Dalbosjön af Vänern vid Köpmannebro. Sjöns längdutsträckning är nord-sydlig med 12 km., och största bredden utgör 2,4 km. Å. omges af bördig och tätt befolkad bygd. I norra delen har den en långsmal ö med herrgården Henriksholm. J. V. E. Ånimskog, socken i Älfsborgs län, Tössbo härad. 12,311 har. 1,794 inv. (1920). Å. utgör ett pastorat i Karlstads stift, Norra Dals kontrakt. Ånn (Ånnsjön), en 57 kvkm. stor, 526 m. ö. h. belägen sjö i Åre socken, Jämtland. Kring den stora Granön utbreder sig dess vattenyta tämligen likformigt åt alla håll. Utom Granön kringsluter den en hel del andra öar och holmar, af hvilka den största kallas Årsön. I s. omges Å. af vilda fjälltrakter, bland hvilka märkas Snasahögarna, Bunnerstötarna, Bunnerfjällen och Kyrkstensfjällen, hvilkas toppar höja sig 1,400-1,500 m. ö. h. Sjön, som är mycket grund, mottager i v. sina största tillflöden, de i utloppet förenade Enaälfven och Handölsån, hvilka där bilda ett vackert deltaland. Omgifningarna i v., ö. och n. utgöras af vidsträckta skogstrakter utan nämnvärd bebyggelse. Vid byn Landverk afflyter sjön genom den milslånga Gefsjöströmmen till den 27 m. lägre liggande Gefsjön och därifrån vidare genom Åre älf till Storsjön i Indalsälfvens flodområde. Omkr. 3 km. v. om Tångböleströmmens utlopp ligger Ånns järnvägsstation på jämtländska mellanriksbanan. - På en mot sjön brant stupande klippa invid gårdarna i byn Landverk ha anträffats väl bibehållna ristningar, troget återgifvande ett par renar, enligt arkeologernas mening härrörande från brons- eller stenåldern. Vid Å. ligger en skollofskoloni (se Stockholms fjällkoloniförening, sp. 17).

Minnesstenen på karolinernas graf vid Ånn. Inskrift: "Här hvila tappre karoliner, döde 1719. Svenske män och qvinnor reste stenen 1899". - Ett minnesmärke (se fig.) aftäcktes 17 juli 1899 på den graf, där de 1719 omkomne Armfeltske karolinerna äro jordade. J. V. E. O. Sjn. Ånsta (fordom Onusta, stundom skrifvet Ånnesta, Ånstad), socken i Örebro län, Örebro härad. 1,930 har. 826 inv. (1920). Å. bildar med Längbro och Eker ett pastorat i Strängnäs stift, Örebro kontrakt. Åpo (Aapo, Opo), flod i inre delen af Hardanger, Hordaland fylke, Norge, som faller ut på östsidan af Sörfjorden, med 476 kvkm. flodområdsareal och 18,000 eff. hkr styrka. K. G. G. År (lat. annus, se d. o.), den tidrymd, som jorden behöfver för ett omlopp kring solen. Emedan jordens rörelse kring solen kan anses fullbordad på olika sätt, finnas också olika slag af sol-år. Det astronomiska året (se d. o.) är antingen sideriskt l. stjärnår (utgörande 365 dagar 6 timmar 9 minuter 9 sekunder) eller tropiskt (365 d. 5 t. 48 m. 46 s.) eller anomalistiskt (365 d. 6 t. 13 m. 56 s.). Det borgerliga året (se d. o.) l. kalenderåret utgöres af jämnt 365 (för skottår 366) dagar, fördelade på 12 månader. Se vidare Kalender och Kronologi. -- De äldsta kulturfolken räknade sannolikt ej med sol-år, utan med månår (se d. o.), d. v. s. en tidrymd af 354 d. 8 t. och omkr. 48 m. -- Om det s. k. platoniska året ("stora året") se Platoniskt år. Om ecklesiastikår (prästernas fardagsår) och fardagsår se Fardag; om kyrkoår och bruksår se dessa ord. -- Om meteorologiska året se Meteorologiska årstider. (B-d.) Åra, redskap, som man nyttjar för att med rodd eller vrickning framdrifva båtar. Vid rodd nyttjas för hvardera båtsidan minst 1, men, beroende af båtens storlek, ända till 5 à 6 åror. Vid vrickning begagnas endast en åra, lagd öfver relingen akterut (se vidare Rodd och Vricka). Den platta, åt kanterna aftunnade, yttersta ändan af åran kallas blad. Själfva skaftet har cylindrisk sektion och tilltar något i groflek ut till handtaget, som ej har större diameter, än att handen kan gripa om detsamma. Årdelen närmast handtaget kallas lom. Med lommen hvilar åran under rodden på relingen, stödd af tullen (se Tullar och Tullbord; jfr äfven afbildningarna i art. Roddidrott). Den främsta åran i en båt kallas bogåra (se d. o.). Bunkåror l. bonkåror kallar man sådana större roddåror, som ha gröfre lommar och hvilka skötas af minst 2 man. Med årtag förstås den taktmässiga rörelse, som bibringas årorna under deras framförande och tillbakadragande mellan tullarna. Se vidare om sättet att föra åran Roddidrott, sp. 575. -- Styråra är en lång, bredbladig åra, hvarmed vissa båtar styras. I forntiden skedde styrning af alla fartyg med styråra, som stacks ut genom ett hål akterut. Till en början användes 1 styråra, senare äfven 2, placerade en på hvardera sidan om akterstäfven. Enär det befanns fördelaktigt att använda en jämförelsevis kort och bredbladig styråra, erhöll denna småningom mera lodrät ställning och försågs med en styrisstaung (styrpinne). Häraf uppkom i sin ordning det numera brukliga rodret, som fästes till akterstäfven. Jfr Roder och Styrbord. J. G. B. (C. K. S.) Åraslöf, herrgård i Vinslöfs socken, Kristianstads län, omfattar med underlydande 3 5/8 mtl, areal 750 har, hvaraf 450 har åker; tax.-värde 363,100 kr. Å. tillhörde under 1700-talet bl. a. släkterna Ehrencrona och Silfversköld, senare Gyllenkrok. Nuv. egare är frih. A. Barnekow. O. Sjn. Årby, herrgård i Husby-Rekarne socken, Södermanlands län, omfattar med underlydande 3 5/16 mtl; areal 903 har, hvaraf 250 har åker och 653 har skog; tax.-v. 327,900 kr. (1921) med tegelbruk och såg. Egare sedan 1907 är kapten P. Schollin-Borg. Se fig. å sp. 1107. O. Sjn. Årdal (Aardal), norska härad. 1. I Rogaland fylke (före 1919 Stavanger amt), n. ö. om Stavanger. 505,26 kvkm. 842 inv. (1920). Staf-