4,6 proc. naturlig äng, men 88,5 proc. skogs- och impedimentsmarker. Den odlingsbara jorden utgöres på de flesta ställen af kalkhaltig lera eller märgeljord eller ock af kalkhaltigt kross-stensgrus. Minst fruktbar är jorden i Lemland, där märgeln är sällsyntare och leran mångenstädes betäckes af djupare sandlager. I skärgården och den nordöstra delen af Fasta Å. är den odlade jorden af ringa omfattning. Åkerjorden är där alltför inskränkt att fylla befolkningens näringsbehof. Hufvudnäringarna där utgöra fiske samt jakt på säl och sjöfågel, äfvensom skepps- och fraktfart, hvilken näring öfver hufvud taget är synnerligen allmän (skeppsandelar egas af nästan hvarje ålänning). De längre från kusten belägna trakterna äro naturligtvis mera hänvisade till jordbruket, som står högst i södra Saltvik, Finström, Sund och Jomala. Hemmanens sammanlagda mantal är 467, hvaraf 413 skatte, 38 krono och 16 frälse. Antalet brukningsdelar öfver 0,5 har var (1910) 1,877, hvaraf 1,289 på egen och 588 på arrendejord; endast 3 brukningsdelar omfattade 100 har och däröfver; dessutom funnos 1,360 brukningsdelar under 0,5 har. Totala åkerarealen var för brukningsdelar på egen mark 8,507 har och för brukningsdelar på arrendemark 1,238 har. Torpens och landbolägenheternas antal uppgick (1912) till 372; dessutom innehades 1,254 backstuguområden på arrende. Till torpen och landbolägenheterna hörde 299 har åker och 139 har äng, d. v. s. inalles 438 har odlad jord; i medeltal per torp och landbolägenhet kommo 1,2 har odlad jord. Legoafgifterna stego till i medeltal 37 mark för torp. Af jordbruksprodukter skördades (1918) 3,345 hl. hvete, 18,622 hl. råg, 3,493 hl. korn, 33,536 hl. hafre, 581 hl. blandsäd, 79,218 hl. potatis och 27,997 hl. rotfrukter af andra slag; dessutom skördades 22 deciton lin och hampa samt 131,346 deciton hö. Antalet hästar öfver 3 år utgjorde (juni 1918) 1,192 och antalet nötkreatur öfver 2 år 7,670. Inom landskapet funnos (1918) 8 mejerier, af hvilka 7 andels- (kooperativa) mejerier; 68,000 kg. smör tillverkades i dessa. 1 landtbruksskola arbetar i landskapet. -- De industriella arbetsställenas antal var (1918) 20 med 196 arb. och ett tillverkningsvärde af 1,3 mill. mark. -- Kommunikationer. Järnvägar saknas. Å. står i liflig ångbåtsförbindelse med Åbo, hvilken vintertid ombesörjes af ett af staten för ändamålet anskaffadt isbrytande fartyg; de linjen Åbo--Stockholm trafikerande ångfartygen anlöpa äfven i regel Mariehamn. Antalet postanstalter var (1919) 30. I landskapets enda sparbank voro (1918) insatta 2,9 mill. mark på 2,105 motböcker. -- Undervisning. På landsbygden funnos (1920) 12 lägre och 46 högre folkskolor samt i Mariehamn 6 folkskoleklasser med sammanlagdt 1,851 elever; undervisningen meddelades af 65 lärare och lärarinnor. En svensk folkhögskola verkar vid Strömsvik (Finströms s:n), och i Mariehamn finnes ett 8-klassigt samlyceum (statens; svenskt). Förvaltning. Å. afskildes 1918 från Åbo och Björneborgs län till eget län, Å:s län. Detta erhöll 1920 inom vissa gränser själfstyrelse under benämningen landskap (se därom nedan). Utom staden Mariehamn omfattar landskapet 15 landskommuner: Eckerö, Hammarland, Jomala, Finström, Geta, Saltvik, Sund, Vårdö, Lemland, Lumparland, Föglö, Kökar, Sottunga, Kumlinge och Brändö. Det utgör 1 härad med 5 länsmansdistrikt samt 1 domsaga under Åbo hofrätt med 5 tingslag; dessutom finns i Mariehamn en ordningsrätt. I ecklesiastikt hänseende hör länet till Åbo ärkestift och är deladt i 1 stads- och 15 landsförsamlingar. För val af riksdagsmän utgör landskapet numera en valkrets; vid 1919 års val funnos 30 röstningsområden med 12,866 röstberättigade personer (5,740 män och 7,126 kvinnor). Genom lag af 6 maj 1920 tilldelades landskapet Å. sådan själfstyrelse, som ej tillkommer andra delar af Finland. Själfstyrelsen utöfvas genom landstinget, hvars medlemmar väljas genom omedelbara, proportionella och hemliga val, hvarvid rösträtt tillkommer man och kvinna, som fyllt 21 år. Landstinget eger rätt att antaga landskapslagar; dessa insändas till regeringen, och rikets president eger rätt att inom tre månader förordna, att sådan lag skall förfalla, därest han anser den vara stridande mot rikets allmänna intresse eller beröra sådana ärenden, som förbehållits rikets lagstiftande myndigheter. Lagar och författningar, som gällde före själfstyrelselagens utfärdande, äro fortfarande giltiga, men ny lag, som ej berör de rikets lagstiftning förbehållna ärendena, tillämpas, först sedan den antagits af landstinget. Detta eger äfven rätt att antaga petitionsförslag och motioner, som beröra de rikets allmänna lagstiftning förbehållna områdena, och skola dessa genom regeringens försorg föreläggas riksdagen. Landstinget sammanträder årligen till lagtima möte samt, på kallelse af landshöfdingen, till urtima möte. Med begifvande af rikets president kan landshöfdingen upplösa landstinget och förordna om nya val. Landskapsförvaltningen handhas af en landskapsnämnd, som tillsättes af landstinget; dess ordf. bär titeln landtråd. Under rikets allmänna förvaltning kvarstå dock: handhafvandet af utrikesärendena, justitieförvaltningen, förvaltningen af militära angelägenheter, förvaltningen i fråga om statens säkerhet, statens finansförvaltning, förvaltningen af hälsovårdsärenden, så framt denna gäller det allmänna öfvervakandet af hälsovården, bekämpandet af epidemier och smittsamma sjukdomar, där detta ej ankommer på kommunerna, förvaltningen af statens kommunikationer samt den förvaltning, som hänför sig till öfriga kommunikationer med afseende på transitotrafiken och samtrafiken mellan Å. och fastlandet äfvensom de administrativa uppgifter, hvilka i öfrigt föranledas af sådana ärenden, som förbehållits rikets allmänna lagstiftning. I öfriga delar handhas förvaltningen af själfstyrelsemyndigheterna, såvida de ej ankomma på rikets president eller statsrådet. Med landskapsnämndens begifvande kunna å rikets allmänna förvaltning ankommande uppgifter tilldelas landskapsförvaltningen, äfvensom till denna hörande uppgifter öfverföras på republikens allmänna förvaltning. Landskapsnämnden eger rätt att göra framställningar om utfärdande af administrativa förordningar för landskapet. Innan förordningar utfärdas för landskapet i ämnen, som ej förbehållits rikets allmänna lagstiftning och förvaltning, bör åt landskapsnämnden beredas tillfälle att afge utlåtande i ärendet. Genom landskapslag meddelas närmare föreskrifter ang. valen till landstinget samt dess