Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstenar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1159
Ädelstenar
1160
som äro mest begärliga. Flertalet af de öfriga i
artikelns början uppräknade ädelstenarna är föga
efterfrågadt och förekommer f. ö. ganska sparsamt
i juveleraraffärerna. Modet har härvid också stort
inflytande; granatsmycken t. ex., som under 1800-
talet voro så allmänt begagnade, ha sedan ett par
årtionden nästan kommit ur bruk.
Rubin och safir utgöra eg. två olika
färgvarieteter af mineralet korund (ädel korund),
som består af ren aluminiumoxid. Rubinen är röd,
från blek rosafärg till djup karmin.
Safiren har blå färg, växlande från svagt ljusblå
(s. k. hvit safir) till mörkaste indigo- eller kornblå,
som värderas högst. Både rubin och safir äro
genomskinliga och ha egenskapen, den senare i
högre grad, att förete olika färgnyans, då de ses
i en viss riktning än i en annan däremot vinkelrät.
Genom att glödgas blir rubinen grön, men återfår
vid afsvalning sin röda färg, en egenskap, som den
har gemensam med röd spinell. Den ädla korunden
förekommer stundom utbildad med andra färger och
får då i ädelstenshandeln namn efter de resp. mi-
neral, för hvilka dessa färger äro i regel de van-
liga med tillägg af ordet "orientalisk", hvilket
dock icke betecknar ädelstenens härkomst, utan
anger, att den är af äkta, dyraste slag. Så kallas
t. ex. den violetta korunden orientalisk ametist
och den guldgula orientalisk topas; en rent grön
färg ger upphof till benämningen orientalisk sma-
ragd. Korunden har bildats inom urformationens
kristalliniska bergarter, men vinnes hufvudsakligast,
ofta jämte andra ädelstenar, i flodsand och grus,
som härrör från urbergarternas vittringsprodukter.
De flesta i ädelstenshandeln befintliga rubiner och
safirer komma från öfre Burma och Siam i Bortre
Indien samt Ceylon. Båda finnas äfven i Central-
Asien, i Ural och vid flera fyndorter i Nord-
Amerika, safirer i Nya Syd-Wales samt, ehuru
ganska små, i Böhmen och mellersta Frankrike. -
Spinell är ett af aluminiumoxid och magnesiumoxid
bestående, genomskinligt ädelstensmineral,
som förekommer i många färger och förr ofta
förväxlats med eller utgetts för rubin och safir.
Genom sin egenskap att vara enkelt ljusbrytande
skiljes spinellen emellertid från den dubbelbry-
tande rubinen. Det finns gula, röda, blå och
gröna spineller af flera nyanser samt dessutom
en svart varietet, som kallas pleonast och ceylonit.
Värdefullast är den röda spinellen, särskildt om
den närmar sig äkta rubin i färg, s. k. rubin-
spineller, hvilka stundom sålts som äkta rubiner.
Rosenfärgade spineller benämnas i ädel-
stenshandeln balais-rubiner [bala-], de blekblå
s a f i r i n e r, de hyacintröda, gulröda och orange-
gula rubiceller. Violettfärgad spinell har, ehuru
med orätt, benämnts och sålts som orientalisk ame-
tist, d. v. s. ametistfärgad ädel korund. Fullkom-
ligt ren och färglös spinell har stundom förväxlats
med diamant, men skiljes därifrån genom att den
på grund af sin mindre hårdhet repas däraf. Spi-
nellen, som urspr. bildats inom urformationens berg-
arter, erhålles hufvudsakligen ur sand- och grus-
aflagringar i öfre Burma, Siam och Ceylon, men
äfven i Främre Indien, Turkestan och Nya Syd-
Wales, flerstädes tills, med safir, rubin, zirkon
och andra. - Smaragd är en till mineral-
familjen beryll hörande, högt värderad ädelsten
af vackert grön färg. Den består af kiselsyra, alu-
miniumoxid samt oxiden af den sällsynta metallen
beryllium, jämte något litet kromoxid, som anses
åstadkomma den gröna färgen. Smaragden är tyd-
ligt genomskinlig och öfverträffar i lyster alla
andra gröna ädelstenar. Hårdheten är något mindre
än spinellens. En annan af beryllfamiljens ädla
varieteter är den ljust blågröna eller vattenblå
akvamarinen, men denna står afsevärdt lägre
i anseende. Smaragden var känd och mycket upp-
skattad redan i forntiden. Den då bearbetade före-
komsten var belägen i Egypten. En del af de
i handeln förekommande smaragderna härstammar
från äldre, nu okända fyndigheter i Peru (Peru-
anska smaragder), men hufvudparten kommer från
Colombia och Nya Granada, ur grufvor i bitu-
minös, kontaktmetamorfoserad kalksten, hörande till
kritsystemet. Smaragder vinnas också i Ural och
i Salzburg (i glimmerskiffer). Akvamariner före-
komma i Brasilien, Ostindien, Nord-Amerika och
Öst-Sibirien. - Krysoberyll (cymofan, se
d. o.), som utgör en förening af berylliumoxid och
aluminiumoxid, förekommer, inväxt i granit och
glimmerskiffer i två varieteter, den ena ljust gul-
grön, i juvelhandeln äfven kallad orientalisk krysolit,
den andra mörkgrön eller gräsgrön och benämnd
alexandrit efter kejsar Alexander II, under
hvars tid den upptäcktes i smaragdgrufvorna vid
Tokovoia i Ryssland. Den ljusa varieteten före-
kommer sekundärt i sand såväl i Brasilien, tills.
med diamanter, som på Ceylon, tills. med rubiner
och safirer, samt på Borneo. Alexandriten, vid
dagsljus grön, har den optiska egenskapen att vid
skenet af brinnande ljus under vissa förhållanden
synas blodröd och genomskinlig.
Af 2:a och 3:e rangklassens ädelstenar äro topas,
hyacint, granat, ädelopal, krysolit, turmalin och
turkos (se dessa ord) de viktigaste. Topas, en
förening mellan aluminiumoxid och kiselsyra, anses
som typ för gula ädelstenar. Lifligast framträder
färgen hos de brasilianska topaserna, hvilka äro
dels rent guldgula, dels rödgula och orangefär-
gade. I Ural finnas äfven svagt blåaktiga topas-
kristaller. Genom försiktig glödgning bli de bra-
silianska mörkgula topaserna ljust röda och likna
Balais-spinellen, hvarför de då få handelsnamnet
brasilianska rubiner. I Minas geraes (Brasilien)
och på Ceylon förekomma äfven fullkomligt färg-
lösa topaser som små rundade stenar i flodsand.
Värdet af topas var förr högre än nu. - Hya-
cint 1. ädel zirkon, den tyngsta bland
alla ädelstensmineral, utgöres af en förening mellan
zirkonoxid och kiselsyra. Mineralet står i afse-
ende på hårdhet midt emellan topas och kvarts,
är genomskinligt, till färgen mestadels gulrödt,
stundom fullkomligt färglöst. En i briljantform
slipad färglös zirkon synes ganska mycket likna
en verklig briljant, i synnerhet som den beträffande
glans och ljusbrytning står diamanten ganska nära.
Genom upphettning kan zirkonen affärgas, och förr
lära sådana färglösgjorda stenar ha utgetts för dia-
manter. Mineralet erhålles nästan uteslutande från
fyndorter på Ceylon, där det ymnigt, ehuru mesta-
dels som mindre kristaller, finnes i flodsand. -
Granat, en förening mellan hufvudsakligen kisel-
syra, aluminiumoxid och kalciumoxid, jämte järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
