- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1003-1004

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ålderdomssjukdomar - Ålderman - Åldermansrankan - Åldersbrand - Åldersgräns - Ålderspresident - Ålderssjukdomar - Ålderstillägg - Åldersvikt - Åldfru, Åldtfru - Åldtgesäll (Åltgesäll)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plågsamma smärtanfall kunna tidtals hindra allt gående, särskildt i friska luften, och äfven förjaga hvilan, om de påkomma nattetid. Dylik hjärtkramp är ej sällan direkt lifsfarlig och fordrar läkarhjälp. De af åderförkalkningen orsakade förändringarna i benen kunna stundom framkalla s. k. åldersbrand (gangræna senilis; se Brand 3), som vanligen börjar i någon tå och ofta åtföljes af olidliga smärtor. Mera sällan framkallar ådersjukdomen i benen ett slags kramp (dysbasia intermittens angiosclerotica, "intermittieirendes hinken" Erb), som yttrar sig i en efter en längre eller kortare promenad uppträdande smärta, särskildt i vadorna. Denna kan vara så plågsam, att ett fortsatt gående fullständigt omöjliggöres. Vanligen går dock smärtan öfver efter en stunds hvila, tyvärr ofta endast för att återkomma, då promenaden fortsattes. Åderförkalkningen inom njurarna (nefroskleros) yttrar sig ofta medelst ett förhöjdt blodtryck och konstant eller tidtals framträdande ägghvita i urinen. Njurarnas funktion behöfver därvid icke bli i högre grad inskränkt. Utan att måhända direkt framkallas genom ålderdomens utnötningsprocess inom artärsystemet (åderförkalkningen) uppträda under den högre åldern andra sjukdomstillstånd inom de flesta öfriga af kroppens organ. Så är inom lungorna det senila lungemfysemet (lungutvidgning i förening med insmältning, atrofi, af lungblåsorna) en vanlig åldersförändring, som dock sällan framkallar direkta sjukliga rubbningar, utan att det komplicerats med kronisk luftrörskatarr. - Inom digestionsorganen förekomma vid den högre åldern atrofier af slemhinnan och afsöndring af svagare eller overksamma digestionsvätskor, t. ex. af magsaft (achyli), hvilket kan medföra nedsatt matlust och katarrala inflammationstillstånd i tarmen. Följden däraf blir, att födan på ett sämre sätt tillgodogöres och att afmagring med kraftnedsättning inträder. - Under det att könskörtlarnas verksamhet vid den högre åldern aftar, hos kvinnan redan vid slutet af 40 eller början af 50 åren (climacterium l. menopaus; se Menstruation, sp. 133) ofta i förening med diverse obehag (blodsvallningar m. m.), inträder ej sällan hos äldre män småningom en förstoring af blåsportkörteln (prostata). Denna s. k. prostatahypertrofi kan nå en sådan storlek, att urinkastningen väsentligt försvåras. Som följd häraf kan det både plågsamma och farliga sjukdomstillstånd inträda, som benämnes prostatism och ofta kompliceras af katarrer i blåsan och urinvägarna. Operativ hjälp blir här ej sällan nödvändig. - Inom bensystemet och huden visa sig ålderdomsförändringarna som utpräglade atrofier, hvilka, då de uppträda i bensystemet, benämnes osteoporos. Benen bli därvid sköra, och ett benbrott kan lätt inträda redan vid obetydliga stötar, t. ex. på lårbenshalsen invid höftleden. Äfven i ledgångarna uppträda ej sällan, ofta redan under medelåldern, på grund af ett slags utnötning af leden, s. k. osteoarthritis deformans. Denna sjukdoms bäst och längst kända lokalisation i höftleden bär namnet åldershöftsjuka (malum coxæ senile). - Synförmågan kan ock i den högre åldern undergå diverse rubbningar. Hit höra först och främst ålderdomsöfversyntheten (presbyopi; se d. o.), som nödvändiggör anläggande af glasögon för syn på nära håll, samt grumlingarna i linsen (grå starr) och i glaskroppen, hvartill komma diverse senila förändringar i kärl- och näthinnorna, som nedsätta synskärpan. - I öronen uppträda småningom senila förtjockande (skleroserande) förändringar i trumhinnan och hörselbenen samt ofta på arterioskleros beroende rubbningar i den nervösa hörselapparaten med öronsusningar och nedsatt hörsel. - Slutligen bör framhållas, att äfven organismens endokrina eller s. k. blodkörtlar (se Sköldkörtel, Binjurar m. m.) undergå senila förändringar. Då dessa körtlars inbördes harmoniska verksamhet är en väsentlig faktor för vidmakthållandet af den specifika individuella konstitutionen, har deras af åldern minskade funktion utan tvifvel ett väsentligt inflytande vid utvecklingen af den senila involutionen. Själfva blodet företer äfven genom minskad nybildning af blodkroppar i den högre åldern en viss grad af anemi. Åldrandet kan sålunda småningom omfatta alla organismens organ, ehuru ålderdomskrämporna och ålderdomssjukdomarna utveckla sig olika, alltefter individens egenart. I. H. Ålderman, vald ordförande (styrande mästare) i ett gille eller skrå. Jfr Ålderman, Gille och Skråväsen, sp. 1225. Åldermansrankan. Se Guldsmedskonsten, sp. 610-611. Åldersbrand, patol. Se Brand 3. Åldersgräns kallas vanligen den lefnadsålder, vid hvilken tjänstemän äro skyldiga att mot pension afgå från tjänst. Bestämmandet af viss åldersgräns är naturligtvis alltid till viss grad godtyckligt, då många andra omständigheter än lefnadsåldern inverka på en persons duglighet och arbetsförmåga, men där dessa omständigheter äro svåra att lagbinda eller godtycket skulle kunna ingripa, är fastställandet af åldersgräns nödvändigt. Största betydelsen har densamma inom krigsmakten, där de högsta anspråken ställas på personernas tjänstbarhet. Tyska armén före 1918 kände inga åldersgränser, men med där rådande grundsatser kunde ingen kvarstå i trupptjänst längre, än han därtill var fullt duglig. I de flesta öfriga arméer ha åldersgränser blifvit stadgade, i Sverige för underofficerare, subalternofficerare och kaptener 50 (vid marinen 55) år, regementsofficerare utom öfverstar 55 år, öfverstar 60 år, generalspersoner 65 år, dock med möjlighet att kvarstå ytterligare 3 år. Körande statens ord. civila tjänsteinnehafvare gäller, med åtskilliga undantag, att de manlige skola afgå vid 67 års ålder, de kvinnliga vid uppnådda 60 år. Se f. ö. Pension. C. O. N. Ålderspresident. Se Riksdag, sp. 321. Ålderssjukdomar. Se Ålderdomssjukdomar. Ålderstillägg, tillägg, ett eller flera, i ämbets- eller tjänstemans aflöning efter vissa års med godt vitsord fullgjord tjänstgöring. Åldersvikt, sportv. Se Vikt 3, sp. 414. Åldfru, Åldtfru, stundom äfven skrifvet oldfru (af da. old, gammal, af fnisl. öld, tidsålder), husföreståndarinna, fruntimmer, som har tillsyn och vård om hushållet (linneförrådet o. s. v.) å ett k. slott eller ett stort gods. Åldtgesäll (Åltgesäll). Se Gesäll, sp. 1078.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free