- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1083-1084

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångslup - Ångslupsdäfvert - Ångspruta - Ångstrålpump - Ångström, 1. Johan - Ångström, 2. Anders Jonas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillhjälp af en i densamma befintlig ångmaskin. Jfr Båt och Ångfartyg. C. K. S. Ångslupsdäfvert, skpsb. Se Båtdäfvert. Ångspruta. Se Brandväsende, sp. 1490. -- Om sjöångspruta se Brandväsende, sp. 1493. Ångstrålpump, mek. Se Pump, sp. 591. Ångström. 1. Johan Å., läkare, botanist, f. 24 sept. 1813 på Lögdö bruk, Medelpad, där fadern då var brukspredikant, d. 19 jan. 1879 i Örnsköldsvik, blef med. doktor i Uppsala 1852, kir. magister 1853, provinsialläkare i Lycksele s. å. och i Örnsköldsviks distrikt 1868. Han företog flera botaniska resor i Sverige och Norge samt 1843 i Finland, ryska Karelen och ryska Lappmarken. Ifrig botanist, utgaf han många smärre skrifter af floristiskt innehåll öfver Botrychium, Carex, Poa m. fl. släkten, men var dock främst bryolog och skref Dispositio muscorum in Scandinavia hucusque cognitorum (1842), Symbolæ ad bryologiam scandinavicam (1844) m. m., samt gjorde bearbetningar af N. J. Anderssons mossor från fregatten "Eugenies" världsomsegling 1851--53 (tr. 1872--76) och Regnells mossamlingar från Brasilien (1876). -- Efter Å. uppkallades mossläktet Ångstroemia. 2. Anders Jonas Å., den föregåendes broder, universitetslärare, fysiker, f. 13 aug. 1814 på Lögdö bruk, d. 21 juni 1874 i Uppsala, blef student i Uppsala 1833, filos. doktor 1839 och docent i fysik 1840. Han vistades 1842 på Stockholms astronomiska observatorium hos professor Selander och blef 1843 astronomie observator i Uppsala. 1843 och 1844 uppehöll han sig i München för att hos professor Lamont på observatoriet Bogenhausen inhämta dennes metod att anställa magnetiska mätningar samt utförde dylika observationer under hemfärden i Paris, Bruxelles, Göttingen och Köpenhamn. Han tjänstgjorde som examinator i matematik i studentexamen 1845--57, vikarierade som professor i astronomi 1846--47 och tidtals, under A. Svanbergs sjukdom, på 1850-talet som professor i fysik samt utnämndes efter Svanbergs död till professor i fysik 1858. Som nyutnämnd professor hade Å. att ombesörja inredningen af den för det fysiska kabinettet nyinrättade lokalen i den kemiska byggnaden i Carolinaparken samt dit öfverflytta instrumentsamlingen från dess förra, högst otjänliga lokal i öfre våningen af det gamla konsistoriehuset invid domkyrkan. Till Tyskland och Frankrike företog han resor 1859 och 1866, hufvudsakligast för instrumentuppköp, men vid senare tillfället äfven för att i Paris med därvarande normalmått komparera de för fysiska kabinettet i Uppsala nyanskaffade måtten för metern och kilogrammet samt 1867 för likartadt ändamål i gemenskap med A. Nordenskiöld för Vet. akad:s räkning. 1869 var han led. af den kommitté, som hade att ordna den ekonomiska förvaltningen vid Uppsala universitet, och innehade till sin död ordförandeplatsen i den nyinrättade drätselnämnden. Han deltog likaledes i kommittén ang. omarbetning af universitetsstatuten och stadgan för examina inom filos. fakulteten samt var flera år led. af styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut, stadsfullmäktig 186&--73, akademiens rektor 1870--71 och sekreterare i Yet. soc. i Uppsala från 1867. Under sin första akademiska tjänstetid kunde Å. nästan odeladt egna sig åt vetenskaplig forskning, enär akademiadjunkterna -- och till dem kunde astronomie observatorn räknas -- på den tiden icke hade någon undervisningsskyldighet sig ålagd. Hans vetenskapliga intresse måste dock dela sig mellan astronomien, hvilket ämne hans akademiska tjänst omfattade, och fysiken, dit han af böjelse drogs. Som likväl de instrumentala hjälpmedlen å såväl observatoriet som fysiska kabinettet voro på denna tid föga tillfredsställande, blefvo hans arbeten att börja med af rent teoretisk natur, hvarvid dock utan all fråga fysiken tog brorslotten af hans arbete. Emellertid var han långt ifrån overksam på det astronomiska området. Hans i detta ämne utgifna skrifter äro Ad theoriam cometarum additamenta (1843), En blick på astronomiens öden och framtid (1847), En blick på de senaste upptäckterna inom astronomien (1849), Om solförmörkelsen (1851), Om etherns motstånd och småplaneternas attraktioner (1854), Om det foucaultska experimentet att bevisa jordens rotation (s. å.) och Sur deux inégalités d'une grandeur remarquable dans les apparitions de la comète de Halley (1862). Af hans under tiden 1840--50 utgifna skrifter i fysik finner man, att hans sträfvan vid den tiden gick ut på att närmare studera ljusets och värmets fenomen. Redan hans gradualafh. berörde konisk refraktion (1839). Hans docentspecimen bar titeln De theoria lucis calorisque (1839), och likaledes under form af disputationer utgaf han Försök till en mathematisk theori för det thermometriska värmet (1848-54; oafslutad). Hans stora afh. Mémoire sur la polarisation rectiligne et la double réfraction des cristaux à trois axes obliques infördes 1850 i Vet. soc:s "Acta". Alla dessa arbeten vittna om synnerligt stor beläsenhet inom dithörande ämnen, om ovanlig idérikedom och sällspord förmåga att med hvarandra kombinera olika slags fenomen. På grund af sin uteslutande teoretiska natur och koncisa form lyckades dock dessa hans arbeten icke genast tillvinna sig tillbörlig uppmärksamhet från den vetenskapliga världen. De innehålla dock antydningar i en mängd frågor, hvilka längre fram, åtminstone delvis, blefvo föremål för särskilda undersökningar från Å:s sida. Behofvet att i någon mån få egna sig åt experimentella undersökningar sökte Å. under sin första tid som astronomie observator tillfredsställa genom magnetiska observationer vid de resor rundt om i landet, som han då företog. Likväl fick han aldrig tid att beräkna, än mindre att redigera och till trycket bringa det rikhaltiga material, som sålunda under årens lopp samlades. Däremot blef honom anförtrodt att bearbeta de under svenska fregatten "Eugenies" världsomsegling 1851--53 utförda magnetiska observationerna, hvilket arbete,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free