Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångplog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhjälp af en i densamma befintlig ångmaskin.
Jfr Båt och Ångfartyg.
C. K. S.
Ångslupsdäfvert, skpsb. Se Båtdäfvert.
Ångspruta. Se Brandväsende, sp. 1490.
– Om sjöångspruta se Brandväsende,
sp. 1493.
Ångstrålpump, mek. Se Pump, sp. 591.
Ångström. 1. Johan Å., läkare, botanist, f.
24 sept. 1813 på Lögdö bruk, Medelpad, där
fadern då var brukspredikant, d. 19 jan. 1879 i
Örnsköldsvik, blef med. doktor i Uppsala 1852, kir.
magister 1853, provinsialläkare i Lycksele s. å. och
i Örnsköldsviks distrikt 1868. Han företog flera
botaniska resor i Sverige och Norge samt 1843 i
Finland, ryska Karelen och ryska Lappmarken.
Ifrig botanist, utgaf han många smärre skrifter
af floristiskt innehåll öfver Botrychium, Carex,
Poa m. fl. släkten, men var dock främst bryolog
och skref Dispositio muscorum in Scandinavia
hucusque cognitorum (1842), Symbolæ ad bryologiam scandinavicam
(1844) m. m., samt gjorde
bearbetningar af N. J. Anderssons mossor från
fregatten "Eugenies" världsomsegling 1851–53 (tr.
1872–76) och Regnells mossamlingar från Brasilien
(1876). – Efter Å. uppkallades mossläktet
Ångstroemia.
2. Anders Jonas Å., den föregåendes
broder, universitetslärare, fysiker, f. 13 aug. 1814
på Lögdö bruk, d. 21
juni 1874 i Uppsala,
blef student i Uppsala
1833, filos. doktor 1839
och docent i fysik
1840. Han vistades
1842 på Stockholms
astronomiska observatorium hos professor
Selander och blef 1843
astronomie observator i
Uppsala. 1843 och
1844 uppehöll han sig
i München för att hos
professor Lamont på
observatoriet Bogenhausen inhämta dennes metod att anställa
magnetiska mätningar samt utförde dylika observationer
under hemfärden i Paris, Bruxelles, Göttingen och
Köpenhamn. Han tjänstgjorde som examinator i
matematik i studentexamen 1845–57, vikarierade
som professor i astronomi 1846–47 och tidtals,
under A. Svanbergs sjukdom, på 1850-talet som
professor i fysik samt utnämndes efter Svanbergs
död till professor i fysik 1858. Som nyutnämnd
professor hade Å. att ombesörja inredningen af
den för det fysiska kabinettet nyinrättade lokalen
i den kemiska byggnaden i Carolinaparken samt
dit öfverflytta instrumentsamlingen från dess förra,
högst otjänliga lokal i öfre våningen af det gamla
konsistoriehuset invid domkyrkan. Till Tyskland
och Frankrike företog han resor 1859 och 1866,
hufvudsakligast för instrumentuppköp, men vid
senare tillfället äfven för att i Paris med
därvarande normalmått komparera de för fysiska
kabinettet i Uppsala nyanskaffade måtten för metern
och kilogrammet samt 1867 för likartadt ändamål
i gemenskap med A. Nordenskiöld för Vet. akad:s
räkning. 1869 var han led. af den kommitté, som
hade att ordna den ekonomiska förvaltningen vid
Uppsala universitet, och innehade till sin död
ordförandeplatsen i den nyinrättade drätselnämnden.
Han deltog likaledes i kommittén ang.
omarbetning af universitetsstatuten och stadgan för
examina inom filos. fakulteten samt var flera år led.
af styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut,
stadsfullmäktig 186&–73, akademiens rektor 1870–71
och sekreterare i Yet. soc. i Uppsala från 1867.
Under sin första akademiska tjänstetid kunde
Å. nästan odeladt egna sig åt vetenskaplig
forskning, enär akademiadjunkterna – och till dem
kunde astronomie observatorn räknas – på den
tiden icke hade någon undervisningsskyldighet sig
ålagd. Hans vetenskapliga intresse måste dock dela
sig mellan astronomien, hvilket ämne hans
akademiska tjänst omfattade, och fysiken, dit han af
böjelse drogs. Som likväl de instrumentala
hjälpmedlen å såväl observatoriet som fysiska kabinettet
voro på denna tid föga tillfredsställande, blefvo
hans arbeten att börja med af rent teoretisk natur,
hvarvid dock utan all fråga fysiken tog brorslotten
af hans arbete. Emellertid var han långt ifrån
overksam på det astronomiska området. Hans i
detta ämne utgifna skrifter äro Ad theoriam
cometarum additamenta (1843), En blick på
astronomiens öden och framtid (1847), En blick på de
senaste upptäckterna inom astronomien (1849), Om
solförmörkelsen (1851), Om etherns motstånd och
småplaneternas attraktioner (1854), Om det
foucaultska experimentet att bevisa jordens rotation
(s. å.) och Sur deux inégalités d’une grandeur
remarquable dans les apparitions de la comète de
Halley (1862). Af hans under tiden 1840–50
utgifna skrifter i fysik finner man, att hans sträfvan
vid den tiden gick ut på att närmare studera
ljusets och värmets fenomen. Redan hans
gradualafh. berörde konisk refraktion (1839). Hans
docentspecimen bar titeln De theoria lucis calorisque
(1839), och likaledes under form af disputationer
utgaf han Försök till en mathematisk theori för
det thermometriska värmet (1848-54; oafslutad).
Hans stora afh. Mémoire sur la polarisation
rectiligne et la double réfraction des cristaux à trois
axes obliques infördes 1850 i Vet. soc:s "Acta".
Alla dessa arbeten vittna om synnerligt stor
beläsenhet inom dithörande ämnen, om ovanlig
idérikedom och sällspord förmåga att med hvarandra
kombinera olika slags fenomen. På grund af sin
uteslutande teoretiska natur och koncisa form
lyckades dock dessa hans arbeten icke genast tillvinna
sig tillbörlig uppmärksamhet från den
vetenskapliga världen. De innehålla dock antydningar i en
mängd frågor, hvilka längre fram, åtminstone
delvis, blefvo föremål för särskilda undersökningar från
Å:s sida.
Behofvet att i någon mån få egna sig åt
experimentella undersökningar sökte Å. under sin första
tid som astronomie observator tillfredsställa genom
magnetiska observationer vid de resor rundt om i
landet, som han då företog. Likväl fick han aldrig
tid att beräkna, än mindre att redigera och till
trycket bringa det rikhaltiga material, som sålunda
under årens lopp samlades. Däremot blef honom
anförtrodt att bearbeta de under svenska fregatten
"Eugenies" världsomsegling 1851–53 utförda
magnetiska observationerna, hvilket arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
