- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1153-1154

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstenar, Ädla stenar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1153 Ädelstenar 1154 Fig. 4. Ametist på kvarts. Erzgebirge. » 5. Smaragd, kristall på kalkspat i lerskiffer. Muzo vid Bogotá (Colombia). » 6. Lasursten (Lapis lazuli) med insprängd svafvelkis. Badaksjan (Central-Asien). » 7. Diamant, kristall i en vulkanisk bergart. Kimberley i Kaplandet. » 8. Turkos i mörk trakyt. Persien. » 9. Opal, delvis färgskimrande, i vittrad andesit. Czerwenitza i Ungern. » 10. Krysopras från Frankenstein i Schlesien. » 11. Almandin (granat) inväxt i glimmer- skiffer. Grönland. » 12. Safir (korund), ljus. Lös kristall ur flod- sand. Ceylon. » 13. Rubin (korund). Lös kristall ur flodsand. Ceylon. » 14. Spinell, röd. Lös kristall ur flodsand. Ceylon. » 15. Hyacint (zirkon). Lös kristall ur flod- sand. Ceylon. » 16. Pyrop (granat), kristalldrus. Ala i Pie- mont. » 17. Turmalin, svart, på fältspat. New York. » 18. Turmalin röd, jämte kvarts. Schaitansk i Ural. » 19. Krysoberyll ("Alexandrit"), mörkgrön, i mörk glimmerskiffer. Jekaterinburg. Ural. » 20. » (Ädel beryll, "Orientalisk krysolit") jämte röktopas på fältspat. Mursinka. Ural. » 21. Heliotrop. Ostindien. De flesta ädelstenar äro kristalliserade, d. v. s. de ha i naturen utbildats till kristaller be- gränsade af regelbundna plana ytor, som ha en viss lagbunden form och ställning i för- hållande till hvarandra, olika hos olika mineral. Hos andra däremot har den yttre kristallfor- men icke kommit till utbildning, fastän dock den lagbundna molekuläranordningen förefinnes i det inre och ger sig till känna vid mineralens klyf- ning eller på annat sätt. Hos turkos, opal, kal- cedon, agat m. fl. förefinnes icke någon vare sig yttre kristallbegränsning eller bestämd inre anord- ning, de äro formlösa (amorfa) i likhet med flinta, glas och andra ämnen. De kristalliserade och de kristalliniskt utbildade ädelstensmineralen låta i allmänhet klyfva sig i vissa bestämda riktningar, så att jämna ytor därvid framkomma parallellt med flera eller färre af mineralets förnämsta kri- stallografiska ytor. Denna egenskap af klyfbarhet är till stor hjälp för lapidarien (eng. the lapidary, ty. der steinscheider) vid hans arbete att tillforma och för slipning bereda de råa ädelstensämnena. Att säkert bestämma och särskilja de olika ädel- stenarna möter ej sällan svårigheter, i synnerhet då fråga är om slipade stenar. Af färgen, resp. färglöshet, allena kan man i många fall ej döma, då ju flera ädelstensmineral kunna i naturen upp- träda med flera olika färger, i hög grad liknande andras. Färglös spinell har t. ex. stundom för- växlats med diamant, röd och blå sådan liknar rubin och safir; med gröna färger uppträda jämte smaragden äfven vissa varieteter af turmalin och granat m. fl. Olikhet i hårdhet och specifik vikt Tryckt den 26/5 22 är icke heller alltid fullt afgörande. Den säkraste fgenkänningsmetoden grundar sig på mineralens optiska egenskaper, hvilka med tillhjälp af vissa optiska instrument (polarisationsinstrument, dikro- skop, se dessa ord) kunna iakttagas och bestämmas. Somliga ädelstenar ha vissa fysiska egenskaper, som skilja dem från andra; topas blir t. ex., till skillnad från andra gulfärgade stenar och glas- flusser, starkt elektrisk genom gnidning och vid upphettning. På samma sätt förhåller sig turmalin, t. ex. röd sådan, till skillnad från den värderikare rubinen. I äldsta tider begagnades ädelstenarna till pryd- nader, sådana de påträffades i naturen eller blott nödtorftigt jämnade och slipade på ytan. Och stundom buros de då fästa i snören. Konsten att i halfädelstenarna karneol, agat, bergkristall m. fl. ingravera figurframställningar, ofta mycket konst- närliga (jfr G e m), var dock redan långt före den kristna tidräkningen känd och utöfvad i Grekland och Egypten. Men först omkr. midten af 1400- talet fann man på att slipa och polera den hårda diamanten med dess egna pulver samt att ge den och andra ädelstenar de af fasettytor begränsade former, genom hvilka mineralens utmärkande op- tiska egenskaper, färger och glans kunde göra sig fullt gällande. Ludvig van Berguem (Berghem) uppges som uppfinnaren. Diamant (se vidare d. o.) är den hårdaste af alla ädelstensmineral, hårdare än alla andra kända ämnen; närmast i hårdhet stå rubin och safir, därnäst topas och spinell m. fl., alla hår- dare än kvarts. Underlägsna kvartsen i hårdhet äro bland ädelstenarna turkos och opal, bland half ädelstenarna adular, labrador, malakit, bärn- sten m. fl. - Den fördelaktigaste form, hvartill diamant och äfven flera andra bland de förnämsta ädelstenarna slipas, är briljantformen (fig. 1). En Fig. 1. I briljantform slipad ädelsten, sedd från sidan (öfre fig.) och uppifrån. Fig. 2. Tjocksten, indisk form (sedd från sidan och uppifrån). till briljant slipad sten utgöres, kan man säga, af två afstympade och med sina grundytor förenade pyramider, hvardera försedd med två, tre eller flera rader fasetter, 8 eller 16 i hvarje rad. Den kant, som löper rundt om stenen, där de båda pyrami- derna förenas, och som gripes af infattningen, kallas gördel eller rundist, den del af stenen, som höjer sig öfver rundisten, kallas of ver del eller krona, den undre underdel eller paviljong. Kro- nans öfversta och tillika största yta benämnes platta eller tafel, den, som nederst begränsar underdelen och som alltid är mindre än öfre plattan, kallas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free