1167 Agg 1168 cellens kärnor till en kärna. Vid den of van om- nämnda uppkomsten och undergången af polceller försvinner ur ägget halfva kromosomantalet i ägget. Genom föreningen af ägg- och sädescellens båda kärnor uppkommer en cellkärna, som återfått det för ifrågavarande djurart typiska antalet kromo- somer. Anta vi exempelvis, att hos en djurart alla kroppens celler ha 4 kromosomer, så skulle detta antal genom uppkomsten af polceller minskas till 2 i äggcellen (samma minskning eger rum i sädes- cellen). Genom förening af ägg- och sädeskär- norna, som hvardera innehålla 2 kromosomer, åter- vinner ägget det antal kromosomer, som vi antagit tillkomma den af oss undersökta arten, nämligen 4. Hade vid könscellernas mognande ej någon halfve- ring af kromosomantalet egt rum, så skulle vid befruktningen 4 + 4 kromosomer ha förenats, alltså en fördubbling af kromosomantalet utöfver det nor- mala ha inträdt; och under generationernas lopp skulle uppstå en sådan anhopning af kärnsubstansen och ett sådant missförhållande mellan den senare och protoplasman, att kärnan ej längre finge rum i en vanlig cell. - Befruktningen består, som nämnts, i en förening af en spermatozo med det mogna ägget. Hos däggdjur och fåglar anses denna pro- cess försiggå, under det att ägget passerar första delen af äggledaren. Spermatozoerna, som ha rörelseförmåga, tränga efter parningsakten upp genom genitalvägarna och träffa i gynnsamt fall på ägget efter dess afstötning från äggstocken. Hos flertalet amfibier och fiskar äfvensom hos de allra flesta i vattnet lefvande ryggradslösa djur försiggår äggets befruktning utanför honans kropp. Hannar och honor uppehålla sig i närheten af hvarandra och tömma produkterna af könskörtlarna direkt i vattnet. Hos en del sådana djur kan man med mikroskopets tillhjälp följa befruktningsprocessens förlopp. Körande befruktningen se vidare d. o., sp. 1192. - Efter befruktningen börjar äggets delning. Mängden och fördelningen af deutoplas- man i gulan utöfva ett bestämmande inflytande på delningsprocessens förlopp. I fågelägget är deuto- plasman olikformigt fördelad. En del af gulan är fattig på deutoplasma och jämförelsevis rik på pro- toplasma samt eger en mindre specifik vikt än den öfriga delen. Den kommer till följd däraf att flyta ofvanpå, såsom en droppe olja flyter på vatten. Denna lättare del af gulan bildar den s. k. grodd- skifvan (blastoderm) eller bildningsgulan, enär det är inom denna del, som embryot utvecklar sig, under det att den andra delen af gulan, som för öfrigt är mycket större, den s. k. vegetativa polen, förhåller sig passiv vid embryots utveckling. I däggdjursägget eger ingen sådan polar differentie- ring rum; deutoplasman är likformigt fördelad inom detsamma, och delningen omfattar likformigt hela ägget. Grodägget intar en ställning mellan fågel- och däggdjursägget: delningen omfattar hela ägget, men är olikformig. Delningen af ägget för- siggår som delningen af hvarje annan cell. Kesul- tatet är, att cellens kärna och protoplasma dela sig i två hälfter, af hvilka hvardera är en ny cell, dottercell af den ursprungliga cellen. Dotter- cellerna dela sig i sin ordning o. s. v. (se fig. 3). Sedan denna delning fortgått en tid, utgöres ägget af en mullbärsliknande anhopning af celler och be- finner sig på det s. k. morula-stadiet. Lättare än å däggdjursägget kan den vidare utvecklingen följas hos lägre varelser, t. ex. lansettfisken (se d. o.), Fig. 3. Däggdjursägg: a befruktad äggcell, b den be- fruktade äggcellen delad i 2 klyfningsceller, c i 4 klyf- ningsceller, d i 8 celler, e mullbärsliknande stadium. där cellerna, sedan de genomgått det skede, som motsvarar morula-stadiet, ordna sig så, att de om- Fig. 4. Ägg af lansettflsken (Amphioxus): A blastula- stadiet, B instjälpning af en del af väggen, C gastrula- stadiet, ect ektoderma, ent entoderma, ut urtarmen, um urmunnen. sluta en håla (blastula-stadiet, fig. 4 A-, blastula = groddblåsa). En del af väggen till denna håla