två regeringsförslag (1901 och 1907) framlades utan resultat, men ett tredje (1916) antogs 1918 till utförande. Enligt detta kommer en spärrdamm att anläggas från orten Van Ewijksluis i Nord-Holland till ön Wieringen och från denna ös nordöstra punkt till byn Piaam i Frisland. Dammen får en längd af 29,300 m. och en höjd af 5,2--5,6 m. öfver normalt vattenstånd. På halfva vägen mellan Wieringen och Piaam kommer man att uppbygga en ö för att sedan såväl därifrån som från Wieringens och Frislands kuster arbeta på framdragandet af dammen. Bakom den sålunda färdigbyggda spärrdammen komma fyra områden, kallade "polders", att torrläggas: Nordvästpoldern, belägen s. ö. om Wieringen, 21,700 har, Sydvästpoldern, från Hoorn mot s. till ön Marken, 31,520 har, Sydöstpoldern, från Muiderberg till Ijsselmynningen, 107,760 har, och Nordöstpoldern från frisiska kusten mot öarna Urk och Schokland, 50,850 har. Sammanlagdt komma alltså 211,830 har att torrläggas, däraf 144,410 har fruktbart land. I midten af Z.-bäckenet kommer att kvarstå en vattenyta om 145,000 har; denna "sjö", hvilken man redan gett namnet Ijsselmeer, kommer efter hand att förvandlas till ett sötvattensbäcken, som skall afbörda sitt vatten genom en sluss på östsidan af Wieringen. Ett betydande fiske väntar man sig skola kunna bedrifvas i Ijsselmeer, om också det ansjovisfiske, som f. n. bedrifves i Z., är en inkomstkälla, som utsinar. Kostnaderna för alla torrläggningsarbetena beräknades 1914 till 222 mill. gulden. Anläggningen af spärrdammen beräknas ta 9 år i anspråk; därefter kan Nordvästpoldern förväntas vara torrlagd på det 14:e, Sydöstpoldern på det 21:a, Sydvästpoldern på det 28:e och Nordöstpoldern på det 33:e året efter dammarbetenas begynnelse. De torrlagda områdena kunna dock först efter 2 à 3 år tas i bruk för odling. De hittills utförda arbetena ha varit af endast förberedande art: material har samlats, och en hamn på östsidan af Wieringen är under arbete samt beräknas vara färdig 1922. Då är man också beredd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free