- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1155-1156

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstenar, Ädla stenar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1155 Ädelstenar 1156 kalett eller ciilasse. Kundistens omkretsform kan vara antingen kvadratisk eller cirkelrund, hvilket senare numera i allmänhet föredrages, t. ex. vid användning af det s. k. stjärnsnittet, där krona och paviljong äro högre, åstadkommer ringa ma- terialförlust och ett vackert färgspel åt stenen. Någon gång förekomma briljanter med rektangulär eller oval begränsning vid rundisten. Briljanter infattas vanligen à jour, d. v. s. så, att både den öfre och den undre delen är fri. Stenar, sli- pade som briljantens öfverdel, men saknande under- del, kallas half briljant er eller briljonetter. Dia- manter, slipade i s. k. indisk form, tjockstenar (fig. 2), ha briljantens hufvudgestalt, men endast 4 fasetter på hvardera af öfver- och under- sidan. Den slipningsfonn, som benämnes rosensten eller rosett (äfven rosa), utgöres af en enkel, låg pyramid med två rader fasetter (6, 12 eller 18 i hvarje rad), af hvilka den öfre radens uppåt sammanlöpa i en spets (fig. 3). Rosenstenarna Fig. 3. Rosensten 1. rosett. Fig. 4. Taffelsten. sakna således underdel och ha alldeles plan under- yta; vid infattningen sättas de därför vanligen i en liten med bladsilfver, s. k. folio, beklädd konisk "dosa", hvarigenom den felande underdelen till Fig. 5. Tunnsten, tunn taffelsten. Fig. 6. Ädelsten, slipad i trappformen 1. trappsnittet. en viss grad ersattes. Stundom slipas diamanter så, att samma form erhålles som två vid grund- ytorna förenade rosenstenar; sådana dubbelrosetter benämnas brioletter eller pendeloquer och monteras till örhängen m. m. Diamanter, rubiner och safirer al ringa tjocklek slipas merendels i tafel- eller taffelstensjormen (fig. 4). Hos en taffelsten ur- skiljer man en underdel och en jämförelsevis stor öfverdel, den förra med 4 fasetter och kalett, den senare med 4, stundom 8 fasetter och platta. Rundisten är antingen rektangulär eller oval. Mycket tunna taffelstenar kallas tunnstenar (fig. 5). Fastän äfven andra genomskinliga ädelstenar än diamant slipas i de nu nämnda formerna, brukar man med ensambenämningarna briljant, rosensten och taffelsten uteslutande beteckna diamant slipad i dessa former. - Kappgut benämnas stenar med oregelbunden fasettering, en slipningsfonn, som tilldelas endast de allra minsta diamanterna. En för kulörta stenar mycket förmånlig slipningsfonn är trappsnittet eller trappformen (fig. 6), som skiljer sig från briljantformen därigenom, att alla fasetterna äro fyrsidiga (ej tresidiga) och ha två af kanterna parallella med rundisten samt där- för löpa liksom trappstegsformigt rundt om stenen. Rundistens omkrets kan vara kvadratisk, aflång, sex- eller åttkantig, oval eller rund. På vackert färgade stenar (t. ex. rubiner och safirer) kombi- neras med fördel briljant- och trappslipning. - En för starkt färgade och ogenomskinliga stenar oftast använd slipningsform är karbunkeln (lat. carbunculus), slipning en cabochon, som saknar fasetter, är fullkomligt slät, på öfre sidan mer eller mindre skarpt kullrig eller halfklotformig, på den undre plan eller svagt konvex, någon gång konkav; omkretsen rund eller oval I helt annan bemärkelse har namnet karbunkel (se d. o.) förr äfven användts som allmänbeteckning för starkt rödfärgade ädelstensmineral, i främsta rummet rubin, men äfven granat och röd spinell. För an- vändning till sigillringstenar slipas en del half- ädelstenar, t. ex. karneol, heliotrop m. fl., med plan öfverdel och plan eller svagt konvex undersida. Doubléer kallas sådana smyckestenar, som ut- göras af två särskilda, till ett helt med hvarandra förenade stenar, den ena slipad som öfverdel, den andra som underdel. Utgöras båda af samma äkta mineral, t. ex. diamant, kallas den färdiga stenen äkta doublé, men är endast öfverdelen äkta och underdelen bestående af bergkristall eller glas, benämnes stenen halfäkta doublé. Det förekommer rubin-, safir- och smaragddoubléer m. fl. af sist- nämnda slag. Oäkta doubléer äro sådana, hos hvilka öfverdelen utgöres af bergkristall, under- delen af färgadt glas, som meddelar sin färg åt öfverdelen. I ädelstenshandeln används en särskild viktenhet, som benämnes karat, motsvarar 1/5 gr. och delas i halfva, fjärdedels, åttondels etc. karat. Fig. 7. Briljanter, sedda uppifrån. (Resp. l, 2*/2, 5 och 10 karats vikt.) Vidstående fig. 7 visar storleken af briljanter vägande resp. l, 2*/2, 5 och 10 karat. Men värdet af en slipad ädelsten beror naturligtvis icke uteslutande af dess vikt, storlek och form, utan i mycket hög grad därjämte af dess kvalitet i afseende på glans, färg och felfrihet. Priset på en fulländad briljant af l karats vikt och prima kvalitet torde kunna uppgå till 500 à 800 kr. eller mera. För små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free