Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ålderdomsförsäkring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plågsamma smärtanfall kunna tidtals hindra allt gående,
särskildt i friska luften, och äfven förjaga hvilan,
om de påkomma nattetid. Dylik hjärtkramp är ej
sällan direkt lifsfarlig och fordrar läkarhjälp. De
af åderförkalkningen orsakade förändringarna i
benen kunna stundom framkalla s. k. åldersbrand
(gangræna senilis; se Brand 3), som vanligen
börjar i någon tå och ofta åtföljes af olidliga
smärtor. Mera sällan framkallar ådersjukdomen i
benen ett slags kramp (dysbasia intermittens
angiosclerotica, "intermittieirendes hinken" Erb),
som yttrar sig i en efter en längre eller kortare
promenad uppträdande smärta, särskildt i vadorna.
Denna kan vara så plågsam, att ett fortsatt
gående fullständigt omöjliggöres. Vanligen går
dock smärtan öfver efter en stunds hvila, tyvärr
ofta endast för att återkomma, då promenaden
fortsattes. Åderförkalkningen inom njurarna
(nefroskleros) yttrar sig ofta medelst ett förhöjdt
blodtryck och konstant eller tidtals framträdande
ägghvita i urinen. Njurarnas funktion behöfver
därvid icke bli i högre grad inskränkt. Utan att
måhända direkt framkallas genom ålderdomens
utnötningsprocess inom artärsystemet
(åderförkalkningen) uppträda under den högre åldern andra
sjukdomstillstånd inom de flesta öfriga af kroppens
organ. Så är inom lungorna det senila
lungemfysemet (lungutvidgning i förening med
insmältning, atrofi, af lungblåsorna) en vanlig
åldersförändring, som dock sällan framkallar direkta
sjukliga rubbningar, utan att det komplicerats med
kronisk luftrörskatarr. - Inom
digestionsorganen förekomma vid den högre åldern atrofier
af slemhinnan och afsöndring af svagare eller
overksamma digestionsvätskor, t. ex. af magsaft (achyli),
hvilket kan medföra nedsatt matlust och katarrala
inflammationstillstånd i tarmen. Följden däraf
blir, att födan på ett sämre sätt tillgodogöres och
att afmagring med kraftnedsättning inträder. -
Under det att könskörtlarnas verksamhet
vid den högre åldern aftar, hos kvinnan redan
vid slutet af 40 eller början af 50 åren
(climacterium l. menopaus; se Menstruation, sp.
133) ofta i förening med diverse obehag
(blodsvallningar m. m.), inträder ej sällan hos äldre
män småningom en förstoring af blåsportkörteln
(prostata). Denna s. k. prostatahypertrofi kan nå
en sådan storlek, att urinkastningen väsentligt
försvåras. Som följd häraf kan det både plågsamma
och farliga sjukdomstillstånd inträda, som
benämnes prostatism och ofta kompliceras af katarrer
i blåsan och urinvägarna. Operativ hjälp blir här
ej sällan nödvändig. - Inom bensystemet
och huden visa sig ålderdomsförändringarna som
utpräglade atrofier, hvilka, då de uppträda i
bensystemet, benämnes osteoporos. Benen bli därvid
sköra, och ett benbrott kan lätt inträda redan vid
obetydliga stötar, t. ex. på lårbenshalsen invid
höftleden. Äfven i ledgångarna uppträda ej sällan,
ofta redan under medelåldern, på grund af ett
slags utnötning af leden, s. k. osteoarthritis
deformans. Denna sjukdoms bäst och längst kända
lokalisation i höftleden bär namnet åldershöftsjuka
(malum coxæ senile). - Synförmågan kan ock
i den högre åldern undergå diverse rubbningar.
Hit höra först och främst
ålderdomsöfversyntheten (presbyopi; se d. o.), som nödvändiggör
anläggande af glasögon för syn på nära håll, samt
grumlingarna i linsen (grå starr) och i
glaskroppen, hvartill komma diverse senila
förändringar i kärl- och näthinnorna, som nedsätta
synskärpan. - I öronen uppträda småningom senila
förtjockande (skleroserande) förändringar i
trumhinnan och hörselbenen samt ofta på arterioskleros
beroende rubbningar i den nervösa hörselapparaten
med öronsusningar och nedsatt hörsel. - Slutligen
bör framhållas, att äfven organismens
endokrina eller s. k. blodkörtlar (se
Sköldkörtel, Binjurar m. m.) undergå senila
förändringar. Då dessa körtlars inbördes harmoniska
verksamhet är en väsentlig faktor för
vidmakthållandet af den specifika individuella konstitutionen,
har deras af åldern minskade funktion utan tvifvel
ett väsentligt inflytande vid utvecklingen af den
senila involutionen. Själfva blodet företer äfven
genom minskad nybildning af blodkroppar i den
högre åldern en viss grad af anemi. Åldrandet
kan sålunda småningom omfatta alla organismens
organ, ehuru ålderdomskrämporna och
ålderdomssjukdomarna utveckla sig olika, alltefter individens
egenart.
I. H.
Ålderman, vald ordförande (styrande mästare)
i ett gille eller skrå. Jfr Ålderman, Gille
och Skråväsen, sp. 1225.
Åldermansrankan. Se Guldsmedskonsten,
sp. 610-611.
Åldersbrand, patol. Se Brand 3.
Åldersgräns kallas vanligen den lefnadsålder,
vid hvilken tjänstemän äro skyldiga att mot
pension afgå från tjänst. Bestämmandet af viss
åldersgräns är naturligtvis alltid till viss grad
godtyckligt, då många andra omständigheter än
lefnadsåldern inverka på en persons duglighet och
arbetsförmåga, men där dessa omständigheter äro svåra
att lagbinda eller godtycket skulle kunna ingripa,
är fastställandet af åldersgräns nödvändigt. Största
betydelsen har densamma inom krigsmakten, där
de högsta anspråken ställas på personernas
tjänstbarhet. Tyska armén före 1918 kände inga
åldersgränser, men med där rådande grundsatser kunde
ingen kvarstå i trupptjänst längre, än han därtill
var fullt duglig. I de flesta öfriga arméer ha
åldersgränser blifvit stadgade, i Sverige för
underofficerare, subalternofficerare och kaptener 50 (vid
marinen 55) år, regementsofficerare utom öfverstar
55 år, öfverstar 60 år, generalspersoner 65 år,
dock med möjlighet att kvarstå ytterligare 3 år.
Körande statens ord. civila tjänsteinnehafvare
gäller, med åtskilliga undantag, att de manlige skola
afgå vid 67 års ålder, de kvinnliga vid uppnådda
60 år. Se f. ö. Pension.
C. O. N.
Ålderspresident. Se Riksdag, sp. 321.
Ålderssjukdomar. Se
Ålderdomssjukdomar.
Ålderstillägg, tillägg, ett eller flera, i
ämbets- eller tjänstemans aflöning efter vissa års med godt
vitsord fullgjord tjänstgöring.
Åldersvikt, sportv. Se Vikt 3, sp. 414.
Åldfru, Åldtfru, stundom äfven skrifvet
oldfru (af da. old, gammal, af fnisl. öld,
tidsålder), husföreståndarinna, fruntimmer, som har
tillsyn och vård om hushållet (linneförrådet o. s. v.)
å ett k. slott eller ett stort gods.
Åldtgesäll (Åltgesäll). Se Gesäll, sp. 1078.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
