Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ä ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1155
Ädelstenar
1156
kalett eller ciilasse. Kundistens omkretsform kan
vara antingen kvadratisk eller cirkelrund, hvilket
senare numera i allmänhet föredrages, t. ex. vid
användning af det s. k. stjärnsnittet, där krona
och paviljong äro högre, åstadkommer ringa ma-
terialförlust och ett vackert färgspel åt stenen.
Någon gång förekomma briljanter med rektangulär
eller oval begränsning vid rundisten. Briljanter
infattas vanligen à jour, d. v. s. så, att både
den öfre och den undre delen är fri. Stenar, sli-
pade som briljantens öfverdel, men saknande under-
del, kallas half briljant er eller briljonetter. Dia-
manter, slipade i s. k. indisk form, tjockstenar
(fig. 2), ha briljantens hufvudgestalt, men endast
4 fasetter på hvardera af öfver- och under-
sidan. Den slipningsfonn, som benämnes rosensten
eller rosett (äfven rosa), utgöres af en enkel, låg
pyramid med två rader fasetter (6, 12 eller 18
i hvarje rad), af hvilka den öfre radens uppåt
sammanlöpa i en spets (fig. 3). Rosenstenarna
Fig. 3. Rosensten 1.
rosett.
Fig. 4. Taffelsten.
sakna således underdel och ha alldeles plan under-
yta; vid infattningen sättas de därför vanligen i
en liten med bladsilfver, s. k. folio, beklädd konisk
"dosa", hvarigenom den felande underdelen till
Fig. 5. Tunnsten, tunn taffelsten.
Fig. 6. Ädelsten, slipad i trappformen 1. trappsnittet.
en viss grad ersattes. Stundom slipas diamanter
så, att samma form erhålles som två vid grund-
ytorna förenade rosenstenar; sådana dubbelrosetter
benämnas brioletter eller pendeloquer och monteras
till örhängen m. m. Diamanter, rubiner och safirer
al ringa tjocklek slipas merendels i tafel- eller
taffelstensjormen (fig. 4). Hos en taffelsten ur-
skiljer man en underdel och en jämförelsevis stor
öfverdel, den förra med 4 fasetter och kalett, den
senare med 4, stundom 8 fasetter och platta.
Rundisten är antingen rektangulär eller oval.
Mycket tunna taffelstenar kallas tunnstenar (fig. 5).
Fastän äfven andra genomskinliga ädelstenar än
diamant slipas i de nu nämnda formerna, brukar
man med ensambenämningarna briljant, rosensten
och taffelsten uteslutande beteckna diamant slipad
i dessa former. - Kappgut benämnas stenar med
oregelbunden fasettering, en slipningsfonn, som
tilldelas endast de allra minsta diamanterna. En
för kulörta stenar mycket förmånlig slipningsfonn
är trappsnittet eller trappformen (fig. 6), som
skiljer sig från briljantformen därigenom, att
alla fasetterna äro fyrsidiga (ej tresidiga) och ha
två af kanterna parallella med rundisten samt där-
för löpa liksom trappstegsformigt rundt om stenen.
Rundistens omkrets kan vara kvadratisk, aflång,
sex- eller åttkantig, oval eller rund. På vackert
färgade stenar (t. ex. rubiner och safirer) kombi-
neras med fördel briljant- och trappslipning. -
En för starkt färgade och ogenomskinliga stenar
oftast använd slipningsform är karbunkeln (lat.
carbunculus), slipning en cabochon, som saknar
fasetter, är fullkomligt slät, på öfre sidan mer
eller mindre skarpt kullrig eller halfklotformig,
på den undre plan eller svagt konvex, någon
gång konkav; omkretsen rund eller oval I helt
annan bemärkelse har namnet karbunkel (se d. o.)
förr äfven användts som allmänbeteckning för starkt
rödfärgade ädelstensmineral, i främsta rummet
rubin, men äfven granat och röd spinell. För an-
vändning till sigillringstenar slipas en del half-
ädelstenar, t. ex. karneol, heliotrop m. fl., med
plan öfverdel och plan eller svagt konvex undersida.
Doubléer kallas sådana smyckestenar, som ut-
göras af två särskilda, till ett helt med hvarandra
förenade stenar, den ena slipad som öfverdel, den
andra som underdel. Utgöras båda af samma äkta
mineral, t. ex. diamant, kallas den färdiga stenen
äkta doublé, men är endast öfverdelen äkta och
underdelen bestående af bergkristall eller glas,
benämnes stenen halfäkta doublé. Det förekommer
rubin-, safir- och smaragddoubléer m. fl. af sist-
nämnda slag. Oäkta doubléer äro sådana, hos
hvilka öfverdelen utgöres af bergkristall, under-
delen af färgadt glas, som meddelar sin färg åt
öfverdelen.
I ädelstenshandeln används en särskild viktenhet,
som benämnes karat, motsvarar 1/5 gr. och delas
i halfva, fjärdedels, åttondels etc. karat.
Fig. 7. Briljanter, sedda uppifrån. (Resp. l, 2*/2, 5 och
10 karats vikt.)
Vidstående fig. 7 visar storleken af briljanter vägande
resp. l, 2*/2, 5 och 10 karat. Men värdet af en
slipad ädelsten beror naturligtvis icke uteslutande
af dess vikt, storlek och form, utan i mycket hög
grad därjämte af dess kvalitet i afseende på glans,
färg och felfrihet. Priset på en fulländad briljant
af l karats vikt och prima kvalitet torde kunna
uppgå till 500 à 800 kr. eller mera. För små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
