- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1159-1160

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstenar, Ädla stenar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1159 Ädelstenar 1160 som äro mest begärliga. Flertalet af de öfriga i artikelns början uppräknade ädelstenarna är föga efterfrågadt och förekommer f. ö. ganska sparsamt i juveleraraffärerna. Modet har härvid också stort inflytande; granatsmycken t. ex., som under 1800- talet voro så allmänt begagnade, ha sedan ett par årtionden nästan kommit ur bruk. Rubin och safir utgöra eg. två olika färgvarieteter af mineralet korund (ädel korund), som består af ren aluminiumoxid. Rubinen är röd, från blek rosafärg till djup karmin. Safiren har blå färg, växlande från svagt ljusblå (s. k. hvit safir) till mörkaste indigo- eller kornblå, som värderas högst. Både rubin och safir äro genomskinliga och ha egenskapen, den senare i högre grad, att förete olika färgnyans, då de ses i en viss riktning än i en annan däremot vinkelrät. Genom att glödgas blir rubinen grön, men återfår vid afsvalning sin röda färg, en egenskap, som den har gemensam med röd spinell. Den ädla korunden förekommer stundom utbildad med andra färger och får då i ädelstenshandeln namn efter de resp. mi- neral, för hvilka dessa färger äro i regel de van- liga med tillägg af ordet "orientalisk", hvilket dock icke betecknar ädelstenens härkomst, utan anger, att den är af äkta, dyraste slag. Så kallas t. ex. den violetta korunden orientalisk ametist och den guldgula orientalisk topas; en rent grön färg ger upphof till benämningen orientalisk sma- ragd. Korunden har bildats inom urformationens kristalliniska bergarter, men vinnes hufvudsakligast, ofta jämte andra ädelstenar, i flodsand och grus, som härrör från urbergarternas vittringsprodukter. De flesta i ädelstenshandeln befintliga rubiner och safirer komma från öfre Burma och Siam i Bortre Indien samt Ceylon. Båda finnas äfven i Central- Asien, i Ural och vid flera fyndorter i Nord- Amerika, safirer i Nya Syd-Wales samt, ehuru ganska små, i Böhmen och mellersta Frankrike. - Spinell är ett af aluminiumoxid och magnesiumoxid bestående, genomskinligt ädelstensmineral, som förekommer i många färger och förr ofta förväxlats med eller utgetts för rubin och safir. Genom sin egenskap att vara enkelt ljusbrytande skiljes spinellen emellertid från den dubbelbry- tande rubinen. Det finns gula, röda, blå och gröna spineller af flera nyanser samt dessutom en svart varietet, som kallas pleonast och ceylonit. Värdefullast är den röda spinellen, särskildt om den närmar sig äkta rubin i färg, s. k. rubin- spineller, hvilka stundom sålts som äkta rubiner. Rosenfärgade spineller benämnas i ädel- stenshandeln balais-rubiner [bala-], de blekblå s a f i r i n e r, de hyacintröda, gulröda och orange- gula rubiceller. Violettfärgad spinell har, ehuru med orätt, benämnts och sålts som orientalisk ame- tist, d. v. s. ametistfärgad ädel korund. Fullkom- ligt ren och färglös spinell har stundom förväxlats med diamant, men skiljes därifrån genom att den på grund af sin mindre hårdhet repas däraf. Spi- nellen, som urspr. bildats inom urformationens berg- arter, erhålles hufvudsakligen ur sand- och grus- aflagringar i öfre Burma, Siam och Ceylon, men äfven i Främre Indien, Turkestan och Nya Syd- Wales, flerstädes tills, med safir, rubin, zirkon och andra. - Smaragd är en till mineral- familjen beryll hörande, högt värderad ädelsten af vackert grön färg. Den består af kiselsyra, alu- miniumoxid samt oxiden af den sällsynta metallen beryllium, jämte något litet kromoxid, som anses åstadkomma den gröna färgen. Smaragden är tyd- ligt genomskinlig och öfverträffar i lyster alla andra gröna ädelstenar. Hårdheten är något mindre än spinellens. En annan af beryllfamiljens ädla varieteter är den ljust blågröna eller vattenblå akvamarinen, men denna står afsevärdt lägre i anseende. Smaragden var känd och mycket upp- skattad redan i forntiden. Den då bearbetade före- komsten var belägen i Egypten. En del af de i handeln förekommande smaragderna härstammar från äldre, nu okända fyndigheter i Peru (Peru- anska smaragder), men hufvudparten kommer från Colombia och Nya Granada, ur grufvor i bitu- minös, kontaktmetamorfoserad kalksten, hörande till kritsystemet. Smaragder vinnas också i Ural och i Salzburg (i glimmerskiffer). Akvamariner före- komma i Brasilien, Ostindien, Nord-Amerika och Öst-Sibirien. - Krysoberyll (cymofan, se d. o.), som utgör en förening af berylliumoxid och aluminiumoxid, förekommer, inväxt i granit och glimmerskiffer i två varieteter, den ena ljust gul- grön, i juvelhandeln äfven kallad orientalisk krysolit, den andra mörkgrön eller gräsgrön och benämnd alexandrit efter kejsar Alexander II, under hvars tid den upptäcktes i smaragdgrufvorna vid Tokovoia i Ryssland. Den ljusa varieteten före- kommer sekundärt i sand såväl i Brasilien, tills. med diamanter, som på Ceylon, tills. med rubiner och safirer, samt på Borneo. Alexandriten, vid dagsljus grön, har den optiska egenskapen att vid skenet af brinnande ljus under vissa förhållanden synas blodröd och genomskinlig. Af 2:a och 3:e rangklassens ädelstenar äro topas, hyacint, granat, ädelopal, krysolit, turmalin och turkos (se dessa ord) de viktigaste. Topas, en förening mellan aluminiumoxid och kiselsyra, anses som typ för gula ädelstenar. Lifligast framträder färgen hos de brasilianska topaserna, hvilka äro dels rent guldgula, dels rödgula och orangefär- gade. I Ural finnas äfven svagt blåaktiga topas- kristaller. Genom försiktig glödgning bli de bra- silianska mörkgula topaserna ljust röda och likna Balais-spinellen, hvarför de då få handelsnamnet brasilianska rubiner. I Minas geraes (Brasilien) och på Ceylon förekomma äfven fullkomligt färg- lösa topaser som små rundade stenar i flodsand. Värdet af topas var förr högre än nu. - Hya- cint 1. ädel zirkon, den tyngsta bland alla ädelstensmineral, utgöres af en förening mellan zirkonoxid och kiselsyra. Mineralet står i afse- ende på hårdhet midt emellan topas och kvarts, är genomskinligt, till färgen mestadels gulrödt, stundom fullkomligt färglöst. En i briljantform slipad färglös zirkon synes ganska mycket likna en verklig briljant, i synnerhet som den beträffande glans och ljusbrytning står diamanten ganska nära. Genom upphettning kan zirkonen affärgas, och förr lära sådana färglösgjorda stenar ha utgetts för dia- manter. Mineralet erhålles nästan uteslutande från fyndorter på Ceylon, där det ymnigt, ehuru mesta- dels som mindre kristaller, finnes i flodsand. - Granat, en förening mellan hufvudsakligen kisel- syra, aluminiumoxid och kalciumoxid, jämte järn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free