965 Åkerhven-Åkerman 966 bet Å., friherrinna, författarinna, f. 18 nov. 1869 i Malmö, dotter till Nils Herman Quiding (se denne), gift 1906 med friherre Dan-Vincent Å. (tillhörande ätten Å. af Margretelund, f. 11 juni 1863 i Kiseberga, Kristianstads län, stu- dent 1880 i Lund, redaktör af "Svenska dag- bladet" 1891-93 och af "Gäfleposten" 1906-12, medarbetare i "Nya dagl. allehanda" 1913 ff.), debuterade 1896 med en samtidsroman, H videhus (1899; 3:e uppl. 1918), följd s. å. af ett band poesi, Natt, jämte andra dikter, och 1900 af roma- nen En droppe ur hafvet (2:a uppl. 1908). Den framgång dessa lifligt berättade och entusiastiskt tendentiösa böcker vunno har äfven kommit hennes följande arbeten till del: dikten Bröderna (1901; vann Sv. akad:s andra pris 1900), Ett främmande namn (2 uppl. 1902), Fru Fanny (1904; 3:e uppl. 1905), Fru Fannys son (1905), Den stora lyckan jämte flera berättelser (2 uppl. 1906), De gamlas roman jämte flera berättelser (2 uppl. 1907), dra- mat Don Juan Tenorio (1909), Riktiga människor (s. å.; 5:e uppl. 1918), Den sofvande staden (2 uppl. 1913; motiv från Gäfle), Sagor och fantasier (1915), Norrbys på Borregård (1919), Flickorna Suell (1920) och framtidsfantasien Anno Domini (1921). Författarinnan har också utgett upp- satserna Till tidens frågor (1912) och krigs- reseboken Från Berlin till Brussel (1916). - Tek- niken i dessa arbeten är den något äldre romanens, med omsorgsfull planläggning, jämförelsevis onatu- ralistisk dialog och absolut frånvaro af all im- pressionism; framställningen är hurtig, gärna en smula ironisk, den språkliga formen vårdad, men icke starkare personlig. Med oböjlig och oför- färad energi har författarinnan häfdat konserva- tiva och antidemokratiska ideal, angripit 1880- talets moderiktningar, radikalismen, kvinnoeman- cipationen och den filosofiska materialismen, lo. 2. L. S. 3, 4 o. 5. (V.S-g.) 6. T-s. 7. R-n B. Åkerhven, bot. Se Kosa. Åkerhöna, zooL 1. SeRapphönssläktet. - 2. Namn på nyckelpigan. Se N y c k e l p i- g o r. - 3. Namn på ljungpiparen. Se P i p a r- släktet, sp. 912. Åkerklätt, bot., namn på Agrostemma Githago. Åkerkulla, bot., namn på Anthemis arvensis. Se Utsäde, sp. 171. Åkerkål, bot. Se B rass i c a, sp. 28. Åkerlagar (lat. léges agräriæ), riktigare J o r d- lagar, benämndes i forntidens Rom de lagar, d. v. s. de laga folkbeslut under republikens tid, som innehöllo bestämmelser rörande dispositionen af statsjorden (äger publicus), särskildt dess utdelning till mindre bemedlade romerska medborgare som privategendom. Under de framgångsrika krig, som romarna förde under republikens första århundra- den, tillväxte stats jorden ansenligt därigenom, att en del af jorden, som tillhörde invånarna i de eröfrade områdena, någon gång hela området, kon- fiskerades af romerska staten. Denna mark blef dels privat jord (genom utdelning, assignatio, vanligen i samband med anläggning af en koloni, eller genom försäljning för statskassans räkning), dels behölls den af staten, som emellertid plägade låta enskilda personer, i äldre tider förnämligast patricierna, taga i besittning (occupare) med nyttjanderätt (possessio] de områden, som passade till odlings- eller betesmark o. d. För besittningen af denna s. k. äger occupatorius erlades viss af gift kontant (för betesmark) eller in natura (för åker). Så länge nu besittningsrätten icke återkallades af staten, hade innehafvarna ungefär samma fördelar af jor- den som af enskild egendom; den kunde t. o. m. gå i arf eller ställas som säkerhet. Man kan därför förstå, att de förslag, som tid efter annan fram- ställdes (vanligen af folktribunerna) att indraga och till obemedlade utdela dylika områden, skulle röna häftigt motstånd från de personer, som vant sig att betrakta dem som sin häfdvunna egendom. Å andra sidan försvårades under republikens senare århun- draden uppkomsten och vidmakthållandet af ett själfegande bondestånd därigenom, att enskilda personer skaffade sig stora besittningar af stats- jorden (se La t if u n dium), hvilka hufvudsak- ligen sköttes medelst slafvar. - Den tidigaste åkerlag, som vi känna, var lex Cassia af Sp. Cassius (se d. o.) 486 f. Kr., som skall ha velat utdela den från hernikerna tagna jorden äfvensdm i privat besittning varande äger publicus till plebejer och latinare. Mycket betydelsefull var lex Licinia (se L i c i n i u s) 367 (enligt andra 196) f. Kr., som återupplifvades i mildrad form genom leges Sempronio 133 och 123 f. Kr. (se Gra c- chus); en af de lagar, som efter C. Gracchus' död framlades i syfte att försvaga hans verk, är den ännu bevarade lex agraria (i "Corpus inscrip- tionum latinarum", I : 200) af år 111 f. Kr. Efter hand försvann genom assignationer och anläggning af kolonier äger publicus i Italien; det som längst bibehölls, äger Campanus et Stellas (i Kampanien^ utdelades genom lex lulia af Cæsar 59 f. Kr. Kort förut hade ett af P. Servilius Rullus framlagdt för- slag om inköp af områden i Italien för anläggning af kolonier (lex Servilia) - i själfva verket blott en politisk manöver af Cæsar - måst återtagas; det hade med framgång bekämpats af Cicero i hans tal de lege agraria 63 f. Kr. - I detta sammanhang må erinras om, att Sulla och triumvirerna genom konfiskering af jord skaffade sina veteraner hemvist och uppehälle. Likaså anlade de romerske kejsarna esomoftast i provinserna (d. v. s. utom Italien) kolonier, där medborgare, särskildt uttjänta solda- ter, fingo sin försörjning. Dylika åtgärder erinra i sak, om också ej i form, om föregående tiders åker- lagar. H. Sgn. Åkerlera, geol. Se L er a. Åkerleta, bot., namn på Lithospermum arvense. Åkerlins, bot., namn på Ervum Lens. Se Lens och Revalenta arabica. Åkerlund, E. N. Se Åhlén & Åkerlund. Åkerman, Jakob, läkare, f. 28 okt. 1770 på Gottland, d. 21 maj 1829, blef student i Uppsala 1784, tjänstgjorde 1790 som läkare vid Västra armén samt promoverades 1793 till med. doktor i Uppsala. 1797 blef han kirurg vid akademiska sjukhuset samt 1805 professor i anatomi och kirurgi i Uppsala. Han vardt led. af Yet. akad. 1822. Under Å:s presidium utgåfvos 64 akademiska disputationer; dessutom offentliggjorde han några iakttagelser i "Acta Societatis scientiarum Upsal." äfvensom i Svenska läkaresällskapets handlingar. Åkerman, Nils, läkare, f. 1777 i Barfva soc- ken, Södermanland, d. 31 jan. 1850 i Uppsala,